När tanke blir handling
För ett par år sedan blev jag tillfrågad av Funkaportalen, som handlar om funktionshinder, om jag ville skriva krönikor. Efter viss tvekan tackade jag ja. Att diskutera funktionshinder är både spännande och utvecklande, men också krävande och självprövande.
Min första krönika skrev jag för två år sedan. Den hette "Satsa på rullstolsburna modeller, H&M" och handlar om att funktionshindrade behöver synas i det offentliga rummet. Efter en månad hörde tidningen Assistans av sig och ville publicera krönikan. Jag blev smickrad och svarade omedelbart ja. Därefter har ibland funderat på om någon lät sig inspireras av krönikan, vilket var min förhoppning.
Den 2 juli i år kunde jag läsa i DN att Funkisbyrån drar igång en agentur för fotomodeller med olika slags funktionsnedsättningar. Föreningen Jag, som arbetar med assistans, driver byrån. Känslan var härlig att idén i min krönika nu har förverkligats. Kanske har inte just jag bidragit, det spelar egentligen inte så stor roll. Tankarna finns ändå i tiden. Men om jag har det, vore det kul. Jag tror på skrivandets kraft och vill gärna förändra samhället genom ord.
Framför allt tilltalas jag av idén att personer med funktionsnedsättning förhoppningsvis nu på ett naturligt sätt kommer att synas mer i reklam och i nyhetsinslag. Ska vi ha ett samhälle för alla, måste alla få vara med. Att vara en del av det offentliga rummet är att bli del av människors medvetande och handlande.
H&M, är ni först ut?
Min första krönika skrev jag för två år sedan. Den hette "Satsa på rullstolsburna modeller, H&M" och handlar om att funktionshindrade behöver synas i det offentliga rummet. Efter en månad hörde tidningen Assistans av sig och ville publicera krönikan. Jag blev smickrad och svarade omedelbart ja. Därefter har ibland funderat på om någon lät sig inspireras av krönikan, vilket var min förhoppning.
Den 2 juli i år kunde jag läsa i DN att Funkisbyrån drar igång en agentur för fotomodeller med olika slags funktionsnedsättningar. Föreningen Jag, som arbetar med assistans, driver byrån. Känslan var härlig att idén i min krönika nu har förverkligats. Kanske har inte just jag bidragit, det spelar egentligen inte så stor roll. Tankarna finns ändå i tiden. Men om jag har det, vore det kul. Jag tror på skrivandets kraft och vill gärna förändra samhället genom ord.
Framför allt tilltalas jag av idén att personer med funktionsnedsättning förhoppningsvis nu på ett naturligt sätt kommer att synas mer i reklam och i nyhetsinslag. Ska vi ha ett samhälle för alla, måste alla få vara med. Att vara en del av det offentliga rummet är att bli del av människors medvetande och handlande.
H&M, är ni först ut?
Kommentarer