Rätten till upprättelse
Eva Bengtsson, som blivit utnyttjad under 1970-talets bordellhärva, fick i går avslag från Justitiekanslern (JK) för sina skadeståndsanspråk, berättar DN. Eva Bengtsson, som då var 14 år och minderårig, och hennes kusin, som var 15 år, arbetade som prostituerade i den härva, där flera ledande makthavare och politiker har påståtts utnyttja prostituerade.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=746735
JK avslog begäran om skadestånd därför att ärendet är preskriberat. JK kan ändå konstatera att flickorna behandlades hänsynslöst och utsattes för sexualbrott. På 1970-talet var det inte ett brott i sig att utnyttja prostituerade, men det var inte tillåtet att utnyttja så unga flickor. I Eva Bengtssons fall rörde det sig om otukt med barn, i kusinens fall om förförelse av ungdom.
Avslaget var dock inte villkorslöst. Om JK hade kommit fram till att åklagarna som utredde bordellhärvan hade begått ett "allvarligt fel", så hade han godkänt skadeståndskraven. Från flera håll har det nämligen antytts att polis och åklagare inte utredde affären i grunden eftersom flera av kunderna var välkända och mäktiga.
Ärendet är djupt tragiskt och lagstiftningen, som JK lutar sig mot, verkar vara beslutad utan insikt i mänsklig psykologi. Eva Bengtsson, som då var ett barn, har i vuxen ålder insett hur kränkande det har varit att utsättas för detta övergrepp. När insikten väl har nått henne - och med tiden också modet - att agera, då meddelar statsmakterna att det är för sent att få upprättelse. Vad säger det om respekten för sina medborgare?
Eva Bengtssons enda utväg hade varit att JK kommit fram till att polis och åklagare påverkats av sina gelikar inom statsförvaltningen. Hur skulle ett sådant fall se ut? Tänk dig att åklagaren x skulle erkänna att hon eller han påverkats av att statsrådet y ringt upp och bett denne att hålla tassarna borta från vidare handläggning av ärendet? Vem skulle kunna snoka rätt på detta och få dessa personer att erkänna? En omöjlig uppgift.
Så Eva Bengtsson får väl ge upp nu när justitieminister Beatrice Ask också har låtit meddela att hon inte vill vidta ytterligare åtgärder. Regeringen skulle nämligen ha kunnat kompenserat Eva Bengtsson genom att ge skadestånd "ex gratia", i nåd. En av samhällets utnyttjade får därför fortsätta leva med sin skam och skuld resten av sitt liv. De skyldiga slipper sona sina brott och kan i godan ro fortsätta hämta ut sina höga pensioner och ta hand om fru och barnbarn.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=746735
JK avslog begäran om skadestånd därför att ärendet är preskriberat. JK kan ändå konstatera att flickorna behandlades hänsynslöst och utsattes för sexualbrott. På 1970-talet var det inte ett brott i sig att utnyttja prostituerade, men det var inte tillåtet att utnyttja så unga flickor. I Eva Bengtssons fall rörde det sig om otukt med barn, i kusinens fall om förförelse av ungdom.
Avslaget var dock inte villkorslöst. Om JK hade kommit fram till att åklagarna som utredde bordellhärvan hade begått ett "allvarligt fel", så hade han godkänt skadeståndskraven. Från flera håll har det nämligen antytts att polis och åklagare inte utredde affären i grunden eftersom flera av kunderna var välkända och mäktiga.
Ärendet är djupt tragiskt och lagstiftningen, som JK lutar sig mot, verkar vara beslutad utan insikt i mänsklig psykologi. Eva Bengtsson, som då var ett barn, har i vuxen ålder insett hur kränkande det har varit att utsättas för detta övergrepp. När insikten väl har nått henne - och med tiden också modet - att agera, då meddelar statsmakterna att det är för sent att få upprättelse. Vad säger det om respekten för sina medborgare?
Eva Bengtssons enda utväg hade varit att JK kommit fram till att polis och åklagare påverkats av sina gelikar inom statsförvaltningen. Hur skulle ett sådant fall se ut? Tänk dig att åklagaren x skulle erkänna att hon eller han påverkats av att statsrådet y ringt upp och bett denne att hålla tassarna borta från vidare handläggning av ärendet? Vem skulle kunna snoka rätt på detta och få dessa personer att erkänna? En omöjlig uppgift.
Så Eva Bengtsson får väl ge upp nu när justitieminister Beatrice Ask också har låtit meddela att hon inte vill vidta ytterligare åtgärder. Regeringen skulle nämligen ha kunnat kompenserat Eva Bengtsson genom att ge skadestånd "ex gratia", i nåd. En av samhällets utnyttjade får därför fortsätta leva med sin skam och skuld resten av sitt liv. De skyldiga slipper sona sina brott och kan i godan ro fortsätta hämta ut sina höga pensioner och ta hand om fru och barnbarn.
Kommentarer