Bättre villkor för handikappsyskon, del 6
Jag har ett syskon med autism och utvecklingsstörning. Här skriver jag hur jag har velat ta tillvara på mina upplevelser som handikappsyskon för att hjälpa andra. Inlägget är det sjätte i en serie. De första fem inläggen kan du läsa här.
Insidan i DN
Jag hade som mål med mina idéer och insatser att kunna åstadkomma så mycket att DN Insidan ville skriva om handikappsyskon. En dag tog jag mod till mig och kontaktade Malin Nordgren på DN. Hon blev intresserad och fick ihop en artikelserie om handikappsyskon, som påannonserades på DN:s förstasida. Serien heter Syskon i skuggan. Jag medverkar som "Ulrika" i en av artiklarna. Många föräldrar reagerade på inläggen i artikelserien, vilken tyder på ett behov av att diskutera frågan.
Aftonbladet
När jag hade blivit intervjuad i DN, så fick jag så småningom förfrågan att berätta om mitt syskonskap i Aftonbladet. En syster till en bror som proffstränade hörde av sig och kände sig berörd av berättelsen. Det gjorde starkt intryck på mig. När man berättar en historia, så kan den tas emot på helt olika sätt. Vi människor är sammanflätade i varandra och påverkar varandra. I detta fall var min historia allmängiltig. Den handlade om ett syskon som hamnat i skuggan.
Svenska syskonböcker
Så småningom började jag se nya typer av böcker om handikappsyskon på svenska. Ensam på insidan skildrar syskonlivet på ett ärligt och mångfacetterat sätt, tycker jag. I litteraturlistan hänvisar författaren Ann-Marie Alwin till Kate Strohm, som leder den australiensiska handikappsyskonsajten Siblings Australia. Kates bok Siblings är en av dem som jag recenserade i handikappress några år innan. Kate fick jag kontakt med på den amerikanska chatten på The Arc, se tidigare blogginlägg om handikappsyskon.
Boken En sked för morbror Fred var också en ögonöppnare. Jenny Jejlid skriver om sitt syskon, vilket hon kanske hade gjort ändå. Men det var en ny typ av bok, som gav mig fler och naknare perspektiv. Frida Blomgren skriver också fantastiskt om sitt syskon. Jag har läst en av hennes diktsamlingar, Syster sällsynt. På nätet ser jag att hon har skrivit Annorlunda syskon.
Jag började också inse att mitt arbete hade gett effekt. Nu hade intresserade och kunniga aktörer börjat skriva nya böcker om handikappsyskon på svenska. De måste ha läst mina recensioner, i alla fall Ann-Marie Alwin, tänkte jag, och skapat det som jag ville ha.
Jag fortsätter min berättelse i ett nytt inlägg.
Insidan i DN
Jag hade som mål med mina idéer och insatser att kunna åstadkomma så mycket att DN Insidan ville skriva om handikappsyskon. En dag tog jag mod till mig och kontaktade Malin Nordgren på DN. Hon blev intresserad och fick ihop en artikelserie om handikappsyskon, som påannonserades på DN:s förstasida. Serien heter Syskon i skuggan. Jag medverkar som "Ulrika" i en av artiklarna. Många föräldrar reagerade på inläggen i artikelserien, vilken tyder på ett behov av att diskutera frågan.
Aftonbladet
När jag hade blivit intervjuad i DN, så fick jag så småningom förfrågan att berätta om mitt syskonskap i Aftonbladet. En syster till en bror som proffstränade hörde av sig och kände sig berörd av berättelsen. Det gjorde starkt intryck på mig. När man berättar en historia, så kan den tas emot på helt olika sätt. Vi människor är sammanflätade i varandra och påverkar varandra. I detta fall var min historia allmängiltig. Den handlade om ett syskon som hamnat i skuggan.
Svenska syskonböcker
Så småningom började jag se nya typer av böcker om handikappsyskon på svenska. Ensam på insidan skildrar syskonlivet på ett ärligt och mångfacetterat sätt, tycker jag. I litteraturlistan hänvisar författaren Ann-Marie Alwin till Kate Strohm, som leder den australiensiska handikappsyskonsajten Siblings Australia. Kates bok Siblings är en av dem som jag recenserade i handikappress några år innan. Kate fick jag kontakt med på den amerikanska chatten på The Arc, se tidigare blogginlägg om handikappsyskon.
Boken En sked för morbror Fred var också en ögonöppnare. Jenny Jejlid skriver om sitt syskon, vilket hon kanske hade gjort ändå. Men det var en ny typ av bok, som gav mig fler och naknare perspektiv. Frida Blomgren skriver också fantastiskt om sitt syskon. Jag har läst en av hennes diktsamlingar, Syster sällsynt. På nätet ser jag att hon har skrivit Annorlunda syskon.
Jag började också inse att mitt arbete hade gett effekt. Nu hade intresserade och kunniga aktörer börjat skriva nya böcker om handikappsyskon på svenska. De måste ha läst mina recensioner, i alla fall Ann-Marie Alwin, tänkte jag, och skapat det som jag ville ha.
Jag fortsätter min berättelse i ett nytt inlägg.
Kommentarer