Ulrika Ehrensvärd

Vad innebär det egentligen att vara adlig i dag? Eller har adeln helt dött ut - och bör betraktas som en relik från gamla klassamhället? Ehrensvärd, som jag heter i efternamn, är en gammal adlig släkt. Just min gren tillhör den grevliga ätten, där en tidig släkting lyckats avancera från att vara friherre till greve genom att leda arbetet med att bygga Sveriges på 1700- och 1800-talens mest östliga fästning Sveaborg utanför Helsingfors. För mig har jag alltid förknippat min släkt på pappas sida med framgång, styrka, ambition och intelligens. I barndomens bokhylla fanns ett gammalt exemplar av Adelskalendern, där släktens högrankade militärer fanns upptagna i rader under vårt vackra släktvapen i blått, gult och guld. Till jul tog man fram den tunga stämpeln med släktvapnet, som man tryckte ner genom det smälta, röda vaxet för att försluta julbreven med ett sigill. Till jul kom alltid julbrev från pappas moster till mamma, där hon titulerades grevinna. Jag tyckte det lät pampigt. Rege...

Efter minst ett års våndande, beslutade jag mig i slutet av sommaren för att köpa en ny hemdator. Nu var jag trött på sega datorer och gamla program. Dessutom hade jag tjänat lite pengar som konsult - och skulle unna mig något bra. Till och från under våren har jag varit inne i olika butiker och kikat på datorer, men inte blivit klokare. En dag i början av augusti slog jag till. Nu blev det en bärbar Asus med Microsofts programvara 2010 och Photoshop. Jag sa särskilt till i butiken att det var viktigt att Outlook fungerade. Dessutom påtalade jag vikten av att ha kundsupport. - Jodå, det skulle finnas, sa kvinnan i kassan, och pekade på några telefonnummer på kvittot. Flytta över gammal programvara Så kom det lilla roliga med att flytta över den gamla programvaran till den nya datorn. Efter att ha försökt själv och misslyckats, sökt efter information på nätet och ringt Telia - trots att man inte får - fick jag tips om Telia Premium Support. Toppen, äntligen en tjänst - om än betalt...

I mitt tidigare jobb var jag myndighetshandläggare (= opolitisk samordnare för Regeringskansliets styrning av en viss myndighet) för en myndighet som hade flyttat från vanliga kontorsrum till öppet kontorslandskap. Ett av syftena var - förutom minskade lokalkostnader - att den skulle få en öppnare arbetsmiljö. Vid ett tillfälle kom jag att tala med en av de anställda. Hon tyckte att de anställda hade börjat prata mindre med varandra i den nya miljön än tidigare. Det samspel mellan avdelningar, som tidigare dessutom hade haltat, fungerade nu ännu sämre. Hennes uttalande gjorde mig brydd. Här hade myndigheten ett öppet landskap - med möjlighet att enkelt tala med kollegor, dessutom från olika avdelningar. Ändå blev effekten den motsatta, enligt henne. Kräver öppet arbetsklimat Sedan dess har jag själv hunnit sitta i landskap, stora landskap. T.o.m. på arbetsplatser där alla ytor är öppna, även mellan fikarum och själva landskapen. Som jag upplever situationen, känner jag att jag ...

Relativt sent i livet har jag bytt bana i arbetslivet, från verksamhetsekonom till kommunikatör. Jag är utbildad till både företagsekonom och kommunikatör på högskolenivå, så utbildningsbakgrunden har jag. Självklart är det spännande att göra något nytt, men det är inte självklart lätt att få fäste på arbetsmarknaden i sin nya roll. Dessutom har jag med åren börjat se fler möjligheter och chanser i arbetslivet, vilket har gjort mig mer rörlig. Bytt bransch, tagit initiativ till förändring År 2006 tog jag tjänstledigt från Regeringskansliet (Näringsdepartementet), där jag varit anställd i många år, för att ta steget över att bli ekonom på Myndigheten för skolutveckling. Ett drygt halvår senare beslutade sig regeringen för att lägga ner myndigheten. Vad gör man då? I mitt fall valde jag att starta eget som skribent. Egenföretagandet körde jag parallellt med arbetet i ett drygt år tills myndigheten lades ner. Därefter fick jag ett påhugg på tre månader att kommunicera nedläggningen a...

Som barn tänkte jag: "Så skönt att bli vuxen. Då vet man och har alla svaren". Tänk om jag vetat då vad jag vet nu. Kanske har jag fler svar om tio år, men förvånas fortfarande över att tillvaron - och min uppfattning om den - rör på sig. I går kom jag i samspråk med en intressant person som arbetar med styrningsfrågor inom vården. Jag passade på att fråga honom om vi har kontroll över vår vårdverksamhet i Sverige. Han svarade ungefär så här: - Sverige har visserligen en oberoende revision för staten, Riksrevisionen, men ingen för landsting och kommuner. - Den oberoende statliga revisionen är heller inte så oberoende eftersom den har tre riksrevisorer i stället för en. Politikerna har så beslutat för att minska revisionens makt. - Inom landsting och kommuner har revisorerna en slags vägledande roll. Där finns dock varken något ekonomistyrningsverk, som står för metodstöd, eller - som tidigare nämnts - en oberoende revision. Det innebär att kontrollmakten inte har någon s...

Vilken makt över individens fritid ska arbetsgivaren ha? Den frågan ställer sig Erik Helmersson på i DN i dag. Själv är han mycket skeptisk till arbetsgivarens inblandning i individens motions- och matvanor. Han tror att trenden kommer att dö av och gå till historien som ett bortglömt och misslyckat experiment. Individen och hälsan Själv tror jag att trenden kring arbetsgivarens inblandning kommer att variera med tiden. Arbetsgivarens inblandning i de anställdas privatliv beror bland annat på konjunktur och arbetskraftstillgång. Ju större arbetslöshet, desto mer krav torde arbetsgivaren kunna ställa på individen - och vice versa. De statliga ekonomiska incitamenten torde också påverka. Ju mer ansvar och kostnader som faller ut på arbetsgivaren när en individ blir sjuk och/eller behöver rehabiliteras, desto mer kommer arbetsgivaren vilja engagera sig i den anställdes hälsovanor. Därtill tror jag det finns en mer irrationell aspekt i hälsofrågan också. Arbetsgivaren vill ha anställd...

Jag har just nu förmånen att lära mig ett nytt politiskt system i mitt yrkesliv. Min tidigare erfarenhet har jag från Regeringskansliet (RK). I dag arbetar jag på ett landstingskommunalt bolag, som vid nyår ska ingå i landstingsförvaltningen. Eftersom min karta för hur man arbetar för att skapa politik inte längre stämmer, börjar jag reflektera. I mitt huvud snurrar nu frågor om olika roller som opolitisk tjänsteman och olika beslutsvägar. Hur gör Regeringskansliet? I min yrkesroll som opolitisk tjänsteman inom RK ligger professionen i att vara korrekt och saklig i min kommunikation mot omvärlden, exempelvis om någon ringer in externt, om jag skriver underlag till regeringsbeslut eller ett underlag brev till ministerns brev till externa aktörer. Då får jag aldrig ange vad jag personligen tycker - utan hänvisar den som ringer in till politikerna. Jag får lämna ut avstämd fakta som kan bli offentlig och kommunicera expedierade beslut. Syftet är att hålla en tydlig rågång mellan polit...