Efterlängtad rankning av högskolan
Regeringen meddelar i ett pressmeddelande att den avser tillsätta en utredning för att utreda möjligheten att ranka olika högskolors prestationer.
Länk till pressmeddelandet
Äntligen, säger jag. En högskoleutbildning är en kostsam och viktig investering för människors framtida yrkesval och/eller -fortbildning. Själv gick jag min första högskoleutbildning - till informatör i Jönköping i slutet på 1980-talet. Utbildningen, som drevs på Lärarhögskolan, var ett skämt trots att vi var 1 900 sökande som kämpat om 30 platser. Svenskläraren frågade oss, kanske på skoj, vad en informatör sysslar med. Den ena läraren i metodkunskap sades upp varje sommar för att rektor var missnöjd, men anställde honom igen till hösten för att han saknade en ersättande lärare. Den andra metodläraren fick problem med dåvarande skattemyndigheten, gick inte att nå eftersom han bodde i en lada utanför Hjo och hade manipulerat med sitt personnummer och kom tillbaka först fem månader senare och 25 kilo lättare. Då hade vi fått vänta lika länge på att få vår första tiopoängstenta rättad. Förutom känslan av fars, skapade förseningen problem med studiemedel och CSN.
Informatörutbildningen varade i två och ett halvt år. Jag kände mig mycket illa rustad för att kliva in i yrket efter utbildningen och ägnade mig i stället åt att irra runt på arbetsmarknaden i ett par år innan jag fick ett nytt fotfäste. Något år senare läste jag till ekonom på Stockholms universitet, vilket ställde helt andra krav och erbjöd helt andra lärare. Nu var det en utmaning att plugga.
Om jag i stället hade kunnat läsa mig till att Lärarhögskolan i Jönköping varit lågt rankad, hade jag naturligtvis satsat på någon av de andra informatörutbildningarna i landet. Nu känns det som att jag slängde två och ett halvt års utbildningspengar i sjön. I stället tog det mig 17 år att bli informatör efter avslutad utbildning. Längtan fanns där, men känslan av att jag vill och jag kan tog år att få till. Kanske får jag tacka Stockholms universitet för en kvalitativt god utbildning, som sedan tyvärr inte var lika spännande att tillämpa som ekonom.
Länk till pressmeddelandet
Äntligen, säger jag. En högskoleutbildning är en kostsam och viktig investering för människors framtida yrkesval och/eller -fortbildning. Själv gick jag min första högskoleutbildning - till informatör i Jönköping i slutet på 1980-talet. Utbildningen, som drevs på Lärarhögskolan, var ett skämt trots att vi var 1 900 sökande som kämpat om 30 platser. Svenskläraren frågade oss, kanske på skoj, vad en informatör sysslar med. Den ena läraren i metodkunskap sades upp varje sommar för att rektor var missnöjd, men anställde honom igen till hösten för att han saknade en ersättande lärare. Den andra metodläraren fick problem med dåvarande skattemyndigheten, gick inte att nå eftersom han bodde i en lada utanför Hjo och hade manipulerat med sitt personnummer och kom tillbaka först fem månader senare och 25 kilo lättare. Då hade vi fått vänta lika länge på att få vår första tiopoängstenta rättad. Förutom känslan av fars, skapade förseningen problem med studiemedel och CSN.
Informatörutbildningen varade i två och ett halvt år. Jag kände mig mycket illa rustad för att kliva in i yrket efter utbildningen och ägnade mig i stället åt att irra runt på arbetsmarknaden i ett par år innan jag fick ett nytt fotfäste. Något år senare läste jag till ekonom på Stockholms universitet, vilket ställde helt andra krav och erbjöd helt andra lärare. Nu var det en utmaning att plugga.
Om jag i stället hade kunnat läsa mig till att Lärarhögskolan i Jönköping varit lågt rankad, hade jag naturligtvis satsat på någon av de andra informatörutbildningarna i landet. Nu känns det som att jag slängde två och ett halvt års utbildningspengar i sjön. I stället tog det mig 17 år att bli informatör efter avslutad utbildning. Längtan fanns där, men känslan av att jag vill och jag kan tog år att få till. Kanske får jag tacka Stockholms universitet för en kvalitativt god utbildning, som sedan tyvärr inte var lika spännande att tillämpa som ekonom.
Kommentarer
Men sedan så är det som alltid vad man själv gör av sina studier till som räknas!