Så ung - och redan så förstörd
Soffan i vardagsrummet känns inte som vanligt att sitta i. Obehaget av vad som eventuellt håller på att hända med den unga generationen skaver i ryggraden efter att ha sett första avsnittet av Ung och bortskämd . Visst har SVT säkert tagit ut extrema kandidater till sin serie om unga människor mellan 18-24 år, som har full service och finansiering hemifrån. Ändå känns det som att någonting har hänt med samhällsklimatet sedan jag var i den ålder, dvs. i mitten på 1980-talet. Ungdomarna i serien är generellt oerhört jag- och individcentrerade. Det viktigaste för dem verkar vara utseendet, hygienen och att de får göra vad de själva tycker är roligt. Visserligen känns det uppmuntrande att de får möjlighet att utvecklas och bejaka sin lust till livet. Samtidigt blir känslan av plikt och ställa upp för andra klart underordnad. Föräldrarna, som man också får träffa i programmet, är också en märklig blandning av empati, som känner in och känner av sina barns behov i varje enskild stund, och gr