Ulrika Ehrensvärd

I Stockholms innerstad kunde man tidigare slänga utslitna kläder - så kallade textilsopor - i Vanadisberget, som tog emot en rad fraktioner (avfallssorter, exv. glas och papper) från hushållen. Vanadisberget är - efter en konflikt - stängt sedan 2011. Efter stängningen, har grovavfallet blivit ett problem att hantera. Nu får vänta in ett sms , som kommer ungefär en gång i månaden, och ta med sig grovavfallet en viss tid till en viss plats. Återvinna textilier Textilier har blivit ett annat problem att hantera. Problemet gäller inte vara för stockholmarna, utan också för riket. Hälften av alla kläder som slängs går till förbränning . En femtedel lämnas till välgörenhetsorganisationer. Någon textilåtervinning förekommer inte. Att återvinna textilier borde vara naturligt ur miljösynpunkt. Vår textilkonsumtion har ökat med 40 procent sedan 2000, enligt Naturvårdsverket. Vi slänger årligen 145 000 ton textilier i Sverige, Danmark och Finland, vilket motsvarar hälften av alla textili...

Välj miljömärkta produkter för att sköta om både dig och ditt hem, så minskar mängden kemikalier som cirkulerar i vattnet. Så uppmanar branschorganisationen Svenskt Vatten sina vattenanvändare i den nylanserade kampanjen Mitt Vatten att bidra till ett rent vatten. I detta blogginlägg fokuserar jag på kemikalier i hygienprodukter, som schampo, balsam, tvål och krämer. När jag går till Hemköp, Åhléns eller Apoteket Hjärtat i närheten av där jag bor i Stockholm finns det ont om miljömärkta hygienprodukter. På Hemköp Odenplan hittar jag två miljömärkta schampon och balsam, som har tråkiga förpackningar och står längst ner i hyllan. Dessutom hittar jag Bliws Svanen-märkta tvål. På Åhléns Odenplan hittar jag inget miljömärkt schampo eller balsam. Ett olivschampo säger sig värna om miljön, men saknar märkning. Hos Apoteket Hjärtat noterade jag att varken Acos eller Apoteket Hjärtats egna hygienprodukter är miljömärkta. Tydligen finns det några miljömärkta produkter hos Aco . Jag hittar äv...

Som nyårslöfte 2007/2008 bestämde jag mig för att börja klimatbanta. Jag hade fått allt för dåliga resultat i DN:s test om personlig klimatpåverkan som avslutade tidningens följetong om klimatfrågor hösten 2007. Nu skulle jag sätta upp ett personligt mål för att minska min klimatbelastning. Målet blev tre ton koldioxid per år, exklusive offentlig konsumtion. Kändes lagom tufft. Klart under Medelsvenssons snitt på 8 ton, men som ändå ger utrymme för en livskvalitet. Inspiration fick jag från projektet " One ton life ", som familjen Lindell genomfört för Vattenfalls räkning. Min förbrukning mäter jag genom Klimatkontot , som IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram. I början gick det trögt att klimatbanta. Jag hade börjat lägga mig till med en allt schysstare livsstil med karriären och åren, men tyckte att det kändes okej eftersom jag lämnade in gamla kläder till Myrorna och regelbundet gick till återvinningsstationen. Frågorna i klimatkontot kändes också ovana, vilket gjor...