Ulrika Ehrensvärd

År 2012 fattade riksdagen ett beslut om en ny kollektivtrafiklag . Lagen syftar till att bidra till ett större utbud av kollektivtrafik och ökat resande. Projektet Hela Resan försöker underlätta för resenären att ta sig från dörr till dörr, oavsett trafikslag, som tåg, buss, båt. Gemensamma tidtabeller Stockholms läns landsting har i dag tre produktvarumärken för sin kollektivtrafik; SL , Waxholmsbolaget och Färdtjänst . För den som ska ta sig från dörr till dörr från Hagsätra till Sandhamn, kan visserligen använda sl.se för att leta upp hela resan, dvs. både för tunnelbana, buss och båt. Hen kan dock inte använda sig av waxholmsbolaget.se för att få hela resan klar för sig. Resenären kan ta sig med ett och samma resekort, Access-kortet . Resan på land kan göras med reskassa eller månadskort. Resan till sjöss kan göras med reskassa, med ett annat zonsystem än kollektivtrafiken på land, eller med ett särskilt månadskort för skärgårdstrafiken till sjöss. Allt med Access-kortet.

I förra veckan åkte jag Djurgårdsfärjan mellan Slussen och Djurgården. När färjan kom till Slussen, noterade jag att den flaggade för Waxholmsbolaget. Lite undrande blev jag eftersom Sjövägen flaggar för SL. Jag skrev några rader till SL och frågade. I dag fick jag svar. "Hej Ulrika! Nu har vi fått svar på varför Djurgårdsfärjan kördes med Waxholmsbolagetflagga. Djurgårdsfärjan kör under SL:s varumärke och ska inte flagga med Waxholmsbolagets flagga. Om så har hänt är det ett tillfälligt fel som vi ska korrigera. /Linnea, SL". Djurgårdsfärjan under SL-flagg Så nu ska alltså Djurgårdsfärjan - målad i Waxholmsbolagets färger och flaggad för Waxholmsbolaget - börja flagga för SL. Kanske på tiden eftersom SL-flaggorna vajar vid färjeterminalen i Slussen. Vad innebär detta för resenären? Det blir nog svårt att hålla rätt på vem som är vem. Waxholmsbolaget äger fyra Djurgårdsfärjor. Dessa trafikeras av Strömma/Serco . Eftersom sjötrafiken sker mindre än en distansminut ut (

Jag har nyligen bloggat om producentansvar för skräp . Förslaget mejlade jag även till Vi i Vasastan , som publicerade insändaren. I dag svarade två personer på mitt inlägg. Båda reagerade negativt mot att företagen ska betala för skräpet. De tycker att folk i stället ska plocka upp efter sig. Jag är den förste att hålla med. Visst vore det bättre om människor tog ansvar för sitt skräp. Men det ser inte ut så längre. Flera hundra renhållningsarbetare hämtar 5 000 ton skräp varje år. Informationskampanj och skräpplockardagar En vän och jag talades vid i telefon. Hon föreslog en att Håll Sverige Rent startar en ny informationskampanj mot nedskräpning. Kan man inte låta de aktörer som skräpar ner betala för informationskampanjen? 70 procent av allt skräp är fimpar, så huvuddelen av kampanjen bekostas av tobaksindustrin. En kampanj kostar kanske totalt 5-10 miljoner kronor, vilket inte borde vara några stora pengar för näringslivet. Kampanjen kan kombineras med skräpplockardagar ,

Jag har nyligen debatterat den höga kostnaden för att avfallssortera i bostadsrättsföreningen på Twitter. Som det nu är, är det dyrare att sortera avfallet än att slänga det i hushållsavfallet. Av Twitterdebatten har framgått att det är förbjudet att inte sortera avfallet. Av 24 a § avfallsförordningen framgår att "Den som har förpackningsavfall som inte är hushållsavfall ska sortera ut förpackningsavfallet från annat avfall och lämna förpackningsavfallet till 1. ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 38 § förordningen (2014:1073) om producentansvar för förpackningar, eller 2. någon som enligt 57 § förordningen om producentansvar för förpackningar samlar in utsorterat förpackningsavfall." Motsvarande är reglerat för returpapper samt elektriska och elektroniska produkter i samma förordning. Möjligt att slänga allt i hushållsavfallet Jag ringde Stockholm Vatten för att höra om vår bostadsrättsförening kunde byta ut alla kärl för sortering (glas, plast, papper

I tisdags hade vi årsmöte i bostadsföreningen. Jag berättade pedagogiskt hur mycket vi fått ner avfallskostnaderna med 13 000 kronor eftersom vi bytt från säck- till kärlhämtning. Dessutom har medlemmarna blivit otroligt duktiga på att avfallssortera . Kärlen för plast och wellpapp blir fulla på nolltid. Förut hade vi grovavfallshämtning, men det blev riktigt dyrt. Brist på pedagogik Nu hade jag tänkt mig en till pedagogisk lösning. Jag skulle helt enkelt visa på hur mycket pengar man sparar per hämtat kärl när man sorterar (plast, glas, papper etc.) jämfört med om man slänger osorterat (hushållsavfall). Jag ringde till Stockholm Vatten , som berättade att kostnaderna för hämtning av vårt hushållsavfall uppgår till 26 140 kronor per år. Det ger en kostnad om 63 kronor per kärl och hämtningstillfälle. (Vi har fyra kärl som hämtas två gånger i veckan.) Matavfallshämtningen är gratis, så där finns mycket pengar att hämta. Lyckas vi sortera ut allt matavfall, som utgör ungefär en tredj

Tänk så trendigt det har blivit att cykla. Allt fler ger sig ut på två hjul. Anledningarna till det ökade intresset är flera, men det allt starkare intresset för miljö och hälsa är två bidragande orsaker, enligt Lars Strömgren , ordförande på Cykelfrämjandet. Fler cykelolyckor Samtidigt som cyklandet tar fart är det ett farligt färdsätt. År 2014 mer än fördubblades antalet döda cyklister i trafiken, vilket innebar 34 cyklister som avled i trafiken. Samtidigt ökade antalet allvarligt skadade med nästan elva procent till 519 cyklister. Färre med körkort En annan trend visar att allt färre tar körkort. Andelen i åldern 18 till 24 år som har körkort för personbil har sjunkit från cirka 75 procent 1980 till drygt 60 procent 2011 . Även i gruppen 25 till 44 år kan en nedgång noteras i antalet körkortsinnehavare under 1990-talet. Trots mitt körkort cyklar jag ofta i Stockholms innerstad - och känner mig ofta orolig, och ibland osäker, i trafiken. Jag kan ju ändå trafikreglerna. Samt

En gång i veckan sitter jag klistrad framför tv:n. TV3:s program Lyxfällan är ett måste. Familjer och ensamstående över hela Sverige svettas och gråter under programledarnas Patrik och Magnus framfart för att stoppa blödande ekonomier. Gemensamt för programmen är att utgifterna är högre än inkomsterna. Pengarna går ofta till skräpmat, dyra inköp av kläder, tekniska prylar och resor. Obetalda banklån finansieras med sms-lån. Till sist har deltagarna trasslat till det i rejäla skuldhärvor, som de inte lyckas reda ut på egen hand. Med hjälp av budgettavlor, loppisar, värderingsmän och hopbakslån brukar de oftast hitta en lösning på de ekonomiska problemen. Lyxfällan verkar vara ett större problem än vad jag insåg innan jag började titta på programmet. Många intresserade deltagare hör av sig till TV3, men bara ett fåtal blir utvalda. Vad händer då med alla "drabbade" som inte får någon hjälp? Lyxfälle-konsulter Jag sökte på "konsult" och "Lyxfällan" på n

Sommar och sol. Visst är det härligt när människor sätter sig i en park, tar med en engångsgrill och njuter av en måltid med sina vänner. Dagen efter brukar det dock inte se så trevligt ut. Parker fulla av förpackningar från take-away mat, chipspåsar, glasspapper och flaskor. Stockholms stad lägger ut mer än 100 miljoner kronor på att städa årligen, vilket säger en del om problemet. Vad skulle hända om man tillämpade producentansvaret för skräpet? Producentansvar innebär att förorenaren betalar. Intresseorganisationen Håll Sverige Rent kontrollerar regelbundet vilken typ av skräp som slängs. Tänk om organisationen kunde vidga uppdraget, så att den också ser vilka företag som står bakom skräpet. Exempelvis 70 % av produkter från Swedish Match (cigaretter och snus), 5 % från McDonalds, 5 % från OLW, 10 % från GB Glace och så vidare. Dessa företag skulle proportionerligt få betala kostnaderna för att plocka upp skräpet. Alternativt sätta upp och betala tömningen av papperskorgar. Min

Våren står i full knopp. Träden grönskar och fåglarna kvittrar. På marken dyker vinterns sopor fram, där fimparna är en stor bov. Totalt 70 procent av skräpet i stadsmiljö är fimpar. Kommunerna använder särskilda fimpdammsugare , men bäst vore ju om fimparna aldrig slängdes. Renhållningen i Stockholms stad kostar drygt 100 miljoner kronor per år, så det finns pengar att hämta. En lösning skulle kunna fokusera på det så kallade producentansvaret , vilket innebär att förorenaren betalar för avfallet. Det handlar bland annat om förpackningar och tidningar. Tänk om man skulle kunna översätta principen till fimpar. I så fall skulle cigarettföretagen eller -försäljarna vara tvungna att betala. En fimpavgift införs, där de som samlar in fimpar skulle kunna få en viss summa per kilo. Frågan är då vem som skulle ta emot fimparna och ersätta fimpsamlarna. Ett annat alternativ vore att ge kommunerna producentansvaret. Cigarettillverkarna skulle då betala en avgift till kommunerna, som får e