Ulrika Ehrensvärd

I förra veckan kände jag "nej, jag ger upp - det går inte att handla ekologiskt". Det är alldeles för mycket jobb. Senaste tiden har jag haft bättre framgång. I lördags ville jag shoppa och gick därför in på nätet. Där hittade jag e-butiken Pemberley , som delar butik med Ekologiska barnmatsbutiken på Östermalm. Här hittade jag snygga, sköna och glada kläder, som jag kan ha på kontoret. De är både Fairtrade-märkta och ekologiska. Klädmärket heter Ethos. Efter några minor på Åhléns, Twilfit och HM, lyckades jag till sist få tag på ett nattlinne i ekologisk bomull. Polarn O. Pyret har precis tagit in. Det var en ren chansning. Nu känner jag mig lycklig över mitt nygamla nattlinne eftersom jag hade precis ett sånt rödrandigt som barn. När jag tvättade i söndags, gick ett örngott sönder. Hemtex och Sova hade inte mycket att bjuda på i ekologisk väg. Nästan så att båda butikerna mötte mig snorkigt - eller ironiskt - för att jag stod på mig. Slutligen visade det sig att det japa...

CoopKonsum har börjat med snabbkassor. När du handlar kan du nu gå till en kassa med talsyntes i form av en kvinnlig röst, som pratar med dig. Du får tips om hur du ska scanna in dina varor och slutligen betala för dem med ditt plastkort. Ofta gör man fel och får bannor av den elektroniska rösten, men det går relativt smidigt. Jag inser logiskt att snabbkassor ligger i tiden. När vi har modern teknik, ska den också användas för effektiviseringar. CoopKonsum, som fortfarande lider av imageproblem från ett sömnigt 70-tal, gör klokt i att gå i bräschen. Eftersom man som kund inte kan dra plastkortet i Konsumkassan, är det viktigt att företaget visar tekniska framfötter på annat håll. (Komiskt nog klarar inte snabbkassan att man packar i ryggsäck, som uppges vara för tunga. Varorna måste packas i plast- eller tygkassar. Synd att just CoopKonsum missade detta, som särskilt vill värna människor och miljö.) De tekniska barnsjukdomsmissarna kan jag dock leva med. Känslomässigt har jag svårare...

I dagens DN får jag som läsare smakprov på Nordiska museets nya utställning "Underbarn". På förstasidan av tidningens kulturdel ser jag tre olika, konstnärligt tagna bilder på barn med funktionsnedsättning. En bild rymmer en pojke med värnlös blick. De andra två, där de funktionshindrade tjejerna och deras normalfungerande systrar är med, griper mig hårdast. Maria Lantz, som recenserat utställningen, skriver att Mary Ellen Mark, som är fotografen bakom bilderna, talar om "miljön [som] är upplyftande eftersom alla är så fyllda av kärlek och värme". Lantz själv upplever att barnen med funktionsnedsättning "har det så bra". Så upplever de säkert bilderna, men verkar inte ha reflekterat att de se dem ur två perspektiv - utifrån och med blicken riktad mot barnen med funktionsnedsättning. (Både Mark och Lantz talar om "barnen", men verkar inte tydligt särskilja dem med och utan funktionshinder.) Själv får jag en klump i magen när jag ser bilderna. Jag ...

"Boring Birgitta" får sig i dag en släng från Ryanairs kommunikationschef Stephen McNamara i DN . Vad han hänsyftar till är riksdagsledamoten Birgitta Ohlssons (fp) uppmaning att bojkotta Ryanair - som fällts för könsdiskrimnerande reklam av Näringslivets etiska råd (ERK). Ryanair har nu struntat i beslutet från ERK. Den irländske kommunikationschefen är övertygad om att ERK inte talar för en majoritet av svenska folket som "vi vet är myckt liberala och lättsamma". Han menar också på att hela medieuppmärksamheten är "en storm i en D-kupa", enligt Dagens Media. Härligt, säger jag bara! Toppen att ett utländskt lågprisbolag har så klockren kulturkompetens. McNamara har säkert sett en lättklädd svensk tv-film från slutet av 50-talet och inbillat sig både det ena och det andra om svenska kvinnor. Vilket förfärligt gubbslemsföretag, känner jag bara, när inte ens VD:n har mage att gå ut och sparka sin PR-chef inför öppen publik! Ebba Göranzon på Andréasson PR,...

Den 19 augusti i år åkte jag från Boden till Stockholm med SJ:s nattåg, vilket tar drygt 12 timmar. När jag vaknade på morgonen, insåg jag snart att vi var ungefär två timmar försenade. Vårt lok hade skadats i Vännäs utanför Umeå och hade fått ersättas med ett annat. Till frukosten förvånade det mig att personalen i restaurangvagnen inte bjöd på en gratis frukost som kompensation. Sådana förmåner lämnas bara efter minst 3,5 timmes försening, fick jag senare veta. Jag kände mig helt förbluffad över bristen på respekt för min tid som kund. När vi nådde Stockholms central, hade lokföraren kört in en del av förseningen, som slutade på 1 timme och 45 minuter. När jag väl kom hem, ansökte jag om ersättning från SJ:s restidsgaranti . Svaret från SJ fick jag en månad senare, den 25 september: "För att ersättning ska utgå måste förseningen vara enligt nedan: - 20 minuter eller mer om tågresan skulle ha tagit under en timme. - 40 minuter eller mer om tågresan skulle ha tagit mellan 1 och 2 ...

Det går allt bättre att handla ekologiskt, tycker jag. När jag plockar ner mina varor i korgen på Konsum , kommer jag hem med minst 80 procent ekologiska varor i ryggsäcken. (Det är en omställning att även försöka komma ihåg att ha med sig en tom ryggsäck när jag går och handlar i stället för att reflexmässigt köpa plastpåsar.) Kedjor som Finax och Axa har kommit med ekologisk müsli och Felix har börjat sälja ekologiska köttbullar. De vanliga märkena verkar ha börjat satsa på en ny och mer miljövänlig produktion, vilket känns oerhört positivt. De övriga livsmedelskedjorna, som Ica och Hemköp , har jag mer eller mindre övergivit eftersom de har ett så begränsat ekologiskt utbud. Jag fortsätter min ekologiska vardagskamp på de restauranger där jag äter. På min thairestaurang, där jag äter lunch, har vi äntligen kommit överens om att deras fisk håller för kraven på hållbart fiske . (Ständigt måste man ha diskussioner med sina lunchrestauranger om vad "panerad fisk" och ...

Häromdagen behövde jag köpa nya underkläder. Jag visste att Sloggi är på väg ut med en ekologisk kollektion till hösten och begav mig till Twilfit i Fältöversten i Stockholm, som jag vet har den kollektionen. I butiken fick jag bara veta att de inte hade några ekologiska produkter, punkt slut. (Kedjan har visserligen lovat att först om ett år komma ut med en egen ekologisk kollektion, men de skulle kunna ha andra märken.) Jag fortsatte till Timarco på Karlavägen, fem minuter därifrån, som skyltar med att kedjan har Sveriges största sortiment av av märkesunderkläder. Personalen var väldigt hjälpsam, men hade inte hört talas om några ekologiska underkläder. Ekovaruhuset i Gamla stan var mycket hjälpsamma, men produkterna i min storlek var slut. För övrigt erbjuder affären ett nytänkande och rätt läckert koncept med snygga ekologiska kläder och andra ekologiska produkter, som schampo et cetera. I dag har jag givit mig ut på nätet för att handla i stället, vilket känns rätt läskigt. Ja...