Inlägg

Visar inlägg från 2008

Positiv ekovecka

I förra veckan kände jag "nej, jag ger upp - det går inte att handla ekologiskt". Det är alldeles för mycket jobb. Senaste tiden har jag haft bättre framgång. I lördags ville jag shoppa och gick därför in på nätet. Där hittade jag e-butiken Pemberley , som delar butik med Ekologiska barnmatsbutiken på Östermalm. Här hittade jag snygga, sköna och glada kläder, som jag kan ha på kontoret. De är både Fairtrade-märkta och ekologiska. Klädmärket heter Ethos. Efter några minor på Åhléns, Twilfit och HM, lyckades jag till sist få tag på ett nattlinne i ekologisk bomull. Polarn O. Pyret har precis tagit in. Det var en ren chansning. Nu känner jag mig lycklig över mitt nygamla nattlinne eftersom jag hade precis ett sånt rödrandigt som barn. När jag tvättade i söndags, gick ett örngott sönder. Hemtex och Sova hade inte mycket att bjuda på i ekologisk väg. Nästan så att båda butikerna mötte mig snorkigt - eller ironiskt - för att jag stod på mig. Slutligen visade det sig att det japa

Snabbkassor utan trivsel

CoopKonsum har börjat med snabbkassor. När du handlar kan du nu gå till en kassa med talsyntes i form av en kvinnlig röst, som pratar med dig. Du får tips om hur du ska scanna in dina varor och slutligen betala för dem med ditt plastkort. Ofta gör man fel och får bannor av den elektroniska rösten, men det går relativt smidigt. Jag inser logiskt att snabbkassor ligger i tiden. När vi har modern teknik, ska den också användas för effektiviseringar. CoopKonsum, som fortfarande lider av imageproblem från ett sömnigt 70-tal, gör klokt i att gå i bräschen. Eftersom man som kund inte kan dra plastkortet i Konsumkassan, är det viktigt att företaget visar tekniska framfötter på annat håll. (Komiskt nog klarar inte snabbkassan att man packar i ryggsäck, som uppges vara för tunga. Varorna måste packas i plast- eller tygkassar. Synd att just CoopKonsum missade detta, som särskilt vill värna människor och miljö.) De tekniska barnsjukdomsmissarna kan jag dock leva med. Känslomässigt har jag svårare

Syskonutställning med parti för den ena parten

I dagens DN får jag som läsare smakprov på Nordiska museets nya utställning "Underbarn". På förstasidan av tidningens kulturdel ser jag tre olika, konstnärligt tagna bilder på barn med funktionsnedsättning. En bild rymmer en pojke med värnlös blick. De andra två, där de funktionshindrade tjejerna och deras normalfungerande systrar är med, griper mig hårdast. Maria Lantz, som recenserat utställningen, skriver att Mary Ellen Mark, som är fotografen bakom bilderna, talar om "miljön [som] är upplyftande eftersom alla är så fyllda av kärlek och värme". Lantz själv upplever att barnen med funktionsnedsättning "har det så bra". Så upplever de säkert bilderna, men verkar inte ha reflekterat att de se dem ur två perspektiv - utifrån och med blicken riktad mot barnen med funktionsnedsättning. (Både Mark och Lantz talar om "barnen", men verkar inte tydligt särskilja dem med och utan funktionshinder.) Själv får jag en klump i magen när jag ser bilderna. Jag

Ryslige Ryan

"Boring Birgitta" får sig i dag en släng från Ryanairs kommunikationschef Stephen McNamara i DN . Vad han hänsyftar till är riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons (fp) uppmaning att bojkotta Ryanair - som fällts för könsdiskrimnerande reklam av Näringslivets etiska råd (ERK). Ryanair har nu struntat i beslutet från ERK. Den irländske kommunikationschefen är övertygad om att ERK inte talar för en majoritet av svenska folket som "vi vet är myckt liberala och lättsamma". Han menar också på att hela medieuppmärksamheten är "en storm i en D-kupa", enligt Dagens Media. Härligt, säger jag bara! Toppen att ett utländskt lågprisbolag har så klockren kulturkompetens. McNamara har säkert sett en lättklädd svensk tv-film från slutet av 50-talet och inbillat sig både det ena och det andra om svenska kvinnor. Vilket förfärligt gubbslemsföretag, känner jag bara, när inte ens VD:n har mage att gå ut och sparka sin PR-chef inför öppen publik! Ebba Göranzon på Andréasson PR,

Har SJ missat kunderna?

Den 19 augusti i år åkte jag från Boden till Stockholm med SJ:s nattåg, vilket tar drygt 12 timmar. När jag vaknade på morgonen, insåg jag snart att vi var ungefär två timmar försenade. Vårt lok hade skadats i Vännäs utanför Umeå och hade fått ersättas med ett annat. Till frukosten förvånade det mig att personalen i restaurangvagnen inte bjöd på en gratis frukost som kompensation. Sådana förmåner lämnas bara efter minst 3,5 timmes försening, fick jag senare veta. Jag kände mig helt förbluffad över bristen på respekt för min tid som kund. När vi nådde Stockholms central, hade lokföraren kört in en del av förseningen, som slutade på 1 timme och 45 minuter. När jag väl kom hem, ansökte jag om ersättning från SJ:s restidsgaranti . Svaret från SJ fick jag en månad senare, den 25 september: "För att ersättning ska utgå måste förseningen vara enligt nedan: - 20 minuter eller mer om tågresan skulle ha tagit under en timme. - 40 minuter eller mer om tågresan skulle ha tagit mellan 1 och 2

Den ekologiska kampen blir lättare

Det går allt bättre att handla ekologiskt, tycker jag. När jag plockar ner mina varor i korgen på Konsum , kommer jag hem med minst 80 procent ekologiska varor i ryggsäcken. (Det är en omställning att även försöka komma ihåg att ha med sig en tom ryggsäck när jag går och handlar i stället för att reflexmässigt köpa plastpåsar.) Kedjor som Finax och Axa har kommit med ekologisk müsli och Felix har börjat sälja ekologiska köttbullar. De vanliga märkena verkar ha börjat satsa på en ny och mer miljövänlig produktion, vilket känns oerhört positivt. De övriga livsmedelskedjorna, som Ica och Hemköp , har jag mer eller mindre övergivit eftersom de har ett så begränsat ekologiskt utbud. Jag fortsätter min ekologiska vardagskamp på de restauranger där jag äter. På min thairestaurang, där jag äter lunch, har vi äntligen kommit överens om att deras fisk håller för kraven på hållbart fiske . (Ständigt måste man ha diskussioner med sina lunchrestauranger om vad "panerad fisk" och "

När når miljötänkandet underkläder?

Häromdagen behövde jag köpa nya underkläder. Jag visste att Sloggi är på väg ut med en ekologisk kollektion till hösten och begav mig till Twilfit i Fältöversten i Stockholm, som jag vet har den kollektionen. I butiken fick jag bara veta att de inte hade några ekologiska produkter, punkt slut. (Kedjan har visserligen lovat att först om ett år komma ut med en egen ekologisk kollektion, men de skulle kunna ha andra märken.) Jag fortsatte till Timarco på Karlavägen, fem minuter därifrån, som skyltar med att kedjan har Sveriges största sortiment av av märkesunderkläder. Personalen var väldigt hjälpsam, men hade inte hört talas om några ekologiska underkläder. Ekovaruhuset i Gamla stan var mycket hjälpsamma, men produkterna i min storlek var slut. För övrigt erbjuder affären ett nytänkande och rätt läckert koncept med snygga ekologiska kläder och andra ekologiska produkter, som schampo et cetera. I dag har jag givit mig ut på nätet för att handla i stället, vilket känns rätt läskigt. Ja

Ger anhörigvård alkoholproblem?

De vanligaste hjälpgivarna till åldrande föräldrar är vuxna barn mellan 45 och 64 år, enligt dagens DN. Dessa bör kunna "vaffa", enligt forskaren Petra Ulmanen, och få ersättning från samhället på samma sätt som småbarnsföräldrar som vabbar (vård av barn). Spontant låter det som en trevlig tanke. Samhället skapar ekonomiskt utrymme så att man kan ta hand om både sina barn och sina gamla. Frågan är bara vem som står för vården. Enligt Marta Szebahely, professor i socialt arbete som citeras i artikeln, har 60 000 kvinnor och 20 000 män gått ner på deltid eller slutat helt för att hinna med att ge omsorg till sina föräldrar. Av lördagens DN Debatt framgick att antalet kvinnliga alkoholister i Sverige ökat med 50 procent under de senaste fyra åren. En viktig anledning är att det har blivit lättare och billigare att skaffa alkohol, berättar docent Sven Andréasson, överläkare vid Beroendecentrum Stockholm samt chef för alkohol- och narkotikaavdelningen på Statens folkhälsoinstitut.

Risk för dubbelt frånfall

Den amerikanska högern har berömt republikanernas nya vicepresidentkandidat Sarah Palin för att hon behöll sitt femte, nyfödda barn när det visade sig att barnet har Downs syndrom, enligt dagens DN. Frågan är dock om valet långsiktigt är klokt för republikanerna. Länk till DN-artikeln 44-åriga Sarah Palin ska bli den perfekta matchningen till republikanernas presidentkandidat, den 72-årige John McCain, "hon är exakt den USA behöver, den som bäst kan hjälpa mig att skaka om status quo i Washington". Styrkan i deras mix är att de har skilda kompetenser, åldrar och kön. På så sätt kan de täcka upp en rad sakområden och företräda skilda väljare i partiet. Var ligger sårbarheten i deras konstellation? John McCain har lång erfarenhet av utrikspolitik, medan Sarah Palin - med två års erfarenhet som guvenör i Alaska - helt saknar den kunskapen och erfarenheten. McCains höga ålder kan dock göra honom till ett osäkert kort och Palin skulle inte ha en chans att täcka upp för honom om ha

Funktionsstörda utan anhöriga?

De folkpartistiska ledamöterna Linnéa Darell och Maria Lundqvist-Brömster, tillsammans med partiets socialpolitiske talesman Tobias Krantz, presenterar i dag sina förslag på DN Debatt inför den LSS-rapport (lagen om stöd och service) som lämnas under morgondagen. Länk till DN Debatt Tanken i förslagen är goda. Rättssäkerheten för den funktionsstörda ska stärkas, hon ska få egen handläggare och så vidare. Däremot nämns inte en rad om de anhörigas situation. Det låter som att samtliga personer med funktionsstörning kan föra sin egen talan och det handlar om deras kamp mot kommunerna, som tydligt skiftar i sina utbud och erbjudanden till gruppen. Många funktionsstörda, till exempel med utvecklingsstörning och neuropsykiatrisk störning, kan inte representera sig själva utan är beroende av de anhörigas stöd. Vad innebär det för de redan slitna föräldrarna, och inte sällan vuxna syskonen, att ständigt stånga sin panna blodig mot en kommun som alltid känner sig trängd av fler offentliga utgif

Dubbellivet som feminist

Åsa Mattsson berättar i DN Söndag i dag om svårigheten att vara konsekvent feminist. Fastän hon startade Aftonbladets kvinnobilaga, kunde hon inte stå upp för sig själv och sina anställda när hennes överordnade, manliga kollegor ställde krav. När hon var tidigare var gift, var det hon som rörde i grytorna och serverade resten av familjen. Spöket var hennes pappa - den charmige patriarken som ständigt skulle höjas till skyarna. Att klassfrågorna hägrar i bakgrunden förvånar inte. Hon växte upp i Djursholm och tog studenten i kommundelens samskola, men är vänsterradikal sedan många år. Frilansjournalisten Isobel Hadley-Kamptz, som skriver om Åsa Mattsson inför den kommande lanseringen av den feministiska nyckelromanen "Salong F", verkar ha svårt att förstå författarens dubbelliv. Själv känner jag precis igen mig i Åsa Mattssons tankegångar. Jag brukar säga till män att ska välja en feminist om de vill ha god service hemma. I min värld är feminister ofta kvinnor som allt för oft

Kraften i Pridefestivalen

I eftermiddags tittade en kompis och jag på Pridefestivalen från en trottoarkant på Kungsgatan i Stockholm. Det var fascinerande. Omväxlande glitter, musik och vanliga, men ändå ovanliga, människor. Senaste gången jag kikade på tåget var för ett par år sedan och då såg jag mest det spektakulära. Den här gången såg jag något annat: Människor som vågade visa vem de är. Läkare, militärer, tandläkare och tandhygienister mötte oss - öga för öga - för att visa vem de är och be oss att acceptera dem för vem de är, oavsett sexuell läggning. Vilket mod! Och vilken förändring som samhället har gått igenom. Hur många arbetsgivare hade sponsrat ett deltagande i tåget för fem år sedan? När homo-, bi- och transsexuella visar sig offentligt, kan de både vinna och förlora sina kunder/målgrupper och det tar de med i beräkningen. Festivalen handlar om att rätten att få bli sedd och accepterad som den man är, även om man inte tillhör heteronormen. Häromdagen läste jag i DN om en man som genom tåget skull

Unacceptable child abuse within the European Union

What is Poland doing in the European Union is my question after a case of child abuse? A Romanian 11-year old girl has after resistance been allowed an abortion after having been raped, but a Polish 14-year old girl - being in the same situation - has to fulfil her pregnancy, tells Swedish Dagens Nyheter today. In the Romanian situation, anti-abortion groups within the Orthodox chuch has apposed the abortion, luckily in vain this time. The Polish girl, called Agata, was given the right for an abortion, but was in the end stopped by abortion antagonists, especially from the Catholic church. After Agata was permitted the right for an abortion, a minister at the hospital tried to persuade her to fulfil the pregnancy. Thereafter, the hospital refused to accoplish the operation. Then her mother found a women´s right´s organization willing to perform the abortion, but the doctors refused after a demonstration lead by the minister outside the hospital. Agata has now been separated from her m

Själviska bostadsrättsägare i brevlådefejd

Två fastigheter på Södermalm i Stockholm ligger i fejd om sina brevlådor med Arbetsmiljöverket och Posten. Myndigheten anser att Posten inte behöver dela ut brev eftersom brevinkasten sitter för högt upp på dörren, mellan 161 och 179 cm. Postens arbetsmiljöansvarige Magnus Nordberg anser att han "skulle behöva basketspelare för att dela ut post här". Fastighetsägarna anser att Posten ska sluta gnälla och fortsätta dela ut posten. Länk till DN-artikeln "Brevlådestrid på Söder" Belastningsskador är det största arbetsmiljöproblemet som finns i Sverige. Människor sliter ut axlar, ryggar och armar för att de arbetar i arbetsställningar. En av Arbetsmiljöverkets viktigaste uppgifter är därför att förhindra den typen av arbetsskador uppkommer. Att dela ut brev i lådor som har fel höjd kan väl vem som helst räkna ut är slitsamt för kroppen. Dessutom springer brevbärarna i trappor dagarna i ända, vilket sliter på deras knän. Därför har jag i många år helhjärtat stött brevbär

Ekologiska luncher - var?

För den händige går det utmärkt att själv välja miljövänliga råvaror för matlagningen. Genom Konsums utmärkta sortiment är det numera inga problem att leva ett ekologiskt matliv om man lagar själv. Är man dock fäst vid restauranglivet, för de ekologiska drömmarna en dyster tillvaro. Själv är jag missnöjd över möjligheterna att hitta ekologisk restaurangmat. Jag har gjort några seriösa försök när det gäller mina lunchställen Time4Thai, Rött, Toy och Dalanisse i Birkastan i Stockholm. På Time4Thai har jag diskuterat miljömärkt fisk med personalen. När vi knappt förklarar att förstå varandra vilken dryck man vill ha, blir det inte lättare att förklara ord som ekologiskt, Krav och MCS-märkning. Till sist har vi dock lyckats komma fram till att fisken, "friterad fiskfilé" som det så upplysande står på menyn, är miljögodkänd. So far, so good. Resten av maten har jag överhuvudtaget inte vågat ge mig in i en diskussion om än. Restaurang Rött kunde inte alls hjälpa mig att välja ett e

S:t Göran mot klädjättarna

I går hittade jag en skitsnygg topp på Åhléns. Ringningen var så läcker och den ljusturkosgrå färgen skulle passa kanon med mina färger. Tyvärr var den tillverkad av Esprit, som i fjol fick sämst i test-betyg när det gäller sitt miljöarbete. Länk till DN:s artikel om miljötestade kläder Jag gick då fram till expediterna och frågade dem om Esprit har förbättrat sin miljöpolicy. De tre kvinnorna såg ut som fågelholkar. Ingen av dem hade ett vettigt ord att säga och var nästan snorkiga mot mig. Eftersom jag vill undvika att köpa miljömässigt undermåliga produkter och uppskattar kundservice, gick jag tomhänt ut ur butiken och kände mig missnöjd. I dag var jag inne på Twilfit och skulle köpa Sloggi-trosor. Igen frågade jag expediten om Sloggi har ekologisk bomull i några av sina produkter. Hon hade ingen aning och sa att hon inte får sådan information från sina leverantörer. Jag föreslog att hon själv kan ligga på som expedit, men förslaget såg dödsdömt ut på hennes blick. Den här gången kö

Leva lagom ekologiskt?

DN:s klimatdebatt i höstas tog verkligen skruv för min del. Jag bestämde mig att göra vad jag kan för egen del för att dra mitt strå till stacken. De ekologiska frågorna skulle jag nu integrera i mitt liv och vet av erfarenhet att det tar på krafterna. Som tonåring och fältbiolog var jag mudi-mumsare (Mat Utan Djurindustrier Mat Utan Multinationella Företag) och då styrde de ideologiska listorna vad som skulle handlas in och vad som skulle bojkottas. Ta del av DN:s klimatdebatt Läs mer om Mudi-Mums Med åren falnade engagemanget, men fanns ständigt kvar i tankarna. Jag orkade inte längre bojkotta bort multinationella jättar som Findus och Marabou; det blev helt enkelt för krångligt att handla och alternativen smakade för illa. Jag har ännu obehagliga minnen av att behöva ersätta Marabous mjölkchoklad med Nordchoklad, som tack och lov inte längre finns och var i klass med hundgodis. U-landsutsugaren Nestle har jag i alla år klarat av att fortsätta bojkotta, vilket kostat en del med tanke

Efterlängtad rankning av högskolan

Regeringen meddelar i ett pressmeddelande att den avser tillsätta en utredning för att utreda möjligheten att ranka olika högskolors prestationer. Länk till pressmeddelandet Äntligen, säger jag. En högskoleutbildning är en kostsam och viktig investering för människors framtida yrkesval och/eller -fortbildning. Själv gick jag min första högskoleutbildning - till informatör i Jönköping i slutet på 1980-talet. Utbildningen, som drevs på Lärarhögskolan, var ett skämt trots att vi var 1 900 sökande som kämpat om 30 platser. Svenskläraren frågade oss, kanske på skoj, vad en informatör sysslar med. Den ena läraren i metodkunskap sades upp varje sommar för att rektor var missnöjd, men anställde honom igen till hösten för att han saknade en ersättande lärare. Den andra metodläraren fick problem med dåvarande skattemyndigheten, gick inte att nå eftersom han bodde i en lada utanför Hjo och hade manipulerat med sitt personnummer och kom tillbaka först fem månader senare och 25 kilo lättare. Då had

Invandrartjejer utan rättigheter

DN berättar i dag att invandrartjejer nu får särskilda möjligheter att pröva på idrott. 70 procent av dem är inaktiva i dag och situationen behöver förändras. Problemet är dock inte lätt att åtgärda. Idrotten kräver ofta insatser efter skoltid, vilket många av flickorna inte har. De förväntas i stället hämta småsyskon och hjälpa till i hushållet. Därefter sägs inte mer om invandrartjejernas fritid. Hade det handlat om att tjejer med svenskfödda föräldrar behövt hjälpa till mer hemma än deras bröder, då hade det blivit ett himla liv. Varför ska flickorna inte ha någon fritid? Vad gör vi åt problemet etc? Nu handlar det om invandrarflickor och då ska svenska samhället inte blanda sig i de kulturella skillnaderna i hemmet. Ren och skär diskriminering, tycker jag. SCB har i sin föredömliga skrift "Tid för vardagsliv" visat hur kvinnor och män använder sin tid. I den framkommer hyfsat stora könsskillnader, då man bl.a. kan se att kvinnor ägnar sig mer åt det obetalda hemarbetet oc

Svag politik ger blek arkitektur

”Åk dit och titta, när sågs senast en värre fasad? Det luktar lågbudget, flopp och nerskitning av det offentliga rummet. En kopia på 1980-talets byggstil – misslyckad redan som original!”. Så drastiskt uttrycker sig Pelle Ekman i City den 28 april 2008 om den nybyggda, gula tegelfasad till kvarteret Loka Brunn som vetter mot Dalagatan vid Sabbatsbergsområdet. Själv känner jag ungefär likadant, vilket gav mig anledning att fundera på hur huset fick bygglov. Det visar sig att byggherren Anders Bodin Fastigheter AB har haft en osedvanligt stor frihetsgrad under byggtiden. Eftersom Bodin har köpt marken av fastighetsägaren Locum AB, har den på egen hand kunnat välja arkitekt. Många andra bygger med tomträtt och måste samråda med stadsbyggnadskontoret när de anlitar arkitekt, berättar borgarrådet Joakim Larsson (m) med ansvar för exploateringsfrågorna. Arkitekten heter Sune Malmquist och har tidigare kamperat ihop med Bodin vid bygget av Alviks torg på 1990-talet. Duon gillar tegelfasader d

Ett ekologiskt samhälle - långt bort

Att vara konsument och försöka handla ekologiskt ställer till med problem ibland. Hur, när och hur ofta ska man ta strid? Efter DN:s klimatdebatt i höstas och vetenskapsjournalisten Karin Bojs och journalisten Lotta Brincks inlägg om utrotningshotad fisk vill jag ta ett större miljöansvar än tidigare. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=731544 Till vardags tar jag mina flesta fajter med Hemköp vid Odenplan, som numera är den affär som jag handlar mest på. Egentligen borde jag gå ner till Konsum, som har fler ekologiska produkter, men orkar inte alltid gå de där extra kvarteren - med tunga påsar släpandes efter benen - efter en lång dag. Ica Dalastan, som tidigare var min favorit, är så liten att det ekologiska utbudet blir minimalt. I går skulle jag bara ha det vanliga, som bröd, mjölk och lite mat, på Hemköp. Affären har bara Fazers ekologiska råghalvor, som jag börjat tröttna på. Pliktskyldigast lade jag ner den i vagnen. Den är en sån där nyttig produkt som man måste äta med öv

En halvt tänkt tanke om nytt vårdnadsbidrag

Kvinnor som har svårt att hinna med åldrande föräldrar och barnbarn ska få bidrag för att ta hand om sina sjuka föräldrar, anser Magdalena Andersson som är ordförande i moderatkvinnor, enligt dagens DN. Bidraget kallas "vaf", vård av förälder, och kan jämföras med småbarnsföräldrarnas "vab" när barnen är sjuka. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=762403 Förslaget har säkert sina fördelar. Visst är det sant att många kvinnor i 50-60-årsåldern står inför en konflikt med ett krävande arbetsliv, åldrande föräldrar och barnbarn som föds. Många av dessa kvinnor är redan slitna efter att ha tagit hand om sina egna barn, vårdat frisk man i hemmet (som en del skämtsamt kallar äktenskapet för) och haft ett krävande arbetsliv - ofta inom vården, som slitit på kroppen och varit stressande. När de passerar 50, brukar även hennes föräldrar och svärföräldrar bli sjuka och många gånger efterlängtade barnbarn komma. Dessa föds av ofta karriärinriktade föräldrar, som ska få två

Frågetecken kvarstår kring psykiatrin i Stockholm

Överläkaren och professorn Anna Åberg Wistedt, som varit verksamhetschef för Norra Stockholms psykiatri i 15 år, har nyligen fått lämna sin tjänst, framgår i en intervju med henne i dagens DN. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=762538 Av DN:s artikelserie verkar Anna Åberg Wistedt (AÅW) ha fått silkessnöret därför att hon har påpekat att viss verksamhet behöver stängas om hon ska spara 28 miljoner kronor. Hon har tidigare fått en rejäl uppbackning av andra verksamhetschefer inom psykiatrin i Stockholm, liksom den biträdande verksamhetschefen David Eberhard, vilka DN har intervjuat. Landstingsrådet Birgitta Rydberg (fp), som ansvarar för bl.a. psykiatrin i länet, försvarar besparingsåtgärden med att hon inte kan belöna dem som uppvisar underskott, som Norra Stockholms psykiatri. Mer pengar kommer i stället att ges till de södra regionerna som har "större behov än vad de hittills har har tillgångar till", lägger hon till. Som läsare undrar jag naturligtvis hur d

Rätten till upprättelse

Eva Bengtsson, som blivit utnyttjad under 1970-talets bordellhärva, fick i går avslag från Justitiekanslern (JK) för sina skadeståndsanspråk, berättar DN. Eva Bengtsson, som då var 14 år och minderårig, och hennes kusin, som var 15 år, arbetade som prostituerade i den härva, där flera ledande makthavare och politiker har påståtts utnyttja prostituerade. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=746735 JK avslog begäran om skadestånd därför att ärendet är preskriberat. JK kan ändå konstatera att flickorna behandlades hänsynslöst och utsattes för sexualbrott. På 1970-talet var det inte ett brott i sig att utnyttja prostituerade, men det var inte tillåtet att utnyttja så unga flickor. I Eva Bengtssons fall rörde det sig om otukt med barn, i kusinens fall om förförelse av ungdom. Avslaget var dock inte villkorslöst. Om JK hade kommit fram till att åklagarna som utredde bordellhärvan hade begått ett "allvarligt fel", så hade han godkänt skadeståndskraven. Från flera håll

Ger konservativa samhällen få barn?

DN tar i dag upp problemet med Italiens slutna och förstelnade elit under temat ”Stela maktstrukturer våt filt över Italiens politiska system”. Av artikeln framgår att stelheten bland annat medför att kvinnor och ”andra utbölingar” hindras från att ta sig in i politiken. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=736847 För några år sedan träffade jag en 35-årig italiensk jurist, som representerade det italienska näringslivet på ett europeiskt möte. Hon var snygg, välklädd, konverserad, välutbildad, flerspråkig och gift. Hennes dröm var att skaffa barn, men hon hade valt att avstå därför att arbetsliv och familjeliv är svårt att kombinera i Italien. Arbetsgivarna ger inte unga människor fast anställning. Den kvinna som har skaffat sig barn i ett land utan barnomsorg får därför ingen fortsatt anställning efter en barnledighet, var hennes erfarenhet. Mötet med italienskan gjorde mig ledsen och förbryllad. Italien har, för mig, alltid varit landet med den starka mamman och de stora familjer

Säkerhet kontra tillväxt ger könsskillnader för kärnkraften

Varannan svensk vill ha kärnkraft framgår av en nyligen genomförd undersökning som Synovate utfört för DN:s räkning. Totalt 61 procent av männen är positiva till kärnkraften mot 35 procent av kvinnorna. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=734935 Hur kommer det sig då att nästan dubbelt så många män som kvinnor är för kärnkraften? Framtidsforskaren Bi Puranen kommenterar skillnaderna så här i sin blogg: ”De män som ser kärnkraften som långsiktigt bra hänvisar ofta till ekonomin, nyttan för Sverige och att det är säkert. Miljön är också ett viktigt argument för de män som är för kärnkraft - ofta jämför man med kol och olja.” När det gäller de kvinnor som är emot är det just säkerhetsfrågorna som är viktiga, enligt Bi. http://www.bikupan.se/swedish/ung/menwomen.html#anchor2 Jag hittar litet skrivet om könsskillnader och synen på energikällor på nätet. En av dem bottnar dock säkert i mäns överordning och kvinnors underordning. När forskarna höjer ett varningens finger kring det försäm

Säkerhet kontra BNP-tillväxt ger könsskillnader för kärnkraften

Varannan svensk vill ha kärnkraft framgår av nyligen genomförd undersökning som Synovate utfört för DN:s räkning. Studien visade att totalt 61 procent av männen är positiva till kärnkraften mot 35 procent av kvinnorna. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=734935 Hur kommer det sig att nästan dubbelt så många män är för kärnkraften jämfört med kvinnor? Framtidsforskaren Bi Puranen säger så här om könsskillnaderna i sin blogg: ”De män som ser kärnkraften som långsiktigt bra hänvisar ofta till ekonomin, nyttan för Sverige och att det är säkert. Miljön är också ett viktigt argument för de män som är för kärnkraft - ofta jämför man med kol och olja.” När det gäller de kvinnor som är emot är det just säkerhetsfrågorna som är viktiga, fortsätter Bi http://www.bikupan.se/swedish/ung/menwomen.html#anchor2 Jag hittar litet skriven om könsskillnader och synen på energikällor på nätet. En av dem bottnar dock säkert i mäns överordning och kvinnors underordning. Män har i alla tider varit vana a

Har nyheter ett kön?

Dagens Nyheter erbjuder dagligen sina läsare nyheter i form av inrikes- och utrikespolitik. Därtill levererar tidningen en rad specialnyheter genom särskilda delar i tidningen och via veckovisa bilagor. Tidningens särskilda delar, som återfinns dagligen, består av kultur, ekonomi och sport. I de veckovisa specialbilagorna kan vi läsa om bostäder, jobb, tv-program, resor, motorfordon, ”På stan” och ”Söndag”. Svenska Dagbladet har ett likartat innehåll och en likartad uppdelning, men dess ekonomidel kallas ”näringsliv” och sportsidorna benämns ”Sport & Spel”. Svenska Dagbladet saknar dock specialbilaga om motorfordon. Dessa två dagstidningar får exemplifiera morgontidningar i detta inlägg. Varför bedömer en morgontidning just dessa nyheter som mest relevanta? Har ansvariga redaktörer gjort kundundersökningar och kommit fram till att läsarna hyser intressen för just dessa samhällsområden? Själv har jag ingen klar uppfattning, men anar att nyhetsvalen till stor del väljs av tradition o

Vilka ska ansvara för bättre miljö?

Stockholms stad gör ofta reklam i tunnelbanan, i bussar och genom direktreklam för en bättre miljö. Vi ska tänka på att inte hälla färg i avloppet och lämna in vårt elektronikskrot till återvinning. Tanken är inte dum. Får konsumenterna ökad kunskap om hur de ska hantera sin miljö, kommer vi säkerligen att ändra beteende. Däremot bör man ställa sig frågan vem som ska till sig budskapet. Kollektivtrafikresenärer är framför allt kvinnor. Alltså blir det dessa som får ta till sig kunskaperna och pröva sitt samvete för att bidra till en bättre miljö. Männen åker i högre omfattning i sina stora, bensinslukande bilar och slipper därmed exponeras för budskapet. (Kvinnan kör, som bekant, den lättkrockade Micran när hon ska hämta barnen på förskolan efter att ha tagit bussen hem från jobbet). Kvinnorna arbetar också deltid i högre grad än männen och blir därmed de som tar in posten. Även här slipper männen se utsättas för direktreklamen i samma omfattning som kvinnorna. Fast å andra sidan är de

Så nytt, men ack så traditionellt

Konungens stiftelse Ungt ledarskap söker efter unga ledare på stan. Vid busskurer kan man se fotografier på den unge, kostymklädde invandrarpojken med slips som framtidens ledare. Den unga invandrarflickan finns också porträtterad, invirad i en lång, ljus tygduk, inom ramen för samma kampanj. Jag uppskattar absolut kungens ambitioner att uppmuntra fler unga invandrare att bli framgångsrika ledare. Däremot kan jag inte låta bli att dra på mungiporna åt att pojken ska leda vinstdrivande företag och flickan ska ägna sig åt självuppoffrande Moder Teresa-verksamhet. Visserligen var den makedonska kvinnan en stor ledare, men hennes uppgift var att ägna sig åt "den goda saken" för andras bästa. Den rollen är knappast ny för en kvinna. Kanske sticker den mer i ögonen just därför att könsrollerna är mer cementerade i många invandrarkulturer än i den svenska. Dessa tjejer och killar behöver i än högre grad möjlighet att skapa sig nya bilder. http://www.ungtledarskap.se/ Kanske har kung

Hur påverkar den lokala ojämställdheten kvinnor och män?

Män dominerar på beslutandenivå i den lokala förvaltningen, berättar professor Anita Göransson och utredningssekreteraren Lina Burström på DN Debatt i dag. Artikelförfattarna exemplifierar med tingsrätten, där endast en femtedel av domarna är kvinnor. På kommunal nivå är tre fjärdedelar av toppolitikerna män. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=732332 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_767627.svd De flesta förvaltningsärenden i Sverige fattas på lokal nivå. Kommunen fattar beslut om socialbidrag, omsorg, skola, fritid, byggärenden, miljö, lokalt näringsliv etc. Tingsrätten är första instans för civil- och straffrättsliga mål, där de flesta beslut stannar. Kommun och tingsrätt är därmed de beslutsinstanser som påverkar människors vardag mest. Hur påverkar det faktum att männen dominerar beslutsfattandet i dessa led? Är de generellt lika kunniga och insatta som kvinnor i hur livsvillkoren ser ut för barn, unga, gamla och utsatta grupper i samhället? Hur påverkas det

Nya konstigheter i Knutby

Straffet för att kritisera metoderna i Knutby är att man aldrig mer får träffa sina barn. Så säger Ewa Westman, som är mor till två vuxna barn i Knutbyförsamlingen. Hon undrar om kristna församlingar i Sverige ska tillåta att Åsa Waldau, församlingens andliga ledare, får fortsätta att föra hennes barn vilse med sitt manipulerande ledarskap. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=727276 Ärkebiskopen lovade därefter att ta upp ärendet i Sveriges kristna råd. Han påpekade samtidigt att filadelfiaförsamlingen i Knutby är helt fristående från Svenska kyrkan. Församlingen är heller inte med i Sveriges kristna råd. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=727276 Häromdagen svarade de vuxna barnen på sin mammas upprop i DN:s papperstidning. (Svaret saknas på nätet.) Barnen menade på att de trivs i Knutby och känner stor tilltro till Åsa Waldau. De kunde absolut inte förstå moderns inlägg i tidningen och menade att de lever ett fritt och gott liv (min tolkning). Visserligen kan det vara så at

Krutkvinnan Ahlenius slår till igen

Inga-Britt Ahlenius, tidigare känd som dels generaldirektör för Riksrevisionsverket, dels kvinnan som fällde EU-kommissionen, har igen hittat omfattande korruption. Missförhållandena har hon hittat inom FN, där hon sitter somm chef för dess interna revisionsbyrå. Hon och hennes anställda har upptäckt bedrägeri för FN-kontrakt värda fyra miljarder. (Källa: DN den 12 januari 2008) Heja, Inga-Britt! En modig kvinna som igen vågat sig på att kritisera korrupta makthavare. Människor av hennes virke ser jag gärna mer av.

Syns man, så finns man?

En skolchef i Trelleborg varnar föräldrar i kommunens högstadieskolor för "strypningsleken", berättar DN i dag. Leken går ut på att barnet hyperventilerar, varpå en kompis trycker till runt halsen tills vederbörande svimmar av. Enligt kuratorn på skolan har elever spelat in strypningar och de påföljande avsvimningarna på sina mobiltelefoner. Videosnuttarna har sedan skickats vidare till bekanta. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=583592 Leken verkar självfallet livsfarlig och borde förbjudas. Det finns dock fler dimensioner i beteendet som jag reagerar på. För det första verkar människor ha fått ett allt större behov av känslomässiga kickar för att reagera, vilket man ser på till exempel konsumtionen av våldsvideofilmer. Det andra är att allt fler verkar göra nästan vad som helst, i det här fallet utsätta sig för och filma ett farligt beteende, för att synas. Trenden att vilja synas har pågått länge. Allt fler unga söker sig till mediegymnasier och vill bli tv-hallåer.

Testosteron som ursäkt?

Män gasar mer, bromsar senare och orsakar flest dödsolyckor. Om männen körde mer kvinnligt skulle antalet döda i trafiken minska med 40 procent. Och värst av alla bilförare är unga män. Det kunde jag i går läsa i artikeln "Varning för män" i Mitt i Vasastan nr 2/08. (Artikeln har ännu inte kommit ut på nätet, men du hittar den här snart: http://www.mitti.se/tidning/miiv/index_vasastan.html ) Ämnet är intressant. Männen står för 40 procent fler hastighetsöverträdelser än kvinnor. Även om fler män dör i trafiken, blir kvinnor som förolyckas ofta ihjälkörda av män. Av artikeln framgår också att den främre pannloben är utvecklad vid 22-23 års ålder för kvinnor och 26-27 års ålder för män. Det är den delen av hjärnan som styr attityder, konsekvenser av beteenden, riskbedömning och förmågan att visa hänsyn. Ändå får både kvinnor och män ta körkort när de är 18 år. Övningsköra får de göra redan vid 16. Många män som jag har åkt med kör alltid för fort, oavsett ålder. De ligger gärna