För att bo i en tvåa i ett trygghetsboende i Vasastan krävs en inkomst på drygt 18 000 kronor i månaden. Det framgår av en artikel i dagens DN. (Artikeln är inte utlagd på nätet, så jag har länkat till en tidigare DN-artikel i ämnet.) För någon med arbetsinkomst låter det inte dyrt, men för många pensionärer är beloppet mycket högt.
För ett par år sedan deltog jag i en föreläsning om ekonomi och jämställdhet. Föreläsaren var professor Agneta Stark, rektor vid Högskolarna i Dalarna. Hon visade bland annat att kvinnor är ensamma i mycket högre grad än männen från sin 65-årsdag. Män dör i sällskap, kvinnor dör ensamma. Det beror främst på att kvinnor stadgar sig med män som är äldre än de själva och att män lever kortare än kvinnor.
Många kvinnor som i dag är pensionärer har ägnat en stor del eller hela sitt liv åt att ta hand om oavlönat arbete i hemmet. Självklart påverkar detta nivån på deras pensioner.
Undrar hur Stockholms stad resonerade när staden renoverade lägenheterna och satte hyran på en nivå så att många kvinnor som pensionärer inte har råd att bo där. Diskriminerande, skulle jag säga. Samtidigt har jämställdhetsdiskussionerna i stort sett upphört i vårt samhälle, så då syns ju inte problemet.
Tacksamt att äldreborgarrådet Joakim Larsson (M) nu har dragit åt bromsen en aning. Fler servicehus, som är billigare att bo i, ska nu få bli kvar i stället för att omvandlas till trygghetsboende.
Samtidigt är denna typ av politik en tydlig påminnelse för främst kvinnor om att aldrig bli beroende av en man. I debatten i dag lyfts ibland fram kvinnor som vill vara hemma och ta hand om familjen i stället för att förvärvsarbeta. Inget ont i det, men beslutet kan kosta på långsiktigt. För ett sådant beslut krävs att partnern avsätter delar av sina pensionspoäng till den som är hemma. Alla har rätt till ett bra liv, även som pensionärer.
tisdagen den 30:e augusti 2011
söndagen den 28:e augusti 2011
Djungel att hitta i ekologisk skönhetsvård
Går det att hitta miljövänligt nagellack? Jag gjorde ett försök på Åhléns Odenplan i dag, men de visste ingenting om miljövänliga lack. Däremot fick jag tips på en miljövänlig remover, vilket var positivt. BodyShop, som blev nästa anhalt, visade sig inte sälja nagellack för närvarande. Åhléns City var dock förvånansvärt kunniga om miljöfrågor, i alla fall på tunnelbaneplanet. Där fick jag tips på flera nagellack - bland annat Max Factor och Orly - utan formaldehyd (formalin), toluen (lösningsmedel), dbp och kamfer. Hittade en artikel om miljövänliga nagellack på Livinggreen, som var klargörande.
Vilken miljömärkning för schampo och balsan är bäst? På The Body Shop har de bl.a. serien Earth lovers med egen miljömärkning, eco-concious. Hur ställer sig denna till Naturskyddsföreningens falken, som jag har på mitt nuvarande schampo och balsam? På The Body Shop menar de att de har tuffaste märkningen, men enligt Konsumentverket bör man hålla sig till Svanen, Bra miljöval (Falken) och EU:s ecolabel.
Tips för dig som vill raka benen mer miljövänligt: Köp en löddrande, ekologisk tvål och använd hyvel direkt. Det tipset fick jag från Åhléns City. De har en väldoftande honungstvål från The Queens Choice, som jag ska testa nästa gång. På så sätt slipper jag metallflaskan som rymmer mitt nuvarande rakskum från Änglamark.
Vilken miljömärkning för schampo och balsan är bäst? På The Body Shop har de bl.a. serien Earth lovers med egen miljömärkning, eco-concious. Hur ställer sig denna till Naturskyddsföreningens falken, som jag har på mitt nuvarande schampo och balsam? På The Body Shop menar de att de har tuffaste märkningen, men enligt Konsumentverket bör man hålla sig till Svanen, Bra miljöval (Falken) och EU:s ecolabel.
Tips för dig som vill raka benen mer miljövänligt: Köp en löddrande, ekologisk tvål och använd hyvel direkt. Det tipset fick jag från Åhléns City. De har en väldoftande honungstvål från The Queens Choice, som jag ska testa nästa gång. På så sätt slipper jag metallflaskan som rymmer mitt nuvarande rakskum från Änglamark.
torsdagen den 18:e augusti 2011
Vänsterpartiets kandidat utmanar
Rossana Dinamarca (V) utmanar som ny partiledarkandidat på DN Debatt i dag. Hon ger en tydlig bild att Vänsterpartiet ska vara ett feministiskt, antirasistiskt och mångkulturellt arbetarparti.
Varför känns hon så annorlunda än tidigare (V)-kandidater? Hennes retorik är
1. Ärlig. Hon har en klar moralisk kompass, som också visar att hon vill ta ansvar. En politiker som inte vill skylla i från sig känns ovant för många väljare.
2. Tydlig. Det känns ovant att se en politiker som så rakryggat vågar stå för en åsikt i en rad frågor. Skatt: "Ja vi vill ha höjd skatt för dem som tjänar mest, så att vi kan ha råd med god vård åt alla". Skolan: "Vi har hittills sagt att statens ansvar för skolan måste öka, jag är beredd att gå längre och menar att skolan bör förstatligas."
3. Utmananade. Dinamarca lyfter fram Vänsterpartiets starka ansvar i budgetfrågor, som nog få förknippar partiet med. "Vi kommer aldrig någonsin att någon gång lägga ett ofinansierat förslag". Därtill lyfter hon fram partiets starka tro på en industripolitik. Visserligen brukar arbetarpartier förknippas med fabriker som skapar arbetstillfällena, men det var nog första gången jag hörde partiet nämna inkomstsidan i politiken.
Däremot tror jag Dinamarca kan få problem inom ett par områden:
1. Traditionella Vänsterpartister kommer tycka att hon är för modern. Hon är en slags partiets Mona Sahlin, när hon var ny och fräsch i politiken. Däremot känns Dinamarca som ett starkare kort än Sahlin; rakare och mer ägande av problemen.
2. Hon kommer att få problem i budgetfrågor. Visserligen lyfter hon fram industripolitiken och partiets nya budgetmoral, men hon konkretiserar inte tillräckligt tydligt hur partiet ska ha råd att finansiera sin politik. Hon lyfter fram höjd skatt för höginkomsttagare, men där finns inga skattebaser i ett så pass jämlikt land som Sverige. Att tala om industripolitik känns aningen förlegat i ett land och en ekonomisk tid som mer satsar på tjänstesektorn och småföretag.
3. Hon uttrycker sig för principfast. Hon kommer "aldrig att lägga skuld på en enskild", partiet "slösar aldrig med skattepengar". Att uttrycka sig så inom politiken bäddar för att bli hökmat i kommande debatter.
Ändå är hon en klart intressant kandidat. Hon är en värdig efterträdare till Gudrun Schyman i att kunna komma locka väljare och förnya partiet. Framför allt sedan Socialdemokraterna har hittat en traditionell ledare i Håkan Juholt, som ryggar för jämställdhet och invandrarfrågor.
Varför känns hon så annorlunda än tidigare (V)-kandidater? Hennes retorik är
1. Ärlig. Hon har en klar moralisk kompass, som också visar att hon vill ta ansvar. En politiker som inte vill skylla i från sig känns ovant för många väljare.
2. Tydlig. Det känns ovant att se en politiker som så rakryggat vågar stå för en åsikt i en rad frågor. Skatt: "Ja vi vill ha höjd skatt för dem som tjänar mest, så att vi kan ha råd med god vård åt alla". Skolan: "Vi har hittills sagt att statens ansvar för skolan måste öka, jag är beredd att gå längre och menar att skolan bör förstatligas."
3. Utmananade. Dinamarca lyfter fram Vänsterpartiets starka ansvar i budgetfrågor, som nog få förknippar partiet med. "Vi kommer aldrig någonsin att någon gång lägga ett ofinansierat förslag". Därtill lyfter hon fram partiets starka tro på en industripolitik. Visserligen brukar arbetarpartier förknippas med fabriker som skapar arbetstillfällena, men det var nog första gången jag hörde partiet nämna inkomstsidan i politiken.
Däremot tror jag Dinamarca kan få problem inom ett par områden:
1. Traditionella Vänsterpartister kommer tycka att hon är för modern. Hon är en slags partiets Mona Sahlin, när hon var ny och fräsch i politiken. Däremot känns Dinamarca som ett starkare kort än Sahlin; rakare och mer ägande av problemen.
2. Hon kommer att få problem i budgetfrågor. Visserligen lyfter hon fram industripolitiken och partiets nya budgetmoral, men hon konkretiserar inte tillräckligt tydligt hur partiet ska ha råd att finansiera sin politik. Hon lyfter fram höjd skatt för höginkomsttagare, men där finns inga skattebaser i ett så pass jämlikt land som Sverige. Att tala om industripolitik känns aningen förlegat i ett land och en ekonomisk tid som mer satsar på tjänstesektorn och småföretag.
3. Hon uttrycker sig för principfast. Hon kommer "aldrig att lägga skuld på en enskild", partiet "slösar aldrig med skattepengar". Att uttrycka sig så inom politiken bäddar för att bli hökmat i kommande debatter.
Ändå är hon en klart intressant kandidat. Hon är en värdig efterträdare till Gudrun Schyman i att kunna komma locka väljare och förnya partiet. Framför allt sedan Socialdemokraterna har hittat en traditionell ledare i Håkan Juholt, som ryggar för jämställdhet och invandrarfrågor.
måndagen den 15:e augusti 2011
Lättare att klimatkompensera?
Lätt att boka flygbiljett, svårt att köpa klimatkompensation. Varför?
Jag ska inom närmaste månaden besöka en god vän i Luleå en helg. Först hade jag en diskussion med mig själv om jag skulle åka sovvagn upp, men jag sover ofta så dåligt på tåget. Inte vill jag vara trött halva vistelsen för att rädda klimatet. Jag bestämde mig för att ta flyget i alla fall. Norwegian gav mig en billig biljett på 1 400 kronor tur och retur. Flygbolagets webbplats gav mig därefter möjligheten att välja till allt möjligt, som förbokad sittplats och försäkringar för golfbag, skidutrustning eller sjukdom. Däremot saknas möjlighet att klimatkompensera.
Flygresor medför klimatkompensation för min del. Därför började jag googla och kom in på flera blindskär. Naturskyddsföreningen gav mig en möjlighet att utsläppskompensera per ton koldioxid. Det kändes inte relevant eftersom jag vill kompensera för mitt specifika utsläpp från flygresan, som inte föreningens webbplats kunde hjälpa mig med. WWF hänvisade till sin förstasida på webben. Energimyndigheten berättar hur det går till att klimatkompensera i teorin.
I bakhuvudet visste jag att Tricorona kunde hjälpa mig. På deras webbplats lärde jag mig att klimatkompensation kallas för "Buy carbon offsets". Efter några enkla handgrepp hade jag knappat in min resa och betalt. Ungefär 85 kronor kostade det (man betalar i euro), priset kändes modest.
I dag fick jag ett vackert blått certifikat med ett moln från Tricorona som talar om att jag klimatkompenserat för 340 kilo koldioxid, vilket tur-och-returresan genererar. Avsändaren var Erika Ågren, dess chef för klimatstrategier, som e-postat det pdf:ade certifikatet. Det känns som en tröst efter mycket frivilligt jobb för ett schysstare klimat.
Vore det dock inte enklare om Norwegian i stället erbjöd sina kunder att klimatkompensera direkt via deras webbplats, precis som de lämnat specialerbjudanden om förreserverade sittplatser och olika försäkringar. Prismässigt kostar tilläggen ungefär samma belopp. Alla vet ju ändå att det är farligt för miljön att flyga. Swedish Match har inte genererat negativa resultat efter alla år av varningsmarkeringar på cigarettpaketen. Flygsektorn borde därför kunna räkna med att överleva några år till.
Jag ska inom närmaste månaden besöka en god vän i Luleå en helg. Först hade jag en diskussion med mig själv om jag skulle åka sovvagn upp, men jag sover ofta så dåligt på tåget. Inte vill jag vara trött halva vistelsen för att rädda klimatet. Jag bestämde mig för att ta flyget i alla fall. Norwegian gav mig en billig biljett på 1 400 kronor tur och retur. Flygbolagets webbplats gav mig därefter möjligheten att välja till allt möjligt, som förbokad sittplats och försäkringar för golfbag, skidutrustning eller sjukdom. Däremot saknas möjlighet att klimatkompensera.
Flygresor medför klimatkompensation för min del. Därför började jag googla och kom in på flera blindskär. Naturskyddsföreningen gav mig en möjlighet att utsläppskompensera per ton koldioxid. Det kändes inte relevant eftersom jag vill kompensera för mitt specifika utsläpp från flygresan, som inte föreningens webbplats kunde hjälpa mig med. WWF hänvisade till sin förstasida på webben. Energimyndigheten berättar hur det går till att klimatkompensera i teorin.
I bakhuvudet visste jag att Tricorona kunde hjälpa mig. På deras webbplats lärde jag mig att klimatkompensation kallas för "Buy carbon offsets". Efter några enkla handgrepp hade jag knappat in min resa och betalt. Ungefär 85 kronor kostade det (man betalar i euro), priset kändes modest.
I dag fick jag ett vackert blått certifikat med ett moln från Tricorona som talar om att jag klimatkompenserat för 340 kilo koldioxid, vilket tur-och-returresan genererar. Avsändaren var Erika Ågren, dess chef för klimatstrategier, som e-postat det pdf:ade certifikatet. Det känns som en tröst efter mycket frivilligt jobb för ett schysstare klimat.
Vore det dock inte enklare om Norwegian i stället erbjöd sina kunder att klimatkompensera direkt via deras webbplats, precis som de lämnat specialerbjudanden om förreserverade sittplatser och olika försäkringar. Prismässigt kostar tilläggen ungefär samma belopp. Alla vet ju ändå att det är farligt för miljön att flyga. Swedish Match har inte genererat negativa resultat efter alla år av varningsmarkeringar på cigarettpaketen. Flygsektorn borde därför kunna räkna med att överleva några år till.
söndagen den 14:e augusti 2011
Vilken klimatbantning!
Jag har klimatbantat, och det rejält! När DN hade sin artikelserie om klimatet i slutet av 2007 upptäckte jag min omfattande miljöpåverkan, trots min tidigare medvetenhet om miljöfrågor. Jag bestämde mig då att göra mitt klimatkonto, som visade på en klimatpåverkan på över 10 ton koldioxid per år. Det är mer än genomsnittssvensken, vilket kändes förfärligt för en gammal fältbiolog som mig.
Systematiskt har jag därefter miljöintegrerat mitt liv, dvs. satt på mig miljöglasögon i varje beslut jag tar. Ska jag på semester, funderar jag på vilka utsläpp jag orsakar när jag väljer färdmedel. Handlar jag mat, tänker jag på allt jag lägger i korgen. Köper jag en sallad till picknicken i matbutiken, diskar jag plastkärlet efteråt och återvinner. Får jag lust att köpa nya kläder, bärjar jag mig oftare i dag och har till och med börjat köpa vissa plagg second hand.
I dag mätte jag min klimatpåverkan igen. Den har gått ner till 3,4 ton per år. En minskning med 70 procent, som jag nog får ta med en nya salt. Men ändå! Mina energieffektiva fönster, som monteras in i lägenheten innan hösten, beräknas sänka min värmeförbrukning med en tredjedel. Dessa räknade jag in i klimatberäkningarna. I år har jag åkt tåg, både under semestern i Berlin, Skåne och Östergötland. Ungefär hälften av måltiderna äter jag vegetariskt nu för tiden - jag som är så förtjust i kött. Jag äter numera sällan nötkött. Dessa är nog de tydligare källorna till mitt minskade klimatutsläpp.
Vattenfall har genomfört ett klimatexperiment, one tonne life. Tanken var att familjemedlemmarna skulle klara att leva utan sänkt standard på ett ton koldioxid per person och år. Resultatet blev 1,5 ton i utsläpp per person, vilket är mycket bra. Så lågt kommer kanske inte jag, som inte bor i passivhus etc. Men en bra bit på vägen har jag kommit och känner mig på rätt bana!
Systematiskt har jag därefter miljöintegrerat mitt liv, dvs. satt på mig miljöglasögon i varje beslut jag tar. Ska jag på semester, funderar jag på vilka utsläpp jag orsakar när jag väljer färdmedel. Handlar jag mat, tänker jag på allt jag lägger i korgen. Köper jag en sallad till picknicken i matbutiken, diskar jag plastkärlet efteråt och återvinner. Får jag lust att köpa nya kläder, bärjar jag mig oftare i dag och har till och med börjat köpa vissa plagg second hand.
I dag mätte jag min klimatpåverkan igen. Den har gått ner till 3,4 ton per år. En minskning med 70 procent, som jag nog får ta med en nya salt. Men ändå! Mina energieffektiva fönster, som monteras in i lägenheten innan hösten, beräknas sänka min värmeförbrukning med en tredjedel. Dessa räknade jag in i klimatberäkningarna. I år har jag åkt tåg, både under semestern i Berlin, Skåne och Östergötland. Ungefär hälften av måltiderna äter jag vegetariskt nu för tiden - jag som är så förtjust i kött. Jag äter numera sällan nötkött. Dessa är nog de tydligare källorna till mitt minskade klimatutsläpp.
Vattenfall har genomfört ett klimatexperiment, one tonne life. Tanken var att familjemedlemmarna skulle klara att leva utan sänkt standard på ett ton koldioxid per person och år. Resultatet blev 1,5 ton i utsläpp per person, vilket är mycket bra. Så lågt kommer kanske inte jag, som inte bor i passivhus etc. Men en bra bit på vägen har jag kommit och känner mig på rätt bana!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)