Ulrika Ehrensvärd

Den amerikanska högern har berömt republikanernas nya vicepresidentkandidat Sarah Palin för att hon behöll sitt femte, nyfödda barn när det visade sig att barnet har Downs syndrom, enligt dagens DN. Frågan är dock om valet långsiktigt är klokt för republikanerna. Länk till DN-artikeln 44-åriga Sarah Palin ska bli den perfekta matchningen till republikanernas presidentkandidat, den 72-årige John McCain, "hon är exakt den USA behöver, den som bäst kan hjälpa mig att skaka om status quo i Washington". Styrkan i deras mix är att de har skilda kompetenser, åldrar och kön. På så sätt kan de täcka upp en rad sakområden och företräda skilda väljare i partiet. Var ligger sårbarheten i deras konstellation? John McCain har lång erfarenhet av utrikspolitik, medan Sarah Palin - med två års erfarenhet som guvenör i Alaska - helt saknar den kunskapen och erfarenheten. McCains höga ålder kan dock göra honom till ett osäkert kort och Palin skulle inte ha en chans att täcka upp för honom om ha...

De folkpartistiska ledamöterna Linnéa Darell och Maria Lundqvist-Brömster, tillsammans med partiets socialpolitiske talesman Tobias Krantz, presenterar i dag sina förslag på DN Debatt inför den LSS-rapport (lagen om stöd och service) som lämnas under morgondagen. Länk till DN Debatt Tanken i förslagen är goda. Rättssäkerheten för den funktionsstörda ska stärkas, hon ska få egen handläggare och så vidare. Däremot nämns inte en rad om de anhörigas situation. Det låter som att samtliga personer med funktionsstörning kan föra sin egen talan och det handlar om deras kamp mot kommunerna, som tydligt skiftar i sina utbud och erbjudanden till gruppen. Många funktionsstörda, till exempel med utvecklingsstörning och neuropsykiatrisk störning, kan inte representera sig själva utan är beroende av de anhörigas stöd. Vad innebär det för de redan slitna föräldrarna, och inte sällan vuxna syskonen, att ständigt stånga sin panna blodig mot en kommun som alltid känner sig trängd av fler offentliga utgif...

Åsa Mattsson berättar i DN Söndag i dag om svårigheten att vara konsekvent feminist. Fastän hon startade Aftonbladets kvinnobilaga, kunde hon inte stå upp för sig själv och sina anställda när hennes överordnade, manliga kollegor ställde krav. När hon var tidigare var gift, var det hon som rörde i grytorna och serverade resten av familjen. Spöket var hennes pappa - den charmige patriarken som ständigt skulle höjas till skyarna. Att klassfrågorna hägrar i bakgrunden förvånar inte. Hon växte upp i Djursholm och tog studenten i kommundelens samskola, men är vänsterradikal sedan många år. Frilansjournalisten Isobel Hadley-Kamptz, som skriver om Åsa Mattsson inför den kommande lanseringen av den feministiska nyckelromanen "Salong F", verkar ha svårt att förstå författarens dubbelliv. Själv känner jag precis igen mig i Åsa Mattssons tankegångar. Jag brukar säga till män att ska välja en feminist om de vill ha god service hemma. I min värld är feminister ofta kvinnor som allt för oft...

I eftermiddags tittade en kompis och jag på Pridefestivalen från en trottoarkant på Kungsgatan i Stockholm. Det var fascinerande. Omväxlande glitter, musik och vanliga, men ändå ovanliga, människor. Senaste gången jag kikade på tåget var för ett par år sedan och då såg jag mest det spektakulära. Den här gången såg jag något annat: Människor som vågade visa vem de är. Läkare, militärer, tandläkare och tandhygienister mötte oss - öga för öga - för att visa vem de är och be oss att acceptera dem för vem de är, oavsett sexuell läggning. Vilket mod! Och vilken förändring som samhället har gått igenom. Hur många arbetsgivare hade sponsrat ett deltagande i tåget för fem år sedan? När homo-, bi- och transsexuella visar sig offentligt, kan de både vinna och förlora sina kunder/målgrupper och det tar de med i beräkningen. Festivalen handlar om att rätten att få bli sedd och accepterad som den man är, även om man inte tillhör heteronormen. Häromdagen läste jag i DN om en man som genom tåget skull...