Leva lagom ekologiskt?
DN:s klimatdebatt i höstas tog verkligen skruv för min del. Jag bestämde mig att göra vad jag kan för egen del för att dra mitt strå till stacken. De ekologiska frågorna skulle jag nu integrera i mitt liv och vet av erfarenhet att det tar på krafterna. Som tonåring och fältbiolog var jag mudi-mumsare (Mat Utan Djurindustrier Mat Utan Multinationella Företag) och då styrde de ideologiska listorna vad som skulle handlas in och vad som skulle bojkottas.
Ta del av DN:s klimatdebatt
Läs mer om Mudi-Mums
Med åren falnade engagemanget, men fanns ständigt kvar i tankarna. Jag orkade inte längre bojkotta bort multinationella jättar som Findus och Marabou; det blev helt enkelt för krångligt att handla och alternativen smakade för illa. Jag har ännu obehagliga minnen av att behöva ersätta Marabous mjölkchoklad med Nordchoklad, som tack och lov inte längre finns och var i klass med hundgodis. U-landsutsugaren Nestle har jag i alla år klarat av att fortsätta bojkotta, vilket kostat en del med tanke på hur pulverkaffe kan smaka i olika schatteringar. Att avstå After Eight, som Nestle tyvärr har köpt upp sedan några år, har jag inte helt lyckats med.
Nu har det igen känts nödvändigt att göra en ny ideologisk uppryckning för att ansvara för min del av klimathotet. Konsum har därför blivit min huvudleverantör eftersom det företaget har ekologiska alternativ till i stort sett alla matvaror. Jag, som varje middag har ätit färdiglagade, oekologiska lådor från Findus och Dafgårds i tio år, har fått börja laga mat i stället. Mitt enkla liv är borta. Jag experimenterar med olika ekologiska grönsaker för att minska mängden kött i maten. Nu behöver jag diska dagligen i stället för någon gång i veckan. Omställningen har blivit påtaglig i vardagen.
Till lunch bråkar jag med restaurangerna runt jobbet om fisken är WWF-godkänd och ibland frågar jag om ekologiska råvaror. Vilka spydiga blickar och kommentarer jag får! Jag har fått tipset att gå på leverantörerna till restaurangägarna om ekologiska krav, men har ännu inte orkat dit. I godisbutiken finns bara stora, svindyra ekologiska chokladkakor att få när jag skulle vilja ha några "efter maten"-bitar i miljövänligt snitt.
WWF:s konsumentguide för fisk
Jag tittar trånande efter kläder när jag går i stan, men har än så länge fått slå dessa tankar ur hågen. MQ och Flash, där jag tidigare handlade det mesta i klädväg, har ingen ekologisk bomull att erbjuda och har heller inte svarat på mina förfrågningar om vad de avser göra för miljön. Lindex kan jag heller inte handla på, som ändå har ett ekologiskt alternativ, men där kan jag inte kompromissa med att de har sparkat de kvinnliga ledamöterna (de ofarliga arbetstagarrepresentanterna undantagna) ur styrelsen. Jag har lyckats handla ett par Nudie-jeans i ekologisk bomull på Åhléns, men känner av att de är tajta. Vid något tillfälle ska jag gå till Ekovaruhuset i Gamla stan för att se om jag hittar något att ta på mig.
Till sommaren ska jag åka på tågcharter till Italien med några kompisar. Jag tycker om att åka tåg och hoppas att resan blir vacker och trivsam. Ändå kan jag konstatera att färdsättet blir mer omständligt än att flyga. Dessutom får vi färre dagar i Italien. Mitt liv blir lite mindre och krångligare och jag funderar på om det är värt det.
Hur tänker du kring ett miljövänligt liv? Vems ansvar är det? Politikernas, företagens eller ditt? Eller vems är det? Och vilka anpassningar är rimliga?
Ta del av DN:s klimatdebatt
Läs mer om Mudi-Mums
Med åren falnade engagemanget, men fanns ständigt kvar i tankarna. Jag orkade inte längre bojkotta bort multinationella jättar som Findus och Marabou; det blev helt enkelt för krångligt att handla och alternativen smakade för illa. Jag har ännu obehagliga minnen av att behöva ersätta Marabous mjölkchoklad med Nordchoklad, som tack och lov inte längre finns och var i klass med hundgodis. U-landsutsugaren Nestle har jag i alla år klarat av att fortsätta bojkotta, vilket kostat en del med tanke på hur pulverkaffe kan smaka i olika schatteringar. Att avstå After Eight, som Nestle tyvärr har köpt upp sedan några år, har jag inte helt lyckats med.
Nu har det igen känts nödvändigt att göra en ny ideologisk uppryckning för att ansvara för min del av klimathotet. Konsum har därför blivit min huvudleverantör eftersom det företaget har ekologiska alternativ till i stort sett alla matvaror. Jag, som varje middag har ätit färdiglagade, oekologiska lådor från Findus och Dafgårds i tio år, har fått börja laga mat i stället. Mitt enkla liv är borta. Jag experimenterar med olika ekologiska grönsaker för att minska mängden kött i maten. Nu behöver jag diska dagligen i stället för någon gång i veckan. Omställningen har blivit påtaglig i vardagen.
Till lunch bråkar jag med restaurangerna runt jobbet om fisken är WWF-godkänd och ibland frågar jag om ekologiska råvaror. Vilka spydiga blickar och kommentarer jag får! Jag har fått tipset att gå på leverantörerna till restaurangägarna om ekologiska krav, men har ännu inte orkat dit. I godisbutiken finns bara stora, svindyra ekologiska chokladkakor att få när jag skulle vilja ha några "efter maten"-bitar i miljövänligt snitt.
WWF:s konsumentguide för fisk
Jag tittar trånande efter kläder när jag går i stan, men har än så länge fått slå dessa tankar ur hågen. MQ och Flash, där jag tidigare handlade det mesta i klädväg, har ingen ekologisk bomull att erbjuda och har heller inte svarat på mina förfrågningar om vad de avser göra för miljön. Lindex kan jag heller inte handla på, som ändå har ett ekologiskt alternativ, men där kan jag inte kompromissa med att de har sparkat de kvinnliga ledamöterna (de ofarliga arbetstagarrepresentanterna undantagna) ur styrelsen. Jag har lyckats handla ett par Nudie-jeans i ekologisk bomull på Åhléns, men känner av att de är tajta. Vid något tillfälle ska jag gå till Ekovaruhuset i Gamla stan för att se om jag hittar något att ta på mig.
Till sommaren ska jag åka på tågcharter till Italien med några kompisar. Jag tycker om att åka tåg och hoppas att resan blir vacker och trivsam. Ändå kan jag konstatera att färdsättet blir mer omständligt än att flyga. Dessutom får vi färre dagar i Italien. Mitt liv blir lite mindre och krångligare och jag funderar på om det är värt det.
Hur tänker du kring ett miljövänligt liv? Vems ansvar är det? Politikernas, företagens eller ditt? Eller vems är det? Och vilka anpassningar är rimliga?
Kommentarer
Som konsumenter har vi visserligen en begränsad möjlighet att påverka produktutbud m.m. men det är en oändligt långsam väg, man måste alltid vara många för att uppnå effekt och kunskapsmässigt är det en i det närmaste omöjlig uppgift att välja rätt.
Hörde t.ex. häromdagen att det är bättre att välja solmogna italienska tomater än närodlade svenska växthustomater - hur skal jag kunna räkna ut det själv?