Inlägg

Visar inlägg från september, 2011

Photos with a man's glace

Today, I crossed a photo exhibition at Gallerian in Stockholm, Sweden. The photos were fantastic with great quality and actuality. The themes were chocking; killings, natural and environmental catastophies etc., all over the world. I´ve never seen as many dead people in my life on different scenes as today. The photos were chosen by World Press , sponsored by Canon . The aim, I believe, was to sell more Canon cameras. About 80-90 procent of the pictures were taken by men. Most of them showed men. As far as I could see, only three women were represented with their pictures in the exhbition. The women mainly focused on problems connected with family, like mulitation and abortion. Men showed the "important" issues, like the great problems of the world (not women's problems). Two of threee in the jury of World Press, which had chosen the pictures, consisted of men. Who defines what is news? Men or women? In my life, both the outer and inner world consists of news. The exhibit

Fortsatt jakt på demokratifond

Jag har inte kunnat släppa tanken på att kunna betala en frivillig skatt för att "gottgöra" produkter som är tillverkade i dikaturer. Skatten skulle i så fall gå till en demokratifond som ett sätt att kompensera den MR-dåliga gärning man gjort. (MR = mänskliga rättigheter) Häromdagen kontaktade jag därför Amnesty för att höra om de vill bilda en sådan demokratifond. Organisationen vill dock inte - som opartisk och oberoende - förknippas dåliga MR-köp mot en skuldavlastande avlatsskatt. Det kan jag förstå, men tror fortfarande på en konstruktiv lösning av problemet. Man skulle exempelvis kunna tänka sig en lösning motsvarande avfallshierarkin för handel med dikaturer. Avfallshierarkin går ut på att återvända i första hand innan man köper nytt som ett sätt att minska avfallsmängden. För varor skulle man då i första hand försöka välja de som tillverkats i icke-dikaturer. Går inte det, skulle man kunna diktaturkompensation (ett slags utsläppsrätter för diktaturer). Personligen h

Diktaturkompensation för mina träningsskor

Varför måste flertalet träningsskor komma från diktaturer eller ofungerande demokratier? I dag var jag på Intersport för att köpa skor till mina pass på Friskis & Svettis . Trots att jag bara tittade på dyra märken som Asics , Rykä och Reebok , var samtliga av dem tillverkade i Kina. Internationell konkurrens är huvudsakligen bra, men man ska inte kunna konkurrera med dåliga arbetsvillkor och brist på demokrati. Jag misstänker att dessa skoföretag använder sig av just dessa knep. Av deras webbplatser kan man i alla fall inte se hur de hanterar sociala eller miljömässiga aspekter. Helst skulle jag se att Intersport därför kunde hjälpa sina socialt ansvarstagande konsumenter, men så väl var det inte. Jag fick dock tips att pröva New Balance , som är europeisktillverkade och ett företag som skänker pengar till välgörenhet snarare än till sportstjärnor. Tyvärr var skorna inte sköna på mina fötter. Slutligen fastnade jag för ett par sportskor från Ecco tillverkade i Thailand. Demokrat

Vår överlevnad, låt oss tala om den

Är det någon idé att försöka rädda miljön eftersom jorden ändå kommer att gå under? I går hamnade jag - på vänners kräftskiva i förorten - i en diskussion om varför jag har valt att engagera mig i miljön. Min diskussionspartner - kalla honom Erik - var en man i medelåldern och den välmående medelklassen, som ställde sig undrande. För mig var det nytt och nyttigt att ställa varandras scenarier av jorden och dess framtid mot varandra. Erik: Jorden har alltid haft sina utvecklingscykler under miljontals år. I perioder har stora omvälvningar ägt rum, exempelvis när dinosaurierna dog ut. Under cyklerna sker den utrensning som ändå måste ske. Vi som människor ska snart dö som art, det förstår man av världs- och resursutvecklingen. Om det sker om 100 eller 500 år, spelar det någon roll? Att vi dör är ingen fara - för jorden överlever. Om ett antal tusen år har den städat bort alla miljöföroreningar och återskapar den nya livsformer. Njut, kör en amerikanare med stor bränsleförbrukning, lev me

En vindkraftsbransch i långsam mognad

Att vara två dagar på Vind vid Stockholmsmässan var tuffare än vad jag trott. Nu har jag sett delar från vindkraftverk i vinklar åt höger och vänster, uppifrån och nedifrån. Fokus låg på teknik så kallkokta siffror var vad som gällde. Kapacitet, vindbladens längd, vikt, avisningsfunktioner och stolphöjder diskuterades i all oändlighet. Snacket kändes nästan som jakt, vilken älg väger mest och har flest taggar på hornen. Många av säljbolagen hade gått på säljkurs, men ingen visste hur man gjorde en power point. Fascinerande att lyssna på elva vindkraftsföretag som presenterar sina styrkor utan att en enda hade ett visuellt underlag som man ville titta på. I går kände jag mig mycket optimistisk på mässan, i dag var känslan den omvända. En vänlig försäljare, som också hade en bakgrund inom humaniora, tittade medlidande på mig i dag och erkände att han tyckte lika illa om den ansiktslösa och sterila tyska industrimiljön som jag. I vindkraften finns en enorm utvecklingspotential. Energikäl

Fika efter fika

Ekologiskt kaffebröd, ska det vara så svårt att få fram? Ja, det känns så. I dag gick jag förbi Stinas bageri, ett populärt och modernt bageri i närheten av mig i Vasastan i Stockholm. - Nej, vi har inte ekologiskt. Vi försökte för något år sedan, men vi fick ingen lönsamhet i det, svarade expediten frankt. Jag fortsatte till det chicka bageriet Gateaux en bit bort. Inte heller det bageriet hade ett ekologiskt utbud. - Vi har bra råvaror, ursäktade sig expediten till sist. Det kan vara sant, men jag vill gynna den biologiska mångfalden. Det gör jag bäst genom att äta giftfritt, vilket ekologiskt borgar för. Jakten på ekologiskt fikabröd slutade en halvtimme senare vid datorn, där jag hittade bageriet Bulleboden på Kungsholmen. Nu har jag bokat in 15 bullar - de lät supergoda - till tisdagsfikat på jobbet. Jag får gå hemifrån en kvart tidigare för att hinna passera det ekologiska bageriet. Antagligen känner jag att det är värt det när jag står där med bullarna i påsen. Att