Övergrepp på pojkar - men inte flickor - okej
Hälften av landstingen vägrar i dag att utföra omskärelse på pojkar, trots att de uppmanas att erbjuda ingreppen från den 1 oktober i år. Det framgår av dagens DN.
Har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) verkligen fattat ett så omodernt beslut, blir min första fråga. Hur har ingreppet på pojkar, som ofta förknippas med både smärta och övergrepp, klarat att gå igenom det intressepolitiska beslutsmaskineriet? (Är inte detta snarare en fråga för riksdagspolitikerna?) Vem har legat bakom ett beslut om att hålla liv i gamla traditioner, som borde vara mogna att självdö i ett modernt samhälle? Det lukar påtryckningsgrupp lång väg.
Tjänstefel
Samtidigt undrar jag om man som tjänsteman - vilket läkarna borde betraktas som i detta sammanhang - får vägra att genomföra ett intressepolitiskt beslut. De läkare som nekar anser att ingreppet är stympande utan medicinsk grund. Egna bedömningar, trots att de baserar sig på yrkeskunskaper, brukar inte vara tillåtna när ett politiskt beslut väl är fattat.
När jag arbetade med jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet upplevde jag att flera tjänstemän - och politiker - vägrade att hantera frågan eftersom de inte personligen stod bakom regeringsbeslutet i fråga. (Kanske mer på känslomässig än yrkesmässig grund, men ändå.) Det är inte acceptabelt att agera så i en demokrati. För att den ska fungera måste man verkställa besluten, vare sig man tycker om dem eller inte. Under tiden kan man arbeta fackligt eller skriva inlagor, men inte vägra i sin yrkesutövning. Annars får man sluta.
Kanske haltar min jämförelse. Jag är inte klar på reglerna när en politisk intresseorganisation, snarare än traditionell politisk beslutsorganisation, skickar ut en uppmaning. Får man då vägra som tjänsteman? Jag är tveksam, inte minst därför att politikerna i kommun- och landstingsfullmäktige utser ledamöterna till SKL:s kongress.
Ojämlikt mellan könen
Vidare undrar jag varför politikerna har bestämt att pojkar ska omskäras, men inte flickor. Ingreppen torde vara plågsamma och övergreppsbetonade för båda könen. Enligt artikeln vill man undvika köksbordskirurgi. Samtidigt vet man att flickor ofta skärs om med hjälp av glasbitar och vassa stenar. Är det mer okej?
Enligt artikeln menar Socialstyrelsen att omskärelse av pojkar är förenlig med FN:s barnkonvention. Ett förbud skulle vara en otillåten begränsning av religionsfriheten. Jag vet inte hur myndigheten ser på omskärelse av flickor i relation till barnkonventionen. Det grövsta ingreppet, när man tar bort både inre och yttre blygläppar och syr igen slidingången så att man endast klarar av att kissa, torde vara klart otillåtet. Däremot kanske det "mildaste" ingreppet, när man "endast" skär bort de inre blygläpparna, klara det? Desssutom anses väl omskärelse av flickor också vara en del av religionsfriheten.
I frågan om pojkars omskärelse har jag sällan stött på diskussionen om hur kvinnor upplever sex när dessa pojkar blivit män. När förhuden skärs bort, får ollonet en grövre hud och blir mindre glatt. Detta torde påverka såväl kvinnornas som männens sexupplevelse negativt.
Nya tider
I min värld är omskärelse av både flickor och pojkar en traditionell styggelse. En gång i tiden var pojkars omskärelse en hygienfråga. Nu för tiden tvättar sig människor regelbundet och i västvärlden finns ständigt tillgång till rent vatten. Rimliga skäl för att ha kvar traditionen för pojkar borde därför saknas. För flickor har traditionen inte ens haft en praktisk funktion - annat än att männen vill ha sexuell kontroll över sina kvinnor.
Min misstanke är att inflytelserika män med judisk tro har påverkat beslutet till pojkars omskärelse. (Det kan låta hemskt och intolerant, men jag tror ändå att det är så.) Än så länge har Sverige inte tillräckligt många inflytelserika män med muslimsk tro. Om så kommer att bli fallet, riskerar säkert också omskärelse av flickor att bli tillåtet. Vilket annat skäl kan vara rimligt för att dessa onödiga övergrepp fortsätter?
Samtidigt ställer jag mig fortfarande tveksam till att man som tjänsteman och läkare har rätt att neka ett ingrepp så länge det finns ett intressepolitiskt beslut bakom.
Har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) verkligen fattat ett så omodernt beslut, blir min första fråga. Hur har ingreppet på pojkar, som ofta förknippas med både smärta och övergrepp, klarat att gå igenom det intressepolitiska beslutsmaskineriet? (Är inte detta snarare en fråga för riksdagspolitikerna?) Vem har legat bakom ett beslut om att hålla liv i gamla traditioner, som borde vara mogna att självdö i ett modernt samhälle? Det lukar påtryckningsgrupp lång väg.
Tjänstefel
Samtidigt undrar jag om man som tjänsteman - vilket läkarna borde betraktas som i detta sammanhang - får vägra att genomföra ett intressepolitiskt beslut. De läkare som nekar anser att ingreppet är stympande utan medicinsk grund. Egna bedömningar, trots att de baserar sig på yrkeskunskaper, brukar inte vara tillåtna när ett politiskt beslut väl är fattat.
När jag arbetade med jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet upplevde jag att flera tjänstemän - och politiker - vägrade att hantera frågan eftersom de inte personligen stod bakom regeringsbeslutet i fråga. (Kanske mer på känslomässig än yrkesmässig grund, men ändå.) Det är inte acceptabelt att agera så i en demokrati. För att den ska fungera måste man verkställa besluten, vare sig man tycker om dem eller inte. Under tiden kan man arbeta fackligt eller skriva inlagor, men inte vägra i sin yrkesutövning. Annars får man sluta.
Kanske haltar min jämförelse. Jag är inte klar på reglerna när en politisk intresseorganisation, snarare än traditionell politisk beslutsorganisation, skickar ut en uppmaning. Får man då vägra som tjänsteman? Jag är tveksam, inte minst därför att politikerna i kommun- och landstingsfullmäktige utser ledamöterna till SKL:s kongress.
Ojämlikt mellan könen
Vidare undrar jag varför politikerna har bestämt att pojkar ska omskäras, men inte flickor. Ingreppen torde vara plågsamma och övergreppsbetonade för båda könen. Enligt artikeln vill man undvika köksbordskirurgi. Samtidigt vet man att flickor ofta skärs om med hjälp av glasbitar och vassa stenar. Är det mer okej?
Enligt artikeln menar Socialstyrelsen att omskärelse av pojkar är förenlig med FN:s barnkonvention. Ett förbud skulle vara en otillåten begränsning av religionsfriheten. Jag vet inte hur myndigheten ser på omskärelse av flickor i relation till barnkonventionen. Det grövsta ingreppet, när man tar bort både inre och yttre blygläppar och syr igen slidingången så att man endast klarar av att kissa, torde vara klart otillåtet. Däremot kanske det "mildaste" ingreppet, när man "endast" skär bort de inre blygläpparna, klara det? Desssutom anses väl omskärelse av flickor också vara en del av religionsfriheten.
I frågan om pojkars omskärelse har jag sällan stött på diskussionen om hur kvinnor upplever sex när dessa pojkar blivit män. När förhuden skärs bort, får ollonet en grövre hud och blir mindre glatt. Detta torde påverka såväl kvinnornas som männens sexupplevelse negativt.
Nya tider
I min värld är omskärelse av både flickor och pojkar en traditionell styggelse. En gång i tiden var pojkars omskärelse en hygienfråga. Nu för tiden tvättar sig människor regelbundet och i västvärlden finns ständigt tillgång till rent vatten. Rimliga skäl för att ha kvar traditionen för pojkar borde därför saknas. För flickor har traditionen inte ens haft en praktisk funktion - annat än att männen vill ha sexuell kontroll över sina kvinnor.
Min misstanke är att inflytelserika män med judisk tro har påverkat beslutet till pojkars omskärelse. (Det kan låta hemskt och intolerant, men jag tror ändå att det är så.) Än så länge har Sverige inte tillräckligt många inflytelserika män med muslimsk tro. Om så kommer att bli fallet, riskerar säkert också omskärelse av flickor att bli tillåtet. Vilket annat skäl kan vara rimligt för att dessa onödiga övergrepp fortsätter?
Samtidigt ställer jag mig fortfarande tveksam till att man som tjänsteman och läkare har rätt att neka ett ingrepp så länge det finns ett intressepolitiskt beslut bakom.
Kommentarer