Komma in i godmansuppdraget

Jag skriver om min tid som god man för en person med autism och utvecklingsstörning. Mina blogginlägg, varav jag har skrivit två tidigare, handlar om hur systemet fungerar och hur jag skulle vilja att det fungerade. Upplevelsen är personlig.

Ta ut pengar från banken
Min huvudman hade en del behov när jag blev god man. Han behövde nya kläder, skor och en säng. För att finansiera detta, behövde han ta av eget kapital. Det egna kapitalet finns under ett så kallat spärrat konto, vilket är ett krav för samtliga gode män.

För att kunna använda huvudmannens eget kapital, behöver man först ansöka om att få rätten att nyttja dessa. Det gör man via en blankett som finns på överförmyndarkansliets kommuns webbplats. Man skriver i "Jag behöver köpa tre tröjor, två par byxor, två par skor, ett täcke etc." och beloppet som krävs för inköpen. Blanketten skickar man per post till överförmyndarkansliet, som fattar ett beslut som de skickar tillbaka per post. Beslutet tar man sedan med sig, går till banken på deras öppettider och ber att få föra över pengarna från spärrat till ospärrat konto hos huvudmannen. På det ospärrade kontot får det maximalt finnas 20 000 kronor. Därefter gör man inköpen.

I höstas behövde jag genomföra processen vid ett par tillfällen, då huvudmannen även behövde en säng. Det var mycket opraktiskt, då jag arbetade på Arlanda. Närmaste Handelsbankskontor låg i Märsta och dit var det 25 minuter med buss, enkel väg. Eller så kunde jag passa på inne i stan (Stockholm) en gång i veckan, då det var kvällsöppet. Nu för tiden har jag Nordea som bank för min huvudman. Nordea har aldrig kvällsöppet, så det lär bli knepigare.

Om ett system funnits med e-legitimation för gode män, så skulle jag kunna ansöka om att få ta ut beloppet digitalt, kommunen godkänna digitalt och banken föra över pengarna digitalt.

Handla kläder
I höstas behövde min huvudman ordentligt med kläder och skor. Han tycker om att tugga på kläderna, vilket gör att de slits fort. Jag tog snabbt reda på vilken storlek han hade på tröjor, XL, på Dressmann. Jag ville därför köpa fler till honom via nätet, som hans gruppboende kunde hämta ut åt honom på postkontoret i Järna, i närheten av där huvudmannen bor. Det visade sig då att jag, som god man, inte kan köpa kläder åt huvudmannen och skicka dem till hans folkbokföringsadress. Betaltjänsten Klarna verkar ha en funktion, som inte tillåter detta.

Vän av ordning kan ha uppfattning att detta inte är god mans uppgift. Gruppboendet kan handla åt honom. Som nära anhörig vill jag dock göra detta själv. Jag kan även föreställa mig att många har sina gamla föräldrar, som de är gode män för, på annan ort och kan behöva köpa nya kläder åt dem. Detta kan enkelt göras på nätet, då exempelvis hemtjänsten kan hämta ut.

Då jag kontaktade Klarna om detta, visade det sig att gode män inte får handla åt sina huvudman på nätet, då det tydligen kan bli fusk.

Om Klarna/Svenska Bankföreningen kunde skapa en möjlighet för gode män att beställa åt sina huvudmän och acceptera köp som ställs till huvudmannens folkbokföringsadress, skulle det underlätta.

Jag kontaktade Klarna igen i maj 2017. Nu har problemet gått att åtgärda. Jag har skickat in godmansintyget till dem, så att jag kan beställa varor åt min huvudman till hans folkbokföringsadress. Antar att jag har riksdagsmannen, som jag pratade med i januari, att tacka för detta.

Handla skor
Jag försökte även köpa skor till min huvudman. Han har också breda fötter och svårt med gången. Hans skor behöver därför inhandlas i specialbutik, vilket tog tid att hitta. Jag hittade till sist Burestad skor, som ligger vid Odenplan. De har bredare och trygga skor för äldre och/eller personer som har svårt att gå. Först fick jag köpa flera par skor på öppet köp (för att se vilka som passar), själv lägga ut pengar, ta med mig skorna till Täby en lämplig lördag, dit min huvudman kommer med jämna mellanrum för vårt regelbundna umgänge, prova skorna och hinna lämna tillbaka de skor som inte passade inom tio dagar (tiden för öppet köp hos butiken). När jag jobbade på Arlanda, var detta omöjligt att hinna.

Jag hittade också ett par skor på rea, som verkade bra åt huvudmannen. Reaskor kunde jag dock inte byta, så då blev det inga skor alls. Min huvudman klarar inte att gå i butik.

Vän av ordning kan tycka att gruppboendet borde ta hand om detta. Huvudmannens gruppboende ligger på landet och det är ont om butiker på småorterna i närheten. Det borde väl finnas andra huvudmän, som har likartade behov. Köpa skor till gamla pappa, som bor tio mil bort på landet och inte kan komma till affären.

Prenumerera på tidning
Huvudmannen gillar att läsa tidningar. Jag hittade tidningen Pets, som tidningskoncernen Tidningskungen säljer. När man prenumererar på nätet, måste leverans- och fakturaadress vara desamma. Jag mejlar då deras kundtjänst, som ber mig kontakta tidningen Pets direkt. Tidningen Pets svarar inte. Nu har jag mejlat vd för Mediafy, som äger Tidningskungen, och väntar svar. Tidningskoncernen Din tidning har motsvarande problem. Jag skulle kunna handla via kort, men huvudmannens kort är alltid spärrat för internetköp.

Här skulle jag gärna se att Svensk Handel tog ansvar för att skapa rimliga öppet köp-villkor för gode män som vill handla åt sina huvudmän.

Utbilda sig till god man
I höstas och vintras gick jag vid tre tillfällen på utbildning som god man i Södertälje. Utbildningen var kvällstid. Att ta sig från Arlanda, där jag arbetade, till Södertälje för att sedan åka in till Stockholms innerstad, där jag bor, blev ett projekt i sig. Jag hade ingen flextid och tyckte projektet logistiskt var besvärligt.

Utbildningen var bra. Jag fick träffa andra gode män och lära mig reglerna för att vara god man. Utbildningen påbörjades i oktober, då jag redan hade hunnit byta bank för min huvudman för att själv få enklare bankrutiner. (Jag hade Handelsbanken och min huvudman Nordea och Handelsbanken.) Under utbildningen framgick dock att Nordea kunde erbjuda mig ett kort för min huvudman, vilket jag ville ha. Handelsbanken kunde erbjuda gruppboendet för huvudmannen ett kort, men inte mig. Det slutade därför med att jag bestämde mig för att både huvudmannen och jag skulle byta till Nordea.

Byta bank
Jag tiggde och bad Handelsbanken att kunna få ett kort för min huvudman. Nej, det gick inte. Den 20 januari i år träffade jag Nordea för att byta bank åt oss båda. Jag vill ha enkla bankrutiner - och därför bara en bank.

Att byta bank är dock inget enkelt projekt. Den 20 maj ska jag få ett intyg från min huvudmans gruppboende att min huvudman inte kan godkänna att hans pengar flyttas från en bank till en annan. Intyget ska jag skicka till Handelsbanken, som då går med på att flytta hans pengar. Under våren har jag säkert haft 20 kontakter med Handelsbanken och Nordea för att få till flytten, som har masat sig fram med myrsteg. Jag har också skrivit på ett antal papper för mig och min huvudman för att flytta våra konton.

I början skickade Nordea mig en avi för att jag skulle hämta ut min huvudmans nya kort på PostNord på Ica Vanadis. När jag kom till PostNord/Ica, så krävde de att jag skulle visa min huvudmans legitimation. Den finns dock på hans gruppboende i Gnesta-trakten. Jag försökte då eftersända avin till hans gruppboende för att de skulle hämta ut kortet åt mig. Detta gick inte, då PostNord och Ica inte kunde komma överens om vem som hade ansvaret för eftersändningen. Nordea klarade inte av att återkalla avin, så jag fick vänta tills dess att hämtningstiden gått ut. Därefter skickade Nordea kortet direkt hem till mig, då jag inte hade möjlighet att besöka dem på postkontoret dagtid.

Om Svenska Bankföreningen, ihop med lagstiftarna (regeringen och riksdagens civilutskott), kunde hitta ett gemensamt sätt att hantera kortfrågor för de gode män som vill ha sådana, hade det underlättat för mig.

Min berättelse om att vara god man fortsätter i ett nytt inlägg.