Speeddejtning, del 5

Hösten 2002 fick jag ett erbjudande från min dåvarande arbetsgivare Regeringskansliet att delta i livs- och karriärplanering. Det var väldigt spännande och gav bra energi. Jag kom då fram till att privatlivet skulle få mer fokus än tidigare. Nu var det viktigare för mig att försöka skaffa man och barn snarare än att gå vidare i karriären.

Sagt och gjort. Jag försökte ta mig an uppgiften på ett nyfiket och utforskande sätt. Jag lyssnade, diskuterade, läste och prövade. I en serie blogginlägg kommer jag att berätta om min resa. Detta inlägget är mitt femte. Mitt första hittar du här.

Speeddejtning
En av de singelaktiviteter som lockade mig var speeddejtning. Att få möjligheten att hinna prata med många män på en kväll lät som ett smart sätt att träffa någon. Första tillfället skulle vi ses på en lokal som Lovesearch, som då var en stor dejtningssajt, hade hyrt vid Östermalmstorg i Stockholm. Jag var fruktansvärt nervös och hade därför sovit dåligt flera nätter innan.

Aktiviteten är ganska enkel. Båda ska hinna presentera sig och hinna ställa några frågor till varandra innan det är dags att träffa nästa person. Bytet sker med hjälp av en klocka, som ringer när det är dags för mannen att flytta ett steg. Ja, det gick att speeddejta trots min nervositet. När aktiviteten var över, kändes det lättare att gå fram och prata med killarna i baren efteråt. Isen var bruten.

Övning ger färdighet
Nu kände jag mig varm i kläderna. Så fort tillfälle gavs, passade jag på att speeddejta. Jag testade på singelkvällarna på Debenhams, vilket jag har berättat om i ett tidigare blogginlägg, och gav mig i kast med en omfattande speeddejtning på Öst100 på Södermalm en kväll. Expressen följde mig i spåren.

Nästa speeddejtning skedde utomhus, i ett tält, i Bromma. En kompis och jag gick. Det regnade och var kallt. Jag minns hur en kille hade målsatt att få ut maximalt av varje speeddejtningstillfälle på två minuter. Att lyckas träffa någon var svårt i alla fall. Jag minns att jag blev intervjuad i tidningen Ica-Kuriren efteråt.

TV-premiär
Två dagar innan min 40-årsfest blir jag uppringd av TV4. De vill att jag ska komma till morgonsoffan och prata singelskap. SL skulle introducera en singelvagn i tunnelbanan och frågan skulle uppmärksammas av två singlar. Det blev nöjesprofilen Peter Siepen och jag. Förskräckligt va' nervös jag var! Ändå gick det bra. I rutan framstod jag som lugnare och mer samlad än vad jag var. Steffo Törnquist och Jenny Strömstedt intervjuade. Kändes lite häftigt att ha vågat ställa upp. Jag fick några mystiska samtal från intresserade män efteråt, men tyvärr kom inga seriösa erbjudanden. Mina kompisar skrattade gott på 40-årsfesten.

Nästa gång speeddejtade jag på en singelfest i Vasastan. Nu hade TV7, då ägd av Aftonbladet, fått nys om mig och följde mig under kvällen. Tack och lov var det ingen direktsändning, så jag kände mig ganska lugn. Kvällen var trevlig och allt gick bra. Jag var nöjd med inslaget när det tv-sändes.

Ingen lycka nu heller, så jag fortsätter med nya singelaktiviteter. Läs mer i nästa blogginlägg.