Hur skapar man fungerande avfallssortering?
En stol ligger i wellpappkärlet, en annan i kärlet för metallåtervinning. Så såg det ut i soprummet häromveckan. På dörren till återvinningsrummet framgår tydligt att föreningen inte har hämtning av grovsopor. Som soprumsansvarig för en bostadsrättsförening i Stockholms innerstad tar man sig för pannan. Hur ska jag komma åt problemet? Under årens lopp har jag
- skrivit instruktioner för avfallsåtervinning på soprumsdörren
- skrivit särskilda instruktioner på föreningens webbplats
- informerat medlemmarna i föreningen med särskilt skrivna brev - med broschyrer om matavfallssortering som jag har beställt från Stockholms stad
- tagit upp återvinningsfrågan på flera årsmöten i föreningen
- suttit med i bostadsrättsföreningens styrelse och systematiskt arbetat för bättre avfallshantering
- pratat med Hans Andersson Recycling, som hämtar våra fraktioner (material som återvinns) som är marknadsanpassade och föreningen själva väljer; som papper, glas, metall, elavfall, plast etc.
- varit i kontakt med Stockholms stad, som hämtar de fraktioner som staden handlar upp och därmed har monopol på; som hushålls- och matavfall.
Grovsopor ett problem
Hämtningen av grovsopor tog föreningen bort i fjol därför att priserna för hämtning av blandat material har ökat kraftigt under senaste åren. Dessutom blir soprummet överbelamrat av allt blandat som medlemmarna slänger. Vi får heller inte plats för alla kärl för fraktionering för att öka återvinningen.
Tidigare var det inga problem för medlemmarna att slänga grovsopor vid Vanadisbergets återvinningscentral, som ligger i närheten av vår förening och som tog emot 70 000 av stockholmarnas återvinningsproblem. Efter segdragna strider mellan renhållningsföretaget Liselotte Lööf och Stockholms stad är berget stängt sedan några år. Någon fungerande lösning för flera viktiga fraktioner finns inte i dag. Staden har ordnat med mobila miljöstationer, som är svåra att informera medlemmarna om. Återvinningsstationerna ligger nu över en mil ut från staden. Många innerstadsbor saknar bil därför att det saknas parkeringsplatser.
Vilket ansvar har kommunen?
Detta som bakgrund innan jag återvänder till möblerna i wellpappkärlet, som slängts i det tidigare grovsopskärlet. Frustrationen fick mig att kontakta Stockholms stad - via twitter - för att få hjälp med bättre information om återviningssystemet för medlemmarna. Hur kan staden hjälpa mig att hjälpa dem som bor i huset att göra rätt? Staden svarade dock att det var nog bara jag som inte hade läst deras webbplats ordentligt. Jag beställde därför några broschyrer och dekaler, som staden hänvisat till. Broschyrerna visade sig dock vända sig till soprumsansvariga, inte till de boende. Dekalerna uppmanade människor att sortera ut grovsopor, vilka vår förening inte tar emot, men nämnde inget om bl.a. matavfallssortering, som staden nu så ivrigt propagerar för.
Lång väg att vandra
Jag kontaktar staden på nytt - via e-post - för att få hjälp med att informera medlemmarna hur sorteringen ska gå till, vilka regler som gäller etc. Jag behöver konkret information, som helst som är anpassad till vår förening. Staden svarar - via e-post - att de inte förstår vad jag vill. Jag ringer upp och uppfattar då att staden bara vill ta på sig informationsansvaret för de fraktioner som de har monopol på, inte för de marknadsanpassade fraktionerna. Stadens miljömål innehåller dock mål för återvinning i stort. Jag uppmanas därför att kontakta företaget som vi har anlitat för våra konkurrensutsatta fraktioner.
Vilket ansvar har de konkurrensutsatta renhållningsföretagen?
Jag ringer min kontaktperson på Hans Andersson Recycling. Jag har tidigare varit i kontakt med honom därför att en av skyltarna, som sitter ovanför kärlen för de olika fraktionerna, i soprummet har trillat ner. Han har inte hunnit åtgärda; konkurrensen har ökat kraftig under senare år och tiden för personlig service till föreningen minskat. Jag talar också med renhållningskillarna, som heller inte har rätt tillbehör att sätta upp skyltarna. Jag vill ha nya klisterlappar på kärlen också, så att medlemmarna inte sorterar fel. Sådana finns inte utan dem får jag köpa. Marknaden för klisterlappar verkar dock oklar. Konktaktpersonen lovar att skicka ut någon att klistra upp skylten som har trillat ner.
Jag kontaktar huvudkontoret för Hans Andersson Recycling. Personen som svarar hänvisar till en kvinna som jobbar med marknadsföring, som jag ringer upp. Hon är vänlig, men förstår inte varför jag kontaktar henne. Företaget saknar informationschef. Hon lovar dock att skicka över broschyrer hur man återvinner. Hon ska också försöka ta fram klisterlappar för de olika fraktionerna, vilka kan sättas på kärlen. Jag blir erbjuden att företaget kan sätta upp lister för att hålla fast skyltarna i soprummet för 195 kronor/metern. Tyvärr får jag tacka nej. Även om jag arbetar på uppdrag av styrelsen, har jag inget mandat att fatta ekonomiska beslut. Jag orkar heller inte med fler turer.
Fortsättning följer
Jag mejlar en vän på Stockholms stad och får tag på ytterligare ett namn för att få hjälp med generellt informationsmaterial för soprum i staden. I morgon ska jag försöka gå vidare.
Undrar hur Miljö- och energidepartementet, Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI), Avfall Sverige, Stockholms stad och Hans Andersson Recycling har tänkt sig att återvinningssystemet ska fungera i praktiken? Visserligen håller avfallsfrågan på att behandlas politiskt, men det känns som en lång väg att gå.
- skrivit instruktioner för avfallsåtervinning på soprumsdörren
- skrivit särskilda instruktioner på föreningens webbplats
- informerat medlemmarna i föreningen med särskilt skrivna brev - med broschyrer om matavfallssortering som jag har beställt från Stockholms stad
- tagit upp återvinningsfrågan på flera årsmöten i föreningen
- suttit med i bostadsrättsföreningens styrelse och systematiskt arbetat för bättre avfallshantering
- pratat med Hans Andersson Recycling, som hämtar våra fraktioner (material som återvinns) som är marknadsanpassade och föreningen själva väljer; som papper, glas, metall, elavfall, plast etc.
- varit i kontakt med Stockholms stad, som hämtar de fraktioner som staden handlar upp och därmed har monopol på; som hushålls- och matavfall.
Grovsopor ett problem
Hämtningen av grovsopor tog föreningen bort i fjol därför att priserna för hämtning av blandat material har ökat kraftigt under senaste åren. Dessutom blir soprummet överbelamrat av allt blandat som medlemmarna slänger. Vi får heller inte plats för alla kärl för fraktionering för att öka återvinningen.
Tidigare var det inga problem för medlemmarna att slänga grovsopor vid Vanadisbergets återvinningscentral, som ligger i närheten av vår förening och som tog emot 70 000 av stockholmarnas återvinningsproblem. Efter segdragna strider mellan renhållningsföretaget Liselotte Lööf och Stockholms stad är berget stängt sedan några år. Någon fungerande lösning för flera viktiga fraktioner finns inte i dag. Staden har ordnat med mobila miljöstationer, som är svåra att informera medlemmarna om. Återvinningsstationerna ligger nu över en mil ut från staden. Många innerstadsbor saknar bil därför att det saknas parkeringsplatser.
Vilket ansvar har kommunen?
Detta som bakgrund innan jag återvänder till möblerna i wellpappkärlet, som slängts i det tidigare grovsopskärlet. Frustrationen fick mig att kontakta Stockholms stad - via twitter - för att få hjälp med bättre information om återviningssystemet för medlemmarna. Hur kan staden hjälpa mig att hjälpa dem som bor i huset att göra rätt? Staden svarade dock att det var nog bara jag som inte hade läst deras webbplats ordentligt. Jag beställde därför några broschyrer och dekaler, som staden hänvisat till. Broschyrerna visade sig dock vända sig till soprumsansvariga, inte till de boende. Dekalerna uppmanade människor att sortera ut grovsopor, vilka vår förening inte tar emot, men nämnde inget om bl.a. matavfallssortering, som staden nu så ivrigt propagerar för.
Lång väg att vandra
Jag kontaktar staden på nytt - via e-post - för att få hjälp med att informera medlemmarna hur sorteringen ska gå till, vilka regler som gäller etc. Jag behöver konkret information, som helst som är anpassad till vår förening. Staden svarar - via e-post - att de inte förstår vad jag vill. Jag ringer upp och uppfattar då att staden bara vill ta på sig informationsansvaret för de fraktioner som de har monopol på, inte för de marknadsanpassade fraktionerna. Stadens miljömål innehåller dock mål för återvinning i stort. Jag uppmanas därför att kontakta företaget som vi har anlitat för våra konkurrensutsatta fraktioner.
Vilket ansvar har de konkurrensutsatta renhållningsföretagen?
Jag ringer min kontaktperson på Hans Andersson Recycling. Jag har tidigare varit i kontakt med honom därför att en av skyltarna, som sitter ovanför kärlen för de olika fraktionerna, i soprummet har trillat ner. Han har inte hunnit åtgärda; konkurrensen har ökat kraftig under senare år och tiden för personlig service till föreningen minskat. Jag talar också med renhållningskillarna, som heller inte har rätt tillbehör att sätta upp skyltarna. Jag vill ha nya klisterlappar på kärlen också, så att medlemmarna inte sorterar fel. Sådana finns inte utan dem får jag köpa. Marknaden för klisterlappar verkar dock oklar. Konktaktpersonen lovar att skicka ut någon att klistra upp skylten som har trillat ner.
Jag kontaktar huvudkontoret för Hans Andersson Recycling. Personen som svarar hänvisar till en kvinna som jobbar med marknadsföring, som jag ringer upp. Hon är vänlig, men förstår inte varför jag kontaktar henne. Företaget saknar informationschef. Hon lovar dock att skicka över broschyrer hur man återvinner. Hon ska också försöka ta fram klisterlappar för de olika fraktionerna, vilka kan sättas på kärlen. Jag blir erbjuden att företaget kan sätta upp lister för att hålla fast skyltarna i soprummet för 195 kronor/metern. Tyvärr får jag tacka nej. Även om jag arbetar på uppdrag av styrelsen, har jag inget mandat att fatta ekonomiska beslut. Jag orkar heller inte med fler turer.
Fortsättning följer
Jag mejlar en vän på Stockholms stad och får tag på ytterligare ett namn för att få hjälp med generellt informationsmaterial för soprum i staden. I morgon ska jag försöka gå vidare.
Undrar hur Miljö- och energidepartementet, Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI), Avfall Sverige, Stockholms stad och Hans Andersson Recycling har tänkt sig att återvinningssystemet ska fungera i praktiken? Visserligen håller avfallsfrågan på att behandlas politiskt, men det känns som en lång väg att gå.
Kommentarer
Vad hjälper det om Sveriges 9 miljoner invånare försakar hälsa, välstånd och utveckling när våra insatser bara är felräkningsvolymer i en mellanstor kinesisk stad..
Gamla möbler man vill bli av med värmer skönt i en vanlig braskamin! ;)