Snabbkassor utan trivsel
CoopKonsum har börjat med snabbkassor. När du handlar kan du nu gå till en kassa med talsyntes i form av en kvinnlig röst, som pratar med dig. Du får tips om hur du ska scanna in dina varor och slutligen betala för dem med ditt plastkort. Ofta gör man fel och får bannor av den elektroniska rösten, men det går relativt smidigt.
Jag inser logiskt att snabbkassor ligger i tiden. När vi har modern teknik, ska den också användas för effektiviseringar. CoopKonsum, som fortfarande lider av imageproblem från ett sömnigt 70-tal, gör klokt i att gå i bräschen. Eftersom man som kund inte kan dra plastkortet i Konsumkassan, är det viktigt att företaget visar tekniska framfötter på annat håll. (Komiskt nog klarar inte snabbkassan att man packar i ryggsäck, som uppges vara för tunga. Varorna måste packas i plast- eller tygkassar. Synd att just CoopKonsum missade detta, som särskilt vill värna människor och miljö.)
De tekniska barnsjukdomsmissarna kan jag dock leva med. Känslomässigt har jag svårare att acceptera utvecklingen. Det ska vara lustfyllt att handla och det är det inte längre.
Tillvaron består av en rad krav, som måste balanseras upp med avkoppling för att vara uthärdlig. Man ska vara duktig på jobbet samt hålla sig ajour med branschutveckling och andra nyheter. På fritiden ska man ha ett aktivt socialt liv samt hinna städa, tvätta och laga mat. Därför behövs öar av avslappning, som bland annat kan bestå i att handla mat. Där vill jag mötas av behaglig musik, snygga förpackningar, god mat och någon som tar hand om mig i kassan.
Den möjligheten fick jag så länge närbelägna Vivo fanns och jag inte handlade ekologiskt. Då var det en njutning och avkoppling att handla. CoopKonsum, som för den ekologiskt medvetna konsumenten är enda alternativet, ligger längre bort från hemmet. Den erbjuder rätt många varor med tråkig smak, ofta ett sämre bemötande i kassan, har ingen musik och står för en sparsmakad, nästan lite barnslig profil. Mycket känns povert, även om CoopKonsum har ryckt upp sig på senare år.
När CoopKonsum nu tar bort kundservicen, i form av en kvinna eller man i kassan, känns det svårt att ta. Det känns ännu mer instrumentellt och onjutbart att handla. Jag hör orden "Är du lönsam, lille vän?" i huvudet när jag försöker sköta mig själv för att inte vara en servicekrävande belastning för butiken.
Posten är ett minne blott, där man kunde få service och prata med någon i kassan. Internetbankerna kräver att du gör allt jobb själv. Matvarubutikerna verkar gå samma väg. Snart blir väl frissan det enda stället där man kan få vardagsnjuta av att bli lite ompysslad.
Jag inser logiskt att snabbkassor ligger i tiden. När vi har modern teknik, ska den också användas för effektiviseringar. CoopKonsum, som fortfarande lider av imageproblem från ett sömnigt 70-tal, gör klokt i att gå i bräschen. Eftersom man som kund inte kan dra plastkortet i Konsumkassan, är det viktigt att företaget visar tekniska framfötter på annat håll. (Komiskt nog klarar inte snabbkassan att man packar i ryggsäck, som uppges vara för tunga. Varorna måste packas i plast- eller tygkassar. Synd att just CoopKonsum missade detta, som särskilt vill värna människor och miljö.)
De tekniska barnsjukdomsmissarna kan jag dock leva med. Känslomässigt har jag svårare att acceptera utvecklingen. Det ska vara lustfyllt att handla och det är det inte längre.
Tillvaron består av en rad krav, som måste balanseras upp med avkoppling för att vara uthärdlig. Man ska vara duktig på jobbet samt hålla sig ajour med branschutveckling och andra nyheter. På fritiden ska man ha ett aktivt socialt liv samt hinna städa, tvätta och laga mat. Därför behövs öar av avslappning, som bland annat kan bestå i att handla mat. Där vill jag mötas av behaglig musik, snygga förpackningar, god mat och någon som tar hand om mig i kassan.
Den möjligheten fick jag så länge närbelägna Vivo fanns och jag inte handlade ekologiskt. Då var det en njutning och avkoppling att handla. CoopKonsum, som för den ekologiskt medvetna konsumenten är enda alternativet, ligger längre bort från hemmet. Den erbjuder rätt många varor med tråkig smak, ofta ett sämre bemötande i kassan, har ingen musik och står för en sparsmakad, nästan lite barnslig profil. Mycket känns povert, även om CoopKonsum har ryckt upp sig på senare år.
När CoopKonsum nu tar bort kundservicen, i form av en kvinna eller man i kassan, känns det svårt att ta. Det känns ännu mer instrumentellt och onjutbart att handla. Jag hör orden "Är du lönsam, lille vän?" i huvudet när jag försöker sköta mig själv för att inte vara en servicekrävande belastning för butiken.
Posten är ett minne blott, där man kunde få service och prata med någon i kassan. Internetbankerna kräver att du gör allt jobb själv. Matvarubutikerna verkar gå samma väg. Snart blir väl frissan det enda stället där man kan få vardagsnjuta av att bli lite ompysslad.
Kommentarer