Hur har sms-biljetten i SL-trafiken beslutats?
Biljettsystemet för SL-trafiken behöver göras om, anser ledande politiker i trafiknämnden i DN i dag. Den nya sms-biljetten, som kräver förhandsregistrering med kundprofil, fungerade bara periodvis under gårdagen, när den introducerades i Stockholmstrafiken. Miljöpartiet tycker i ett skarpt yttrande till trafiknämnden på tisdag att man borde kunna köpa en vanlig SL-biljett utan att registrera sig. Moderaterna är tveksamma till hur SL Access-systemet med reskassan och den nya sms-biljetten fungerar.
Moderaterna ställer sig bland annat tveksamt till att människor penningtvättar med hjälp av sms-biljetter, vilket varit trafikförvaltningens (dåvarande SL:s) skäl till förhandsregistrering enligt den nya betaltjänstlagen. Partiet vill också att man ska "jobba med enkelhet" och "börja samarbeta med Västra Götaland och Skåne med målet att ta fram ett system som kan fungera i hela Sverige".
De politiska ambitionerna är lovande, tycker jag. Det ska vara lätt att resa med kollektivtrafiken, både som pendlare och som sällanresenär i en region. Det ska också vara enkelt att resa med kollektivtrafik i olika delar av landet. Biljettsystemen behöver därför vara så pass harmoniserade mellan länen att resenären kan göra affärsresor eller semestra i en annan del i landet med hjälp av kollektivtrafiken. Systemen ska vara enkla och tillgängliga för olika grupper i samhället, som turister, besökare i affärer, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.
Nu är dock det nya sms-systemet satt i sjön sedan i går. Politikerna visar sig dock, enligt DN, vara missnöjda. Hur kunde dagens lösning sättas i sjön utan att politikerna varit nöjda?
Dialog mellan politiker och tjänstemän
Nu vet jag inte hur den nya sms-biljetten har processats fram mellan dåvarande SL (nuvarande trafikförvaltningen) och trafiknämnden. Jag försöker i stället skapa mig en bild av hur den hade processats fram i Regeringskansliet. Där hade man som opolitisk tjänsteman tagit fram ett beredningsunderlag med olika alternativ, där konsekvenserna av de olika besluten hade redovisats noga. Vilka lösningar är möjliga? Vad kostar de? Hur påverkar de övergripande mål för politiken och förvaltningen, såsom användbarhet, kostnadseffektivitet, rättssäkerhet och påverkan på samhällets olika grupper. Strax därpå, när själva beredningsprocessen i kanslihuset hade påbörjats, hade ett koncept inför regeringsbeslut tagits fram. Detta skickas runt till berörda departement och enheter för avstämning och godkännande innan det formella beslutet tas. I processen hade man stämt av hur systemet hade fungerat för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning genom Socialdepartementet. Hur it-lösningarna hade sett ut hade stämts av med Näringsdepartementet. Finans- och Justitiedepartementen hade haft synpunkter på - och behövt godkänna aspekter kring betaltjänstlagen.
Frågan hade i ett tidigt skede stämts av med politiken. I det fallet föredrar beredande tjänsteman ärendet för statssekreteraren, som är statsrådets högra hand, vid ett par tillfällen. Vid dessa möten sitter också berörd avdelningschef, politiska sekreterare och expeditionschef - högsta juristen för departementet - med. Berörda tjänstemän på andra departement bereder också frågorna, om de anses vara av viktigare art, med sina statssekreterare. Slutligen hade den skickats till Statsrådsberedningen, som stämmer av att Alliansen är politiskt överens i frågan. När samtliga dessa aktörer förhandsgodkänt beslutet, hade den dragits för ansvarigt statsråd. På så sätt är samtliga berörda tjänstemän och politiker informerade och samförstådda med beslutet innan det slutligen fattas vid regeringssammanträdet.
Tjänsteutlåtande och nämnd
I landstingets fall verkar politikerna ha blivit överraskade av beslutet om nya sms-biljetten. "Jaså, är den inte användarvänlig?". Som länsmedborgare undrar jag då hur ärendet har beretts mellan SL (nuvarande trafikförvaltningen) och trafiknämnden. Vem har skyldigheten att ställa frågorna om användbarheten? Är det politikernas ansvar? Eller ligger det i tjänstemännens profession att skriva fram användbarheten i tjänsteutlåtandena. Och hur hanterar man den informella dialogen mellan trafikförvaltning och trafiknämnd när nämnden består av både sittande majoritet och en opposition? Som tjänsteman i Regeringskansliet bereder du bara ärenden för sittande majoritet. Då kan man använda sig av informell dialog. Alla beredningsunderlag i Regeringskansliet är slutna. Som opolitisk tjänsteman "läcker" du aldrig mot media, även om du har din meddelarfrihet. Har den politiska oppositionen några invändningar nationellt, får de ta dem i riksdagen där det finns utredningsresurser. Oppositionen kan användas i form av frågor och interpellationer, men då oftast mot redan fattade beslut eftersom oppositionen inte har någon insyn dessförinnan.
Landstinget sitter i en annan sits. Tjänsteutlåtandena blir offentliga innan nämnden har sammanträtt. Eventuella konflikter i bedömningen mellan förvaltning och nämnd kommer därför i öppen dager mot media och medborgare. Rimligen borde det påverka dialogen och öppenheten inför beslut. Som jag känner till, är endast förvaltningschefen föredragande i nämnden. De övriga opolitiska tjänstemännen i förvaltningen kommer därför aldrig i kontakt med politiken på ett naturligt sätt. Förståelsen för och samspelet med politiken blir kanske därför en annan från tjänstemannahåll.
Landstinget har också ett annat beredningssystem när det processar sina frågor. Så länge en fråga beslutas av en nämnd, behöver den inte beredas med andra nämnder. Först när frågan har kommit upp i landstingsfullmäktige, får den en belysning hur den påverkar hela regionens verksamhet. Så har jag i alla fall uppfattat beredningsförfarandet. Om min tolkning stämmer, innebär det att trafiknämnden och dess förvaltning endast har kunnat bedöma frågan utifrån ett trafikperspektiv. Om den är bra för den regionala utvecklingen, exempelvis ur ett företagar- eller turistperspektiv, vilket landstingsstyrelsen (?) bedömer, är exempelvis inte nödvändigtvis beaktat.
Samspelet mellan nationell och regional politik
Den regionala politiken verkar också ha en annan relation till den nationella än vad jag trodde. Om riksdagen har beslutat om en betaltjänstlag, som statliga Finansinspektionen har gett sin tolkning kring, kan knappast regionala förvaltningar göra någon annan bedömning än Finansinspektionen. Att trafikförvaltningen får politisk kritik för att den följer Finansinspektionens tolkning, såsom jag tolkar DN-artikeln i dag, är därför inte rimlig. Kritiken ska i stället riktas till partikamraterna i riksdagen - eller i dialog med politiska företrädare i Regeringskansliet. I nuvarande fall sitter dessutom Alliansen i majoritet både nationellt och regionalt i Stockholm.
Jag fortsätter att följa de landstingskommunala frågorna med intresse. Nyligen deltog jag som åhörare i Juseks debatt I medborgarnas tjänst, vilken har börjat ge mig en klar och tydlig förklaring till skillnaderna mellan nationellt och kommunalt styre. Debatten fortsätter under våren. Efter 20 år i statlig tjänst känner jag mig förbluffad och förundrad över att jag har vetat så lite om hur landstingskommunal och kommunal förvaltning fungerar.
Moderaterna ställer sig bland annat tveksamt till att människor penningtvättar med hjälp av sms-biljetter, vilket varit trafikförvaltningens (dåvarande SL:s) skäl till förhandsregistrering enligt den nya betaltjänstlagen. Partiet vill också att man ska "jobba med enkelhet" och "börja samarbeta med Västra Götaland och Skåne med målet att ta fram ett system som kan fungera i hela Sverige".
De politiska ambitionerna är lovande, tycker jag. Det ska vara lätt att resa med kollektivtrafiken, både som pendlare och som sällanresenär i en region. Det ska också vara enkelt att resa med kollektivtrafik i olika delar av landet. Biljettsystemen behöver därför vara så pass harmoniserade mellan länen att resenären kan göra affärsresor eller semestra i en annan del i landet med hjälp av kollektivtrafiken. Systemen ska vara enkla och tillgängliga för olika grupper i samhället, som turister, besökare i affärer, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning.
Nu är dock det nya sms-systemet satt i sjön sedan i går. Politikerna visar sig dock, enligt DN, vara missnöjda. Hur kunde dagens lösning sättas i sjön utan att politikerna varit nöjda?
Dialog mellan politiker och tjänstemän
Nu vet jag inte hur den nya sms-biljetten har processats fram mellan dåvarande SL (nuvarande trafikförvaltningen) och trafiknämnden. Jag försöker i stället skapa mig en bild av hur den hade processats fram i Regeringskansliet. Där hade man som opolitisk tjänsteman tagit fram ett beredningsunderlag med olika alternativ, där konsekvenserna av de olika besluten hade redovisats noga. Vilka lösningar är möjliga? Vad kostar de? Hur påverkar de övergripande mål för politiken och förvaltningen, såsom användbarhet, kostnadseffektivitet, rättssäkerhet och påverkan på samhällets olika grupper. Strax därpå, när själva beredningsprocessen i kanslihuset hade påbörjats, hade ett koncept inför regeringsbeslut tagits fram. Detta skickas runt till berörda departement och enheter för avstämning och godkännande innan det formella beslutet tas. I processen hade man stämt av hur systemet hade fungerat för barn, äldre och personer med funktionsnedsättning genom Socialdepartementet. Hur it-lösningarna hade sett ut hade stämts av med Näringsdepartementet. Finans- och Justitiedepartementen hade haft synpunkter på - och behövt godkänna aspekter kring betaltjänstlagen.
Frågan hade i ett tidigt skede stämts av med politiken. I det fallet föredrar beredande tjänsteman ärendet för statssekreteraren, som är statsrådets högra hand, vid ett par tillfällen. Vid dessa möten sitter också berörd avdelningschef, politiska sekreterare och expeditionschef - högsta juristen för departementet - med. Berörda tjänstemän på andra departement bereder också frågorna, om de anses vara av viktigare art, med sina statssekreterare. Slutligen hade den skickats till Statsrådsberedningen, som stämmer av att Alliansen är politiskt överens i frågan. När samtliga dessa aktörer förhandsgodkänt beslutet, hade den dragits för ansvarigt statsråd. På så sätt är samtliga berörda tjänstemän och politiker informerade och samförstådda med beslutet innan det slutligen fattas vid regeringssammanträdet.
Tjänsteutlåtande och nämnd
I landstingets fall verkar politikerna ha blivit överraskade av beslutet om nya sms-biljetten. "Jaså, är den inte användarvänlig?". Som länsmedborgare undrar jag då hur ärendet har beretts mellan SL (nuvarande trafikförvaltningen) och trafiknämnden. Vem har skyldigheten att ställa frågorna om användbarheten? Är det politikernas ansvar? Eller ligger det i tjänstemännens profession att skriva fram användbarheten i tjänsteutlåtandena. Och hur hanterar man den informella dialogen mellan trafikförvaltning och trafiknämnd när nämnden består av både sittande majoritet och en opposition? Som tjänsteman i Regeringskansliet bereder du bara ärenden för sittande majoritet. Då kan man använda sig av informell dialog. Alla beredningsunderlag i Regeringskansliet är slutna. Som opolitisk tjänsteman "läcker" du aldrig mot media, även om du har din meddelarfrihet. Har den politiska oppositionen några invändningar nationellt, får de ta dem i riksdagen där det finns utredningsresurser. Oppositionen kan användas i form av frågor och interpellationer, men då oftast mot redan fattade beslut eftersom oppositionen inte har någon insyn dessförinnan.
Landstinget sitter i en annan sits. Tjänsteutlåtandena blir offentliga innan nämnden har sammanträtt. Eventuella konflikter i bedömningen mellan förvaltning och nämnd kommer därför i öppen dager mot media och medborgare. Rimligen borde det påverka dialogen och öppenheten inför beslut. Som jag känner till, är endast förvaltningschefen föredragande i nämnden. De övriga opolitiska tjänstemännen i förvaltningen kommer därför aldrig i kontakt med politiken på ett naturligt sätt. Förståelsen för och samspelet med politiken blir kanske därför en annan från tjänstemannahåll.
Landstinget har också ett annat beredningssystem när det processar sina frågor. Så länge en fråga beslutas av en nämnd, behöver den inte beredas med andra nämnder. Först när frågan har kommit upp i landstingsfullmäktige, får den en belysning hur den påverkar hela regionens verksamhet. Så har jag i alla fall uppfattat beredningsförfarandet. Om min tolkning stämmer, innebär det att trafiknämnden och dess förvaltning endast har kunnat bedöma frågan utifrån ett trafikperspektiv. Om den är bra för den regionala utvecklingen, exempelvis ur ett företagar- eller turistperspektiv, vilket landstingsstyrelsen (?) bedömer, är exempelvis inte nödvändigtvis beaktat.
Samspelet mellan nationell och regional politik
Den regionala politiken verkar också ha en annan relation till den nationella än vad jag trodde. Om riksdagen har beslutat om en betaltjänstlag, som statliga Finansinspektionen har gett sin tolkning kring, kan knappast regionala förvaltningar göra någon annan bedömning än Finansinspektionen. Att trafikförvaltningen får politisk kritik för att den följer Finansinspektionens tolkning, såsom jag tolkar DN-artikeln i dag, är därför inte rimlig. Kritiken ska i stället riktas till partikamraterna i riksdagen - eller i dialog med politiska företrädare i Regeringskansliet. I nuvarande fall sitter dessutom Alliansen i majoritet både nationellt och regionalt i Stockholm.
Jag fortsätter att följa de landstingskommunala frågorna med intresse. Nyligen deltog jag som åhörare i Juseks debatt I medborgarnas tjänst, vilken har börjat ge mig en klar och tydlig förklaring till skillnaderna mellan nationellt och kommunalt styre. Debatten fortsätter under våren. Efter 20 år i statlig tjänst känner jag mig förbluffad och förundrad över att jag har vetat så lite om hur landstingskommunal och kommunal förvaltning fungerar.
Kommentarer