Förbud - grundat på kön eller klass?

"Boxningsgalor borde vara lika förbjudna som koppleri", menar professor Torbjörn Tännsjön i DN i dag. I botten för hans resonemang ligger att både boxning och koppleri riskerar att skada människor. Därför borde båda vara förbjudna.

Koppleri - marknad baserad på kön
I Torbjörn Tännsjös resonemang saknas en problematisering kring kön och klass. En marknad för sexuella tjänster är förbjuden därför att köp- och säljrelationen är asymmetrisk. Könsmaktsordningen statuerar att mannen är överordnad och norm, kvinnan är underordnad och avvikande. Även om både mannen är beredd att köpa och kvinnan redo att sälja, är den ekonomiska transaktionen ojämlik. Mannen har råd att köpa, men kvinnan har inte råd att avstå att sälja. För många kvinnor som säljer, handlar den ekonomiska transaktionen även om en psykologisk självbestraffning. Ett tidigt sexuellt utnyttjande ligger ofta i botten till att en kvinna låter sig säljas som vuxen, visar flera studier. Samhället ska därför inte kriminalisera den som är traumatiserad - utan den som väcker traumatiseringen till liv och vidmakthåller den.

Boxning - marknad baserad på klass
Boxning säljs på en marknad där könen är skilda åt. Kvinnor boxas med kvinnor, män med män. Marknaden bygger av de skälen på en likvärdighet, den ena parten har inte ett strukturellt överläge i relation till den andra/-e. Däremot kan man fundera på vilka grupper i samhället som köper boxningstjänster. I min föreställningsvärld är boxning framför allt en sport som utövas av "arbetarklassen". Möjligen kommer publiken också främst från samma sociala klass. Det grundläggande kapitalet kan däremot tänkas kunna komma från "överklassen". Överklassen låter sällan sina egna barn utsättas för fysisk fara. Däremot betittar den gärna arbetarklassen, som utsätter sig för denna risk. Idrott med fysiskt våld, som fotboll och boxning, handlar för mig mycket om att arbetarklassens pojkar är den som springer, hanterar tacklingar och svåra skador mot att överklassen köper det som underhållning. Inom sportens mer våldbenägna grenar uppstår en aymmetri på grund av klass. (Överklassen ägnar sig mer åt skidåkning och golf, som inte ger dessa typer av skador.)

Dags att problematisera marknad baserad på klass?
Varför väljer samhället - utifrån ovanstående resonemang - att förbjuda en marknad för våld som härrör sig på kön snarare än klass? Kampen för kvinnans frigörelse började drivas av - och leds nog fortfarande - främst av kvinnor inom överklassen. Samtidigt är könsstereotyperna mest konserverade inom över- och arbetarklassen. (Medelklassen är bättre på att skapa nya och friare könsroller.) Kan det därför vara så att överklassens kvinnor främst känner av sitt kön än sin klass i sin personliga frigörelseprocess? Överklassens kvinnor kan lättare föreställa sig en roll som "kvinnan på gatan" därför att de lever med den könsmaktsordning och de män som har råd att köpa dessa tjänster. Samtidigt har överklassens kvinnor i dag råd att köpa sig loss ur nedbrytande äktenskap - och ändå behålla sin status. (Hmm, är det sant? Skulle tro att kvinnor inom övre medelklass lättare har råd med detta. Överklassens kvinnor behöver fortfarande vara gifta för att behålla sin status.)

Om boxning ska förbjudas, antar jag att arbetarklassens män först måste börja problematisera, erkänna och göra uppror mot att de är köpta av överklassens män. Här ställs verkligen kön och klass som maktfaktorer på sin spets. Sportsliga prestationer av män är ett sätt för män ur arbetarklassen att köpa sig upp och bli likvärdiga män i överklassen. En "riktig man" i arbetarklassen vill sällan förknippas med fysisk svaghet och "fjollighet", som är mer accepterat hos män i överklassen. Och vilken man vill erkänna att han är köpt?

Har arbetarklassens män råd att låta bli att sälja sig till överklassen män - och fortfarande kunna behålla sin status? Kanske blir det nästa fråga att ställa sig?