Otryggt trygghetsboende
För att bo i en tvåa i ett trygghetsboende i Vasastan krävs en inkomst på drygt 18 000 kronor i månaden. Det framgår av en artikel i dagens DN. (Artikeln är inte utlagd på nätet, så jag har länkat till en tidigare DN-artikel i ämnet.) För någon med arbetsinkomst låter det inte dyrt, men för många pensionärer är beloppet mycket högt.
För ett par år sedan deltog jag i en föreläsning om ekonomi och jämställdhet. Föreläsaren var professor Agneta Stark, rektor vid Högskolarna i Dalarna. Hon visade bland annat att kvinnor är ensamma i mycket högre grad än männen från sin 65-årsdag. Män dör i sällskap, kvinnor dör ensamma. Det beror främst på att kvinnor stadgar sig med män som är äldre än de själva och att män lever kortare än kvinnor.
Många kvinnor som i dag är pensionärer har ägnat en stor del eller hela sitt liv åt att ta hand om oavlönat arbete i hemmet. Självklart påverkar detta nivån på deras pensioner.
Undrar hur Stockholms stad resonerade när staden renoverade lägenheterna och satte hyran på en nivå så att många kvinnor som pensionärer inte har råd att bo där. Diskriminerande, skulle jag säga. Samtidigt har jämställdhetsdiskussionerna i stort sett upphört i vårt samhälle, så då syns ju inte problemet.
Tacksamt att äldreborgarrådet Joakim Larsson (M) nu har dragit åt bromsen en aning. Fler servicehus, som är billigare att bo i, ska nu få bli kvar i stället för att omvandlas till trygghetsboende.
Samtidigt är denna typ av politik en tydlig påminnelse för främst kvinnor om att aldrig bli beroende av en man. I debatten i dag lyfts ibland fram kvinnor som vill vara hemma och ta hand om familjen i stället för att förvärvsarbeta. Inget ont i det, men beslutet kan kosta på långsiktigt. För ett sådant beslut krävs att partnern avsätter delar av sina pensionspoäng till den som är hemma. Alla har rätt till ett bra liv, även som pensionärer.
För ett par år sedan deltog jag i en föreläsning om ekonomi och jämställdhet. Föreläsaren var professor Agneta Stark, rektor vid Högskolarna i Dalarna. Hon visade bland annat att kvinnor är ensamma i mycket högre grad än männen från sin 65-årsdag. Män dör i sällskap, kvinnor dör ensamma. Det beror främst på att kvinnor stadgar sig med män som är äldre än de själva och att män lever kortare än kvinnor.
Många kvinnor som i dag är pensionärer har ägnat en stor del eller hela sitt liv åt att ta hand om oavlönat arbete i hemmet. Självklart påverkar detta nivån på deras pensioner.
Undrar hur Stockholms stad resonerade när staden renoverade lägenheterna och satte hyran på en nivå så att många kvinnor som pensionärer inte har råd att bo där. Diskriminerande, skulle jag säga. Samtidigt har jämställdhetsdiskussionerna i stort sett upphört i vårt samhälle, så då syns ju inte problemet.
Tacksamt att äldreborgarrådet Joakim Larsson (M) nu har dragit åt bromsen en aning. Fler servicehus, som är billigare att bo i, ska nu få bli kvar i stället för att omvandlas till trygghetsboende.
Samtidigt är denna typ av politik en tydlig påminnelse för främst kvinnor om att aldrig bli beroende av en man. I debatten i dag lyfts ibland fram kvinnor som vill vara hemma och ta hand om familjen i stället för att förvärvsarbeta. Inget ont i det, men beslutet kan kosta på långsiktigt. För ett sådant beslut krävs att partnern avsätter delar av sina pensionspoäng till den som är hemma. Alla har rätt till ett bra liv, även som pensionärer.
Kommentarer