Är kinesiska jätteräkor okej - och annat som händer en lördag
Det är alltid kul att gå en vända under helgen och kika i affärer i Stockholm. Se vad som kommit nytt, både i affärerna, på gatan och i kvarteren. En stad är en levande plats med utrymme för händelser och kreativitet.
På Akademibokhandeln vid Odenplan funderade jag på tunnelbanereklamen för Dito, nya e-böcker. Hur fungerar en läsplatta? Vad kostar en e-bok? osv. En ny e-bok kostar visst 150 kronor, vilket bör jämföras med priset på en inbunden bok. Hur läsplattan fungerar, kunde de dock inte berätta. Jag hänvisades till Akademibokhandeln Hötorget. Därför styrde jag mina steg mot Citybutiken. Väl där förstod jag att de riktigt bra läsplattorna kostar flera tusen kronor, dvs. sådana som man kan surfa med via mobilt bredband. Tele2 har annars ett månadsabonnemangspris, ungefär som på en mobiltelefon. På så sätt kan man få plattan billigare. Den lättaste, bra plattan väger ungefär ett halvkilo. Vem orkar ha en sådan i handväskan? Sony hade däremot en läsplatta för 1 600 kronor, som väger 168 gram. Den verkade spontant helt okej. Tyvärr kan den bara läsas med hjälp av ett trådlöst nätverk (wifi), vilket innebär att det måste finnas ett ledigt på stan. Tydligen kan man sitta exempelvis på ett Waynes Coffee och läsa med plattan för de erbjuder wifi. Känns lite hopplöst om man vill sitta med plattan på t-banan och läsa på väg till jobbet, där man inte garanterat kommer in på ett ledigt trådlöst nätverk.
Jag hörde mig även för om andra frågor, som
- finns det talsyntes till plattan?
- täcker hemförsäkringen om man får den snodd?
- vilket är mest miljövänligt - köpa en platta eller klimatsmarta paper backs?
- jag vilar ögonen från datorn och tv:n genom att läsa böcker, vad händer om jag går över till läsplatta?
Experten på läsplattor fanns tydligen inte där på helger än, så jag får avvakta än så länge hur jag vill göra i fråga om e-böcker.
Jag åt lunch på Sawadee på Holländargatan i Stockholm och såg att de serverade jätteräkor. Enligt ägaren odlar Kina, Chile och Argentina räkorna på ett sådant sätt att de är miljövänliga. Stämmer det? Känner i så fall inte till det argumentet.
Efter lunchen tog jag en titt på Scandic Norra Bantorget, som ligger i hörnet av Kungsgatan och Vasagatan. Hotellet och restaurangen öppnade den 1 oktober i år, så det är alltid kul att se ett nytt ställe. Den öppna baren och restaurangen känns verkligen kontinentala, som jag har hört andra säga. Jätteläckert! All deras mat är miljöcertifierad, som resten av Scandic. Kanon! Har däremot hört att ljudvolymen är hög fredag och lördag, vilket visst stämde enligt conciergen. Går gärna dit, men då får det nog bli mitt i veckan.
Därefter gick jag förbi nyöppnade Serrano, som serverar fräsch, mexikansk snabbmat, också det på Kungsgatan. Tydligen har de fått flera priser, som Arlas Guldko och Årets smaksättare. När jag frågade om de serverar miljövänlig mat, var expediten dock tvungen att fråga om. Hon kände inte till begreppet trots att vi båda har svenska som modersmål. När jag pratade om "krav" och "ekologisk" tyckte hon att hon kände igen det, men hade inte hört talas om att det skulle vara så. Däremot skulle det bli så. Jag följer miljökommunikationen från den isländska restaurangkedjan med spänning!
Mina fotsteg fortsatte över Kungsbron till Kungsholmen. Där gick jag förbi Camillas Second Hand på Fleminggatan, dit en kompis sålt sina utrensade märkeskläder nyligen. Där ska jag nog försöka gå förbi igen. De hade jättesnygga kläder i fönstret. Stadsmissionens second hand i all ära, men jag vill inte bara gå klädd i kläder från H&M och Vila, som jag ofta hittar på deras galgar.
Väl över S:t Eriksbron gick jag in på Bernzons Blommor på S:t Eriksgatan. I dag hade de ett välgörenhetsevenemang för rumänska gatuhundar. Kanske inte min grej, men flera glada hundentusiaster var där och kikade på blomsteraffärens fina blommor. Själv gick jag in för att prata Fair Flowers Fair Plants med dem. Bernzons är en av de få - tror jag - blombutiker i Stockholm som säljer blommor som är både fair trade och ekologiska. Hållbar affärsidé med tanke på de ofta bristfälliga arbetsvillkor som finns för blomsterarbetare i Afrika och Sydamerika. Dessutom leder ofta växtgödning och besprutning till övergödning och förgiftade grundvatten. Den butiken går jag gärna in i igen!
Lite mer snabbkaffe var det enda som saknades innan jag bestämde mig för att avsluta dagens promenad. Ica Dalastan på Dalagatan erbjöd bara Nestlés förfärliga snabbkaffe. Nestlé och jag blev osams redan när jag blev tonåring, när de rekommenderade Afrikas fattiga mammor att gå över från bröstmjölk till mjölkersättning, som gjorde dem ännu fattigare och barnen undernärda p.g.a. den falska marknadsföringen. Den här gången räddade faktiskt HemKöp Odenplan mig med Awares fair trade kaffe. Det är rätt gott, men inte ekologiskt. Löfbergs Lila har en variant som är både fair trade och ekologisk. Tyvärr smakar den hemskt! Änglamark har det bästa snabbkaffet, men ända till Konsum orkade jag inte gå.
Så till sist fick jag min härliga kopp kaffe efter eftermiddagspromenaden!
På Akademibokhandeln vid Odenplan funderade jag på tunnelbanereklamen för Dito, nya e-böcker. Hur fungerar en läsplatta? Vad kostar en e-bok? osv. En ny e-bok kostar visst 150 kronor, vilket bör jämföras med priset på en inbunden bok. Hur läsplattan fungerar, kunde de dock inte berätta. Jag hänvisades till Akademibokhandeln Hötorget. Därför styrde jag mina steg mot Citybutiken. Väl där förstod jag att de riktigt bra läsplattorna kostar flera tusen kronor, dvs. sådana som man kan surfa med via mobilt bredband. Tele2 har annars ett månadsabonnemangspris, ungefär som på en mobiltelefon. På så sätt kan man få plattan billigare. Den lättaste, bra plattan väger ungefär ett halvkilo. Vem orkar ha en sådan i handväskan? Sony hade däremot en läsplatta för 1 600 kronor, som väger 168 gram. Den verkade spontant helt okej. Tyvärr kan den bara läsas med hjälp av ett trådlöst nätverk (wifi), vilket innebär att det måste finnas ett ledigt på stan. Tydligen kan man sitta exempelvis på ett Waynes Coffee och läsa med plattan för de erbjuder wifi. Känns lite hopplöst om man vill sitta med plattan på t-banan och läsa på väg till jobbet, där man inte garanterat kommer in på ett ledigt trådlöst nätverk.
Jag hörde mig även för om andra frågor, som
- finns det talsyntes till plattan?
- täcker hemförsäkringen om man får den snodd?
- vilket är mest miljövänligt - köpa en platta eller klimatsmarta paper backs?
- jag vilar ögonen från datorn och tv:n genom att läsa böcker, vad händer om jag går över till läsplatta?
Experten på läsplattor fanns tydligen inte där på helger än, så jag får avvakta än så länge hur jag vill göra i fråga om e-böcker.
Jag åt lunch på Sawadee på Holländargatan i Stockholm och såg att de serverade jätteräkor. Enligt ägaren odlar Kina, Chile och Argentina räkorna på ett sådant sätt att de är miljövänliga. Stämmer det? Känner i så fall inte till det argumentet.
Efter lunchen tog jag en titt på Scandic Norra Bantorget, som ligger i hörnet av Kungsgatan och Vasagatan. Hotellet och restaurangen öppnade den 1 oktober i år, så det är alltid kul att se ett nytt ställe. Den öppna baren och restaurangen känns verkligen kontinentala, som jag har hört andra säga. Jätteläckert! All deras mat är miljöcertifierad, som resten av Scandic. Kanon! Har däremot hört att ljudvolymen är hög fredag och lördag, vilket visst stämde enligt conciergen. Går gärna dit, men då får det nog bli mitt i veckan.
Därefter gick jag förbi nyöppnade Serrano, som serverar fräsch, mexikansk snabbmat, också det på Kungsgatan. Tydligen har de fått flera priser, som Arlas Guldko och Årets smaksättare. När jag frågade om de serverar miljövänlig mat, var expediten dock tvungen att fråga om. Hon kände inte till begreppet trots att vi båda har svenska som modersmål. När jag pratade om "krav" och "ekologisk" tyckte hon att hon kände igen det, men hade inte hört talas om att det skulle vara så. Däremot skulle det bli så. Jag följer miljökommunikationen från den isländska restaurangkedjan med spänning!
Mina fotsteg fortsatte över Kungsbron till Kungsholmen. Där gick jag förbi Camillas Second Hand på Fleminggatan, dit en kompis sålt sina utrensade märkeskläder nyligen. Där ska jag nog försöka gå förbi igen. De hade jättesnygga kläder i fönstret. Stadsmissionens second hand i all ära, men jag vill inte bara gå klädd i kläder från H&M och Vila, som jag ofta hittar på deras galgar.
Väl över S:t Eriksbron gick jag in på Bernzons Blommor på S:t Eriksgatan. I dag hade de ett välgörenhetsevenemang för rumänska gatuhundar. Kanske inte min grej, men flera glada hundentusiaster var där och kikade på blomsteraffärens fina blommor. Själv gick jag in för att prata Fair Flowers Fair Plants med dem. Bernzons är en av de få - tror jag - blombutiker i Stockholm som säljer blommor som är både fair trade och ekologiska. Hållbar affärsidé med tanke på de ofta bristfälliga arbetsvillkor som finns för blomsterarbetare i Afrika och Sydamerika. Dessutom leder ofta växtgödning och besprutning till övergödning och förgiftade grundvatten. Den butiken går jag gärna in i igen!
Lite mer snabbkaffe var det enda som saknades innan jag bestämde mig för att avsluta dagens promenad. Ica Dalastan på Dalagatan erbjöd bara Nestlés förfärliga snabbkaffe. Nestlé och jag blev osams redan när jag blev tonåring, när de rekommenderade Afrikas fattiga mammor att gå över från bröstmjölk till mjölkersättning, som gjorde dem ännu fattigare och barnen undernärda p.g.a. den falska marknadsföringen. Den här gången räddade faktiskt HemKöp Odenplan mig med Awares fair trade kaffe. Det är rätt gott, men inte ekologiskt. Löfbergs Lila har en variant som är både fair trade och ekologisk. Tyvärr smakar den hemskt! Änglamark har det bästa snabbkaffet, men ända till Konsum orkade jag inte gå.
Så till sist fick jag min härliga kopp kaffe efter eftermiddagspromenaden!
Kommentarer