Ulrika Ehrensvärd

Hälften av landstingen vägrar i dag att utföra omskärelse på pojkar, trots att de uppmanas att erbjuda ingreppen från den 1 oktober i år. Det framgår av dagens DN . Har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) verkligen fattat ett så omodernt beslut, blir min första fråga. Hur har ingreppet på pojkar, som ofta förknippas med både smärta och övergrepp, klarat att gå igenom det intressepolitiska beslutsmaskineriet? (Är inte detta snarare en fråga för riksdagspolitikerna?) Vem har legat bakom ett beslut om att hålla liv i gamla traditioner, som borde vara mogna att självdö i ett modernt samhälle? Det lukar påtryckningsgrupp lång väg. Tjänstefel Samtidigt undrar jag om man som tjänsteman - vilket läkarna borde betraktas som i detta sammanhang - får vägra att genomföra ett intressepolitiskt beslut. De läkare som nekar anser att ingreppet är stympande utan medicinsk grund. Egna bedömningar, trots att de baserar sig på yrkeskunskaper, brukar inte vara tillåtna när ett politiskt beslut väl är fat...

För ett par år sedan blev jag tillfrågad av Funkaportalen, som handlar om funktionshinder, om jag ville skriva krönikor. Efter viss tvekan tackade jag ja. Att diskutera funktionshinder är både spännande och utvecklande, men också krävande och självprövande. Min första krönika skrev jag för två år sedan. Den hette " Satsa på rullstolsburna modeller, H&M " och handlar om att funktionshindrade behöver synas i det offentliga rummet. Efter en månad hörde tidningen Assistans av sig och ville publicera krönikan. Jag blev smickrad och svarade omedelbart ja. Därefter har ibland funderat på om någon lät sig inspireras av krönikan, vilket var min förhoppning. Den 2 juli i år kunde jag läsa i DN att Funkisbyrån drar igång en agentur för fotomodeller med olika slags funktionsnedsättningar. Föreningen Jag, som arbetar med assistans, driver byrån. Känslan var härlig att idén i min krönika nu har förverkligats. Kanske har inte just jag bidragit, det spelar egentligen inte så stor roll....