Vad ska en p-vakt tåla?
Av Sydsvenskan framgår att en kvinna som p-vakt har fått tåla hårda tillmälen från en uppretad man som fått en p-bot. Hon har både tagit ett grepp om halsen och att få höra att hon skulle jagas till "döddagar". Mannen har också sagt att "du ska få suga min kuk". (Trodde inte vissa män såg det som ett straff, men nu vet jag bättre.)
I Malmö tingrätt har mannen dömts till böter och villkorlig dom. Däremot har kvinnan inte fått rätt till skadeståndsersättning. Enligt rådmannen får en p-vakt helt enkelt tåla mer än andra, "Det ligger helt enkelt i att deras arbetsuppgift ligger åtgärder som kan göra folk upprörda".
Ett sådant resonemang är befängt. Det skulle i så fall innebära att socialsekreterare, personal på Försäkringskassan och dörrvakter skulle få tåla mer därför att de kan ge människor negativa besked. Varje människa, även de som drabbas av misshagligheter, är skyldig att lära sig att ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Öppnar samhället för att andra ska behöva stå för deras brist på impulskontroll, är det inne på fel väg.
Inom andra områden har man dragit man tagit till sig det personliga ansvaret. I våldtäktsmål resonerar man så (även om en del kvinnor fortfarande far illa i domstolsförhandlingar) att en upphetsad man måste kunna hålla i sig om kvinnan inte är med på noterna. Hon ska kunna få gå lättklädd utan att slippa påhopp. Ansvaret är hans att styra sin impulskontroll, inte hennes att motverka risken för att han drabbas av impulskontroll. I andra länder, som Saudiarabien och Afghanistan, resonerar man annorlunda. Där måste kvinnan täcka sin kropp för att mannen inte ska falla för frestelsen. Sverige har här tagit en sund väg för att stärka det egna ansvaret.
Arbetsmiljöbrott, som att ge sig på en p-vakt som gör sitt jobb, kan aldrig legitimeras. Hoppas därför att tingsrättens domen överprövas. Mannen som tappade impulskontrollen när han fick en p-bot får inte belönas för att ha brustit i ansvar och respekt mot en annan människa.
I Malmö tingrätt har mannen dömts till böter och villkorlig dom. Däremot har kvinnan inte fått rätt till skadeståndsersättning. Enligt rådmannen får en p-vakt helt enkelt tåla mer än andra, "Det ligger helt enkelt i att deras arbetsuppgift ligger åtgärder som kan göra folk upprörda".
Ett sådant resonemang är befängt. Det skulle i så fall innebära att socialsekreterare, personal på Försäkringskassan och dörrvakter skulle få tåla mer därför att de kan ge människor negativa besked. Varje människa, även de som drabbas av misshagligheter, är skyldig att lära sig att ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Öppnar samhället för att andra ska behöva stå för deras brist på impulskontroll, är det inne på fel väg.
Inom andra områden har man dragit man tagit till sig det personliga ansvaret. I våldtäktsmål resonerar man så (även om en del kvinnor fortfarande far illa i domstolsförhandlingar) att en upphetsad man måste kunna hålla i sig om kvinnan inte är med på noterna. Hon ska kunna få gå lättklädd utan att slippa påhopp. Ansvaret är hans att styra sin impulskontroll, inte hennes att motverka risken för att han drabbas av impulskontroll. I andra länder, som Saudiarabien och Afghanistan, resonerar man annorlunda. Där måste kvinnan täcka sin kropp för att mannen inte ska falla för frestelsen. Sverige har här tagit en sund väg för att stärka det egna ansvaret.
Arbetsmiljöbrott, som att ge sig på en p-vakt som gör sitt jobb, kan aldrig legitimeras. Hoppas därför att tingsrättens domen överprövas. Mannen som tappade impulskontrollen när han fick en p-bot får inte belönas för att ha brustit i ansvar och respekt mot en annan människa.
Kommentarer