Norrland som vinterturist, del VIII: Sundsvall

Året 2015 börjar med en fantastisk resa i norra Sverige. Jag har rest med tåg, buss och bil mellan den 2-13 januari för att upptäcka Norrland ur ett turistperspektiv. Framför allt har jag längtat att se norrsken. Under resan har jag försökt beakta perspektiv som turism, sysselsättning, tillväxt och kollektivtrafik. Bilderna är mina egna, om inget annat är angivet.

De tidigare inläggen handlar om Kiruna, Abisko och Katterjåkk, ishotellet i Jukkasjärvi, trädhotellen i Harads, Luleå och Piteå, Umeå och Härnösand.

Tisdagen den 13 januari
Med vintervit stadsvy lämnar jag vandrarhemmet i Härnösand för att ta bussen till Sundsvall. Busshållplatsen ligger nära mitt boende och jag uppskattar närheten. Jag kliver på en varm och bekväm buss, som tar mig fem mil mot sydväst. Utanför är mörkt och fullmånen uppe. Bussen färdas längst det storslagna och relativt orörda landskapet. Jag hade tänkt läsa tidningen, men kan inte koncentrera mig. Himlens färger och skogens konturer är bedövande vackra. De övriga resenärerna sitter upptagna i sitt och märker inte skönheten utanför. När vi kommer till Timrå, stiger den vita röken mäktigt från sulfatfabrikens skorstenar. Intrycken är som en tavla.

När jag kliver av bussen, möts jag av en större stad. En citykärna, mer trafik och mer puls. Staden är fin. Jag ser ut över den nya E4-bron, som kortar resvägarna rejält och invigdes strax före jul. Även här syns vit rök, som trevar ur skorstenar från pappersbruk och aluminiumsmältverk.

Bild: Sundsvall. Något mörkare än när jag åkte, men känslan är densamma. sodraberget.se

Jag träffar min tidigare kollega M., som bjuder på kaffe. Att mötas av sådan värme, nyfikenhet och generositet, vilket jag sällan upplever i Stockholm på samma sätt som här, känns i kroppen. Vi pratar om min resa och om staden. Han visar en intressant film om MittSverige Vattens arbete att ansluta fritidsboende på Alnö till det kommunala avloppsnätet. Att med bra planering och ny teknik göra en insats för att minska utsläppet av närsalter i den hårt belastade Östersjön är en god gärning. Så klart kostar det en slant för de boende, men det gör även ett förorenat vatten.

Bild: Alnö på sommaren, sundsvall.se

M. visar mig runt på sitt nyrenoverade kontor - och följer mig till centrum i Sundsvall, där jag har bestämt träff med min vän A. Jag tittar förundrat på de pampiga stenhusen och känner mig förvånad. Här finns ett ståndsmässigare Stockholm - mitt i Sundsvall. M. visar mig också in till besökscentrumet Stenstan Visitor Center i Stadshuset, vilket jag vill upptäcka mer av.

A. och jag går till närbelägna restaurangen Body in Motion, som känns både trendigt och näringsriktigt. Passar mig perfekt! Vi pratar om våra yrkesliv, eftersom vi jobbat ihop, och annat roligt som hänt. Att lära känna en stad är så mycket trevligare att få göra av dem man redan känner. A. följer mig till besökscentrumet, där personalen tar ett digitalt vykort på oss, iklädda roliga hattar och med "Greetings from Sundsvall" i bakgrunden. Ett fyndigt sätt att få besökare att dela sina upplevelser av staden i sociala medier.

Under hela eftermiddagen stannar jag kvar på besökscentrumet. Jag får möjligheten att se en film om Sundsvallsbranden. Tänk att näringslivets toppar satt i Västernorrland och gjorde upp affärer under 1800-talet. Och trähusen var så välförsäkrade att de gick att ersätta med exklusiva stenhus. Begreppet träpatron, som jag hört någon gång, börjar plötsligen kännas på riktigt. Filmen ger mersmak - och jag fortsätter med filmen om det nya brobygget över E4:an. Det är spännande att följa hur det komplexa bygget fortskrider, i alla väder, och vilket teamarbete, maskiner och precision som krävs för att klara jobbet.

Foto: Nya E4 Sundsvall, sundsvall.se

Personalen visar mig runt i såväl det gamla häktet som i det underbara orangeriet. Jag känner mig kungligt bemött - och tycker att jag har fått en tydligare - och en positiv - bild av staden. Exempelvis kände jag inte till Sundsvalls fem skidbackar, precis utanför stan. Härifrån har man nära till såväl Stockholm, som naturen och fjällen. Hyfsat med jobb - och kvalificerade sådana - finns det också.

Bild: Orangeriet, stadshusetsundsvall.se

Med viss sorg i hjärtat vandrar jag bort till stationen och SJ, som ska ta mig tillbaka till Stockholm. Jag har haft elva fantastiska dagar i Norrland. Tänk att ha fått uppleva naturfenomen, som norrsken, månuppgång över fjällen och polarnatten. Fått se turistattraktioner som ishotellet i Jukkasjärvi och trädhotellen i Harads. Få upptäcka städer längs Norrlandskusten, som för mig varit omöjliga prickar att komma ihåg på en karta. Alla roliga och trevliga möten med vänner och bekanta, liksom spännande människor från hela världen. Under vägen har jag också kunnat spegla mina upplevelser med vännerna på Facebook, som många varit lika förundrade över resan som jag. Så, keep up the good work, Norrland - och fortsätt att locka fler att uppleva livet i norr!

Fakta:
Hemresan från Kiruna med tåg, uppdelad på sträckorna Kiruna-Boden, Luleå-Umeå, Umeå-Härnösand och Sundsvall-Stockholm kostade drygt 1 000 kronor. Jag blev förvånad att en uppdelning på flera delsträckor inte gjorde den totala resan nämnvärt dyrare. Kiruna-Katterjaure samt Boden-Luleå åkte jag bilvägen med vänner, men även här finns bra kollektivtrafik. Sträckan Kiruna-Jukkasjärvi, Luleå-Piteå-Luleå samt Härnösand-Sundsvall åkte jag med länsbuss, vilket kostade högst 100 kronor/resa.