Singelfestival, del 3

Hösten 2002 fick jag ett erbjudande från min dåvarande arbetsgivare Regeringskansliet att delta i livs- och karriärplanering. Det var väldigt spännande och gav bra energi. Jag kom då fram till att privatlivet skulle få mer fokus än tidigare. Nu var det viktigare för mig att försöka skaffa man och barn snarare än att gå vidare i karriären.

Sagt och gjort. Jag försökte ta mig an uppgiften på ett nyfiket och utforskande sätt. Jag lyssnade, diskuterade, läste och prövade. I en serie blogginlägg kommer jag att berätta om min resa. Detta inlägget är mitt tredje. Mitt första hittar du här.

Singelfestival
En kväll när jag sökte efter singelaktiviteter på nätet, hittade jag en singelfestival i Strömstad. Sagt och gjort. Jag bokade en tågresa till Strömstad och lyckades hitta en pytteliten stuga på en camping utanför Strömstad i några nätter. Ett stort partytält för flera hundra singlar utlovades, liksom dagliga singelaktiviteter.

När jag kom till partytältet första morgonen, var det i stort sett bara jag där. Och Radio Väst, som hoppades på att kunna intervjua någon av singlarna. Jajajmännsann, jag ställde upp som intervjuobjekt och såg framemot dagarna i Strömstad. Strax efter kom en av arrangörerna, som delade ut aktivitetslista, singelrabatter och verktyg till oss som singlar. Bland annat fick vi en blinkande brosch med ett trafikljus, där vi kunde markera vår status. Hade vi hittat någon, blinkade den rött. Var det grönt, visade signalen att man var ledig.

Under dessa dagar visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. En dag följde jag med på cykelutflykt till Sydkoster, vilket var väldigt vackert. Guiden hade bara mig i följe. De andra dagarna minns jag inte vad jag gjorde.

Jag träffade två tjejer från Skara, som också hade hittat aktiviteten på nätet. De var väldigt trevliga och vi umgicks vid något tillfälle. Vi lät oss också intervjuas i Fredrikstad Blad. Två kvinnor från Dalarna hade också hittat dit, liksom en ensamstående man i 60-årsåldern med sju barn från Tanum, strax söder om Strömstad.

Sista kvällen var jag på krogen med min pinsamma trafikljusbrosch. Några vänliga ortsbor förstod mitt dilemma och hämtade snabbt en kille åt mig med en svart t-shirt med "Snygg och singel" som tryck. Han var lastbilschaufför och körde sträckan Göteborg-Oslo, så vi pratade lite om det jobbet. Därefter smet jag snabbt iväg. Jag frågade några andra om varför det var så få singlar där. "Jo, vi har gjort reklam på Radio Prime. Den sträcker sig ända till Tanum [ett par mil bort]."

Efteråt förstod jag att projektledaren för singelfestivalen hade tagit sig vatten över huvudet. Han hade hunnit abdikera från tillställningen innan den ens ägt rum. Dessutom hade han blivit starkt ifrågasatt, då det var oklart om singelfestivaler hörde till det kommunala åtagandet.

Nästa blogginlägg kan du läsa här.