lördag 25 mars 2017

Första tiden som god man

Min första tid som god man, vilket jag blev den 1 augusti 2016, var tuff. Jag skulle
* hantera ett dödsfall
* ordna med en begravning
* ta hand om ett dödsbo
* bli god man

Jag antar att denna ordning inte är särskild ovanlig för den som blir god man. Livet förändras, ibland fortare än man tänkt sig, och flera saker behöver hanteras samtidigt. Frågan är bara hur processerna ser ut och är anpassade för dem som påverkas av dem?

Så var min upplevelse av att bli god man, vilket jag ska försöka skildra i ett par inlägg. Jag känner huvudmannen sedan jag var liten och är anhörig, vilket säkert påverkar mitt förhållningssätt. Att bli god man var inget aktivt val från min sida, men jag har alltid vetat att jag ska bli det en dag.

Kontakt med överförmyndarkansliet
Att ta en diskussion om att bli god man är viktig att göra i god tid. Jag och tidigare god man skrev på ansökan om att jag skulle bli god man den 3 juli. Den 19 juli avlider tidigare gode mannen. Jag blir god man den 1 augusti. Naturligtvis hade det varit bättre att göra detta med längre planering, men så faller sig inte alltid livet.

Som god man behöver du godmansintyg (registerutdrag) från överförmyndarkansliet, så att du kan få möjligheter att byta behörigheter. Dessa skrivs ut på papper och undertecknas ett och ett.

Att kontakta banken
Ett första steg som god man innebar att träffa de banker som min huvudman hade. Tack och lov hade jag semester under första tiden, så jag hade möjlighet att gå ifrån dagtid. Att besöka bankerna innan mitt formella tillträdande den 1 augusti var dock bortkastad tid. Man kan inte anmäla sig i förväg med godmansintygen, som jag fick i slutet av juli, och förbereda bankerna på att man ska bli god man några dagar senare.

När du tar över behörigheten som god man mot bankerna, tänk på att anlita en bank som är anpassad för gode män. Min huvudman och jag hade först Nordea och Handelsbanken. Efter ett par månader förstod jag att Handelsbanken inte fungerar för gode män. Man får nämligen inte blanda sin ekonomi med huvudmannens, vilket är omöjligt om man har Handelsbanken. Som god man kan man inte få ett kort för sin huvudman i Handelsbanken, om hen saknar rättshandlingsförmåga. Nordea erbjuder dock den möjligheten. Att handla kläder, skor etc. som jag gör för min huvudman är dock inget som ingår i godmansuppdraget, har jag nu fått lära mig. Tidigare god man skötte dock uppdraget så och jag vill sköta det likadant.

Det vore fint om Svenska Bankföreningen och lagstiftarna kunde ordna så att alla banker är anpassade för gode män, framför allt om man också vill kunna kombinera uppdraget som rollen som anhörig, vilket jag vill.

Att kontakta statliga aktörer
Jag började kontakta Skatteverket för att skicka över mitt godmansintyg. Några fastställda rutiner för hur detta ska gå till fanns inte på nätet. Jag var tvungen att ställa mig i telefonkö för att få det ordnat. Att ordna med särskild adress, för att få huvudmannens myndighetspost till dig, ska kunna gå via nätet. Funktionen var trasig när jag försökte, men hoppas att den fungerar nu för tiden.

Därefter kontaktade jag Försäkringskassan. Även där krävdes klassisk telefonkö för att skicka in godmansintyget. För att sedan få tag i en blankett för att byta kontouppgifter, krävdes också telefonkö. Försäkringskassan kunde därefter erbjuda en klassisk pappersblankett.

Att få kontakt med Pensionsmyndigheten gick att göra per e-post. Min huvudman är ännu inte pensionär, så den kontakten var inte den viktigaste.

Här skulle lagstiftarna kunna underlätta genom att erbjuda e-legitimation för gode män. Låt en samordnande myndighet erbjuda tjänsten, där den gode mannen samtidigt blir godkänd. I dag går det inte att använda "Mitt konto" och skriva in huvudmannens personnnummer när du ska utföra myndighetstjänster, även om du är godkänd som god man.

En portal, motsvarande verksamt.se för småföretagare, skulle också vara till nytta. Där kan man registrera alla uppgifter hos olika aktörer, oavsett om du startar upp, är aktiv god man eller avvecklar ditt godmanskap. Ett sådant uppdrag skulle Domstolsverket, som hanterar vissa godmansfrågor, kunna få. Här skulle du kunna anmäla, driva och avvedckla ditt godmanskap i relation till statliga, landstingskommunala och kommunala aktörer, liksom till exempelvis PostNord och apotek.

Att kontakta andra samhällsfunktioner
Jag behövde även skicka godmansintyget till färdtjänsten och Apoteket. Mot färdtjänsten gick det relativt smidigt, men Apoteket hade inga fastställda rutiner på nätet. Även här borde en e-legitimation för gode män kunna användas.

Jag har diskuterat detta med andra gode män, som har andra erfarenheter än jag. Inlägget handlar alltså om mina upplevelser av att bli god man.

Behov av samlat ansvar för gode män

Sedan den 1 augusti 2016 är jag god man för en person med autism och utvecklingsstörning. Att bli god man har inneburit en relativt stor förändring av mitt liv. Naturligtvis innebär själva ansvaret att "sörja för person" den största förändringen. Jag träffar hen regelbundet och ska se till att hen mår bra. Vidare betalar jag hens räkningar, lämnar in årsräkning till kommunen, deklarerar etc. Dessutom köper jag en del kläder, skor och viss inredning till min huvudman, som hen kallas i lagen mening. Att köpa saker till sin huvudman ingår dock inte i det klassiska godmanuppdraget, men är nog ofta naturligt för anhöriga.

Tydligt ansvar för gode män
I Sverige finns cirka 100 000 gode män. Ofta blir man god man för någon som har svårt att ta hand om tillvaron på egen hand. Det kan vara en gammal förälder, ett barn med funktionsnedsättning eller för ensamkommande flyktingbarn. Att sköta sin godmanssyssla innebär också vissa plikter. Lämnar du inte in årsräkningen i tid, får du böter. Missbrukar du din ställning som god man, exempelvis kring ekonomisk hushållning, kan du dömas enligt lagen.

Många aktörer: Kommunens ansvar
Det huvudsakliga ansvaret för gode män och deras huvudmän har överförmyndarkansliet i kommunen där huvudmannen är skriven. Överförmyndarkansliet ställer krav på hur gode mannen bokför och redovisar pengarna för sin huvudman och rapporteringen till årsräkningen ska ske per den 1 mars. Som god man får man också en utbildning vid tre tillfällen av överförmyndarkansliet, där man får lära sig sina skyldigheter och sitt ansvar. Dessutom kan man ha kontakter på andra förvaltningar, såsom LSS-kansliet (lagen om stöd och service). Somliga har boendestödjare, får bostadsbidrag, får handikappanpassningar i bostaden etc.

Landstingets ansvar
Som god man har du också ofta en relation till landstinget. Huvudmannen kanske åker färdtjänst. Du kan behöva boka tid och följa med till sjukhus. En del huvudmän behöver rehabiliteringshjälpmedel, som anpassade toalettstolar etc., vilket jag tror att landstinget står för. Ofta har man kontakt med Folktandvården också.

Statens ansvar
Som god man sköter du kontakterna med exempelvis Skatteverket, Pensionsmyndigheten och Försäkringskassan. Det kan handla om särskild adress, då du kan behöva ta hand om huvudmannens post, hantera pensionsfrågor, sjukersättning etc.

Kommersiella aktörer
Din huvudman behöver ofta hjälp av de kommersiella aktörerna också. Det kan röra relationer till banker, PostNord, apotek, försäkringsbolag, Klarna och detaljhandeln (om du också köper saker åt din huvudman, vilket inte ingår i det formella godmanuppdraget). I mitt fall har jag även kontakt med upphandlad gruppbostad och är kopplad till vissa fritidsaktiviteter för huvudmannen.

Hur ser åtagandet ut?
Mitt liv, fram tills nu, har inneburit en eller ett par timmars jobb per vecka för att hantera de rena åtagandena åt huvudmannen. Jag har även försökt att ta kontakt med alla de aktörer som kan utveckla sitt åtagande för huvudmän och gode män. Det senare arbetet har säkert tagit 5-10 timmar i veckan.

Jag ska försöka, i en serie blogginlägg, att beskriva hur tillvaron kan se ut som god man. Beskrivningen baserar sig bara på mina personliga upplevelser, men jag försöker också lyssna in andras erfarenheter i takt med att jag lär mig mer.

torsdag 19 januari 2017

Plågan med Dialect snart över

Här kommer sista delen av tre blogginlägg i en abonnemangstvist för mobiltelefoni med Telia/Dialect.

Efter allt tekniskt strul med att försöka kommunicera Telekområdgivarnas svar till Telia, ringde jag företaget. Stressad och på väg till jobbet när jag möts av lång telefonkö. Nej, jag skulle inte ringa Telia Privat (som jag tecknat mitt nya, privata mobilabonnemang med och som lovat att ringa tillbaka till mig i förra veckan utan att göra det). Jag blev kopplad till Telia Företag, som hade kontakten med Dialect, som jag tecknat företagsabonnemanget med som jag ville häva.

Ett abonnemang
Telia Företag meddelar att jag bara har ett abonnemang - och det privat. Dialect har den 10 januari krävt mig på 24 månaders bindningstid för sitt företagsabonnemang, som jag trott att jag hävt via Telia. Dialect har dock tidigare i januari - på telefon - nekat mig att häva abonnemanget då de menar att jag tecknat ett företagsabonnemang, som inte kan hävas med normal konsumentlagstiftning.

Dialect ringer mig senare på dagen. De meddelar mig också att jag bara har ett abonnemang - och det privat. Faktureringen av abonnemanget skulle visst ske via Telia. Jag har tidigare fått kravbrev från Dialect och slängt dem direkt därför att jag trott mig hävt abonnemanget. Samtidigt har jag mejlat Dialect och talat om varför jag slängt fakturan, då jag hänvisat till att jag trott mig häva abonnemanget via Telia. Antagligen har Telia tecknat om abonnemanget, i stället för att häva det. Missförstånden kan bero på detta.

Dialect kommer nu att fakturera mig 300 kronor för frakten av mobiltelefonen som tillhörde företagsabonnemanget och som Telia bad mig att inte hämta ut, då jag tecknade om avtalet till ett privat utan mobiltelefon som ingick.

Nonchalerar Telekområdgivarna
Dialect lät också meddela att Telekområdgivarnas rekommendationer inte var något som rörde dem i ryggen. Telekområdgivarna hade en egen agenda eller ekonomiska intressen, minns inte vad de sa. Jag blev bara så paff. Telekområdgivarna meddelar ju bara lämpliga rättsfall från Allmänna reklamationsnämnden, som dömer utifrån lagen.

Konsumentovänligt system
Hur ska man förstå och smälta allt detta som konsument och tidigare enmansföretagare? Jag ser ju inte vad Telia och Dialect ser i sina system utan hör bara vad de säger och skriver. Jag vet inte vilken aktör av dem som fakturerar mig. Telia kunde ju inte säga upp mitt avtal med Dialect åt mig.

Jag tror att den sista fraktkostnaden är oskälig, men orkade inte bråka om den. Häver jag mitt avtal, borde jag inte behöva betala för kostnader kopplade till tidigare avtal.

Telias etiska kompass borta
Det jobbigaste är nog att Telia inte är att lita på med oseriösa återförsäljare, som Dialect, hade jag inte kunnat tänka mig. Varför ska staten deläga ett bolag som Telia, som tydligen helt har tappat den etiska kompassen? Jag trodde väl att de lärt sig något av sina affärer i Uzbekistan.

Jag bad i alla fall Dialect att aldrig mer ringa mig. Hoppas att företaget står för det sistnämnda. Somnade med hjärtklappning i går trots att strulet med mobiltelefonen var löst.

onsdag 18 januari 2017

Telekområdgivarna svarar Telia

Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat hur jag tecknat ett företagsabonnemang för Telia via deras återförsäljare Dialect. Avtalet verkade dyrt, tyckte jag, och ville i stället ha ett privat abonnemang, då jag dessutom har lagt ner företaget. Dialect stod på sig om det förmånliga priset, som sedan visade sig vara ett falskt påstående. Köpet kunde då inte hävas eftersom avtalet var ett företagsabonnemang. Telia menade sig inte kunna göra något, då jag avtalat med Dialect.

Efter att jag skrivit blogginlägget, kontaktade jag Telekområdgivarna. Som jag förstår deras resonemang, se inlaga nedan, är avtalet att betrakta som privat då jag inte använder det i företagssyfte. Dialect har inte uppgivit några villkor för ångerrätt, vilket innebär att min ångerrätt kvarstår.

Jag har nu kontaktat Telia via deras webbsida, men inte fått någon bekräftelse på min anmälan. Det är heller inte möjligt att kontakta Telia via deras kontaktformulär igen. Vidare har jag kontaktat Dialect, som inte heller har bekräftat min anmälan. En vän har tipsat mig om Sveriges Radios program Plånboken, som berättar om de klagomål som Konsumentverket fått in som rör Telias telefonförsäljning av abonnemang. Att ett halvstatligt bolag vågar, förvånar mig. Att de statliga ägarna (Näringsdepartementet) accepterar, förvånar mig ännu mer.

Jag hoppas nu på att Telia häver mitt avtal med Dialect, vilket Telekområdgivarna verkar framhålla att de kan göra.

Inlagan från Telekområdgivarna

"Vad jag förstår det som har du tecknat ett företagsabonnemang trots att du inte använder telefonen i någon näringsverksamhet. Det kan vara så att du ska ses som privatperson i denna avtalsrelation. Då är de konsumenträttsliga reglerna tillämpliga. ARN har i flera fall avgjort huruvida det är i egenskap av privatperson eller företagare som en person har ingått ett avtal. Omständigheter som vid dessa beslut har varit avgörande är bl.a. hur tjänsten används. Om tjänsten används huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet har ARN beslutat att det är i egenskap av privatperson som avtalet har ingåtts. Om konsumenten vidare inte fått korrekt information om ångerrätten har denne fortfarande rätt att ångra avtalet.

ARN 2014-06820 Operatören har bevisbördan för att avtal ingåtts som företagare

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick avtal om telefoni- och bredbandsabonnemang över telefon. Efter några dagar meddelade konsumenten operatören att han ångrade sig. Operatören nekade ångerrätt eftersom de ansåg att det gällde företagsavtal.

ARN ansåg vid en sammantagen bedömning att utredningen i ärendet inte gav stöd för att konsumenten skulle ha ingått avtal i syfte som företagare. Tjänsterna kunde inte heller i sig anses vara mer avsedda åt att användas i egenskap som företagare än i egenskap som konsument. Eftersom det rådde en osäkerhet ansåg ARN att det var operatören som skulle bevisa om konsumenten ingått avtal i egenskap av företagare. Eftersom operatören inte bevisat detta skulle konsumenten anses ha ingått avtalen i egenskap av konsument och därmed ha ångerrätt.

ARN 2012-01334 Ångerrätt kan gälla för abonnemang som säljs som företagsabonnemang

Beslut: Konsumenten fick rätt

En person ingick ett avtal per telefon (ett så kallat distansavtal) och operatören hävdade att ett avtal om företagabonnemang hade träffats och nekade därför personen rätt att ångra avtalet. Frågan var om personen ingått avtalet som konsument eller som företagare? Denna fråga var viktig att reda ut eftersom konsumenter har laglig rätt att ångra distansavtal medan näringsidkare/företag däremot saknar sådan laglig ångerrätt.

Personen hävdade bland annat att telefonen var hans privata och eftersom han ansåg att avtalet inte motsvarade vad han hade beställt ville han ångra avtalet.

Operatören menade att det faktum att abonnemanget tidigare hade varit privat inte uteslöt att det kunde ändras till ett företagsabonnemang hos en annan operatör. Operatören bifogade också en skärmdump från Upplysningscentralen som visade att kunden är företagare. Vidare menade operatören att det bland annat framgick av det muntliga avtalet att det är företagspriser som gäller. Detta eftersom det talades om priser exklusive moms samt om personnummer som organisationsnummer.

ARN uttalade att för att betraktas som konsument måste två krav vara uppfyllda. För det första ska man vara ”en fysisk person” (till skillnad från juridisk person). ARN menade att personen i ärendet fått brev av operatören i sitt namn och att det därmed var personen, och inte någon juridisk person, som ingått avtalet med operatören.

För att betraktas som konsument krävs, för det andra, att personen har ingått avtalet med operatören ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Vid denna bedömning tog ARN särskild hänsyn till att personen i fråga var 75 år gammal, att hans tidigare abonnemang alltid hade varit ett privatabonnemang samt att telefonen fanns i hans bostad.

Frågan var då om det faktum att personen var lantbrukare (och i den egenskapen drev jordbruksnäring och möjligen då och då ringde samtal med koppling till denna) hade någon betydelse för bedömningen om personen ingått avtalet som konsument? Här menade ARN att det inte hade visats att telefonabonnemanget hade använts i någon nämnvärd omfattning i näringsverksamheten och att avtalet därför hade ingåtts ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Kraven för att anses vara konsument ansågs därför vara uppfyllda även i denna del.

ARN menade att eftersom personen inte fått någon information om sin ångerrätt enligt de regler som finns, hade ångerfristen ännu inte gått ut. Personen hade därför rätt att frånträda avtalet med hänvisning till ångerrätten.

Vi på Telekområdgivarna vill gärna se om vi kan bidra till att du och Telia hittar en lösning på problemet."

söndag 15 januari 2017

Märkliga försäljningsvillkor hos Telia och Dialect

Jag känner mig ställd efter att ha tecknat mobilabonnemang hos Telia och Dialect. Nu undrar jag vilka regler och ansvarsförhållanden som gäller.

Telefonförsäljare från Dialect ringer
I början av november 2016 blir jag uppringd av en försäljare från Dialect. Han vill sälja på mitt ett nytt Telia-abonnemang. Det passade mig bra, då jag nyligen avvecklat min enskilda firma (Ehrensvärd Media & Kommunikation) och nu ville byta från ett dyrare jobbabonnemang – med obegränsad ringtid – till ett billigare privatabonnemang.

Han ville sälja på mig ett abonnemang som skulle kosta 390 kronor i månaden och ge mig en mobiltelefon. Bindningstid: 24 månader. Jag tyckte att det lät onödigt då abonnemanget lät dyrt och jag inte behövde någon ny mobil. Det visade sig att han trodde att jag hade företaget kvar, vilket jag meddelade att så inte var fallet. Han menade ändå att ett jobbabonnemang med mobil (Telia) blev billigare än det billigaste privatabonnemanget (Telia), som är utan mobil (420 kronor i månaden). Det lät mycket märkligt i mina öron och jag påpekade att jag inte hade företaget kvar. Han tyckte ändå att vi kunde ”låtsas detta” för att det skulle bli billigare för mig. Så vi tecknade detta abonnemang via telefon, där avtalet lästes upp.

Kommande helg pratade jag med mina vänner. Jo, jag hade mycket riktigt tecknat ett mycket dyrt abonnemang. De bad mig att använda ångerrätten, så jag kontaktade Telia följande måndag (en dag senare). Det borde ha gått cirka tio dagar sedan abonnemanget tecknades.

Jag tecknat nytt avtal med Telia
När jag ringde Telia den 15 november klagade jag över deras hemska försäljningsmetoder (”lura sina kunder”) och hotade med att helt säga upp abonnemanget med Telia om de fortsatte med det sättet att möta sina kunder. Jag bad att få säga upp jobbabonnemanget som jag tecknat och teckna om till ett privat med Telia. Det gick alldeles utmärkt, enligt kvinnan. Jag fick då ett privat mobilabonnemang om 199 kronor i månaden - utan ny telefon. Kvinnan bad mig också att inte hämta ut telefonen som skickats. Jag var tydlig om att jag ville sänka mina mobilkostnader.

Jag hade då uppfattat det som att jag blivit uppringd av ett företag som Telia hade anlitat och därmed kunnat säga upp abonnemanget via Telia. Ungefär som att jag varit missnöjd med Samhalls städning på Arlanda; en synpunkt som jag skulle ta med Swedavia – inte Samhall.

Fakturan kommer från Dialect
Ungefär den 20 november – cirka 15 dagar efter avtalet tecknades per telefon – får jag ett meddelande/en faktura (15357189) från Dialect, som säger att mobilen har kommit och jag ska hämta ut den på Ica/PostNord.

Den 21 november mejlar jag följande till Dialect: ”Jag har hävt mitt avtal med Dialect [via Telia] och kommer inte att hämta ut telefonen. I förra veckan ringde jag Telia om detta - och har tecknat ett privat, billigare abonnemang i stället.” Något svar får jag inte.

Några dagar senare ringer samma försäljare från Dialect till mig som jag avtalat med. Jag stoppar honom efter ett par ord, är mycket skarp mot honom för hans oärliga försäljningsmetoder och talar om att jag har sagt upp abonnemanget. Jag lägger på.

Påminnelse kommer från Dialect
När jag kommer hem från en resa den 29 december, har jag fått en faktura från Dialect. Jag mejlar Dialect följande den 30 december: ”Jag vill hänvisa till mitt tidigare mejlsvar med anledning av er påminnelse per 161219 med kundkod 202670. Jag ber er att inte kontakta mig mer. Jag har också kontaktat Telia och klagat på hur ni så orespektfullt behandlar era kunder.”

Jag klagar till Telia
Jag klagar till Telia den 30 december (ärendenummer 4023367), som lovar att kontakta Dialect. Telia meddelar också att de inte har ansvar för utgående trafik; något som helt har undgått mig som kund. (Jag vet nog inte riktigt vad utgående trafik är heller.) Jag uppfattade därefter att ärendet var utagerat.

Dialect står på sig
Den 10 januari 2017 får jag följande mejl från Dialect: ”Jag ser att ni lagt om abonnemanget från jobbmobil bas till komplett 1gb. Det ni har kvar är ju grundavtalet genom oss (bindningstid samt leverans av telefon).”

Den 11 januari ringer jag till Dialect. Eftersom jag har ett företagsabonnemang (enskild firma), är min ångerrätt tydligen bara sju dagar. Jag påpekar dock att jag inte fått någon sådan information från dem i samband med att jag tecknade avtalet på telefon. Jag fick heller inte någon bekräftelse via e-post, där ångertiden framgick och vem jag hade avtalat med. Namnet på avtalsslutande part (Dialect) fick jag först när fakturan kom cirka 15 dagar efter datumet då vi avtalat. Enligt kundservice på Dialect skulle jag ha antecknat Dialects namn och kontaktuppgifter i samband med att telefonavtalet tecknades, dvs. när jag satt i telefon.

Jag berättade vidare att jag bett Telia att få häva avtalet i november, vilket jag uppfattade att Telia skulle göra. Telia hade heller inte meddelat mig att min ångerrätt gått ut då vi tecknade mitt privata abonnemang. Telia måste därför ha känt till att jag skulle bli sittande med två abonnemang.

Jag undrade också om avtalet med Dialect var giltigt då vi tecknat ett företagsabonnemang för ett företag som inte längre fanns då avtalet tecknades. Hon menade att eftersom jag gått med på att teckna ett sådant avtal, var det giltigt.

Jag klagar till Telia
Den 11 januari ringer jag till Telia och klagar igen till en man i kundtjänst. Tydligen har Telia ingen makt över Dialect och jag måste därför göra upp avtalsfrågan med Dialect. Han bad mig besöka närmaste Dialect-butik, som tydligen ligger i Linköping.

Jag undrade då varför Telia inte talat om för mig att jag nu lyckats få två abonnemang på halsen; ett via Telia och ett via Dialect när jag tecknade om avtalet i november med Telia. Något svar på detta hade han inte och Telia har inte spelat in samtalet. Jag bad honom att få häva avtalet med Telia i så fall om jag nu inte kan häva avtalet med Dialect. Han förstod min frustration, men verkade inget kunna göra.

Han lovade att återkomma den 12 januari, men har ännu inte återkommit.

Mina frågor
1. Behöver inte Dialect muntligen ange ångervillkor för (små)företagare och skriftligen bekräfta avtalet innan ångerrätten går ut, så att man vet vart man ska vända sig om man har frågor eller synpunkter på avtalet man tecknat på telefon?
2. Kan Dialect teckna ett företagarabonnemang med någon som inte är företagare? Jag har ändå bett om att få teckna avtal som privatperson.
3. Kan Dialect hävda att Telias jobbabonnemang är billigare än Telias privatabonnemang, när så inte verkar vara fallet? Är inte det avtalsbrott? Mina ring- och surfvanor har förändrats avsevärt sedan jag var företagare.
3. Är inte Telia skyldiga att uppge att de inte kan häva avtalet åt mig med Dialect när jag tecknar om mitt avtal med Telia? De hör ju på telefon att jag är upprörd över det dyra jobbabonnemanget (Telia) som jag tecknat under falska premisser.
4. Behöver inte Telia uppge att Dialect är ett separat företag (och inte Telias ”säljföretag för abonnemang”), vars beställda mobiler man faktiskt måste hämta ut?
5. Måste man som kund känna till att Telia och Dialect har fristående avtalsvillkor, då båda företagen säljer Telia-abonnemang?
6. Måste jag ha kvar mina båda abonnemang hos dels Dialect, dels Telia i 24 månader – och betala Dialect för en mobil som jag aldrig har hämtat ut?

torsdag 2 juni 2016

Låt länets alla resor synas i reseplaneraren

Stockholms län har som mål att kollektivtrafiken ska öka. Landstingets trafikförvaltning, som hanterar kollektivtrafiken, tar i dag hand om frågor som rör såväl den upphandlade som kommersiella kollektivtrafiken.

För att tydliggöra den kollektivtrafik som finns, bör därför all kollektivtrafik ingå i reseplaneraren för länet. I dag finns exempelvis de kommersiella båtlinjer som trafikerar den populära stadsdelen Hammarby Sjöstad. Söker man i dag på sträckan "Nybroplan" och "Hammarby Sjöstad" på sl.se, får man ingen träff på Hammarby Sjöstad. Jag skickade därför ett meddelande till SL på Facebook och fick svaret: "Hej Ulrika, M/S Emelie tillhör inte SL trafiken utan du finner mer information här: http://ressel.se/sv/ms-emelie/ Du kan inte söka resor utanför Stockholms län på sl.se. Du kan använda resrobot.se för att söka resor i hela Sverige. I övrigt får jag önska dig en trevlig dag. /Caroline, SL".

Hittar inte Hammarby Sjöstad
Jag hade fått nys om att trafikförvaltningen hade öppnat sin reseplanerare för kommersiella aktörer - och hörde därför av mig till SL igen. Jag fick då svaret: "Hej igen Ulrika, Det stämmer då måste du dock klicka i "Sök med fler resebolag" efter det att du sökt resan. Knappen finns ovanför resorna i grått. Du kommer då att slussas vidare till resrobot.se. / Caroline, SL".

Jag har sökt efter knappen, men hittar den inte. Ja, det spelar kanske inte så stor roll. Eftersom "Hammarby sjöstad" inte går att söka på, kan du inte få upp alternativet "Sök med fler resebolag". För resenären ska det vara enkelt - och så är det inte med nuvarande system.

Reseplaneraren Stockholmstrafiken
Trafikförvaltningen borde döpa om sin reseplanerare till "Stockholmstrafiken". Då kan den lätt få med sina andra varumärken, som Waxholmsbolaget och Trafik i Mälardalen. Dessutom ryms de kommersiella aktörerna utan problem.

lördag 28 maj 2016

Låt SL-båtar trafikera skärgården

År 2012 fattade riksdagen ett beslut om en ny kollektivtrafiklag. Lagen syftar till att bidra till ett större utbud av kollektivtrafik och ökat resande. Projektet Hela Resan försöker underlätta för resenären att ta sig från dörr till dörr, oavsett trafikslag, som tåg, buss, båt.

Gemensamma tidtabeller
Stockholms läns landsting har i dag tre produktvarumärken för sin kollektivtrafik; SL, Waxholmsbolaget och Färdtjänst. För den som ska ta sig från dörr till dörr från Hagsätra till Sandhamn, kan visserligen använda sl.se för att leta upp hela resan, dvs. både för tunnelbana, buss och båt. Hen kan dock inte använda sig av waxholmsbolaget.se för att få hela resan klar för sig. Resenären kan ta sig med ett och samma resekort, Access-kortet. Resan på land kan göras med reskassa eller månadskort. Resan till sjöss kan göras med reskassa, med ett annat zonsystem än kollektivtrafiken på land, eller med ett särskilt månadskort för skärgårdstrafiken till sjöss. Allt med Access-kortet.

SL och Waxholmsbolaget har i dag inga anställda - utan all personal hör hemma på landstingets trafikförvaltning. Så planering, upphandling och uppföljning är samkörda i en och samma organisation.

Gemensamt varumärke
För resenären kan det bli förvirrande att hantera både SL och Waxholmsbolaget. I dag är både biljett- och tidtabellssystemen så pass samkörda att SL kan vara produktvarumärket för hela kollektivtrafiken. Waxholmsbåtarna skulle då flagga för SL. Det blir då logiskt att samla all trafik under sl.se - och använda Access-systemet i hela kollektivtrafiken.

Vad tycker du?