Stärks kretsloppet kring textilier?

I Stockholms innerstad kunde man tidigare slänga utslitna kläder - så kallade textilsopor - i Vanadisberget, som tog emot en rad fraktioner (avfallssorter, exv. glas och papper) från hushållen. Vanadisberget är - efter en konflikt - stängt sedan 2011.

Efter stängningen, har grovavfallet blivit ett problem att hantera. Nu får vänta in ett sms, som kommer ungefär en gång i månaden, och ta med sig grovavfallet en viss tid till en viss plats.

Återvinna textilier
Textilier har blivit ett annat problem att hantera. Problemet gäller inte vara för stockholmarna, utan också för riket. Hälften av alla kläder som slängs går till förbränning. En femtedel lämnas till välgörenhetsorganisationer. Någon textilåtervinning förekommer inte.

Att återvinna textilier borde vara naturligt ur miljösynpunkt. Vår textilkonsumtion har ökat med 40 procent sedan 2000, enligt Naturvårdsverket. Vi slänger årligen 145 000 ton textilier i Sverige, Danmark och Finland, vilket motsvarar hälften av alla textilier som släpps ut på marknaden årligen. För att tillverka en t-shirt går det åt nästan ett kilo kemikalier. Ungefär 40 000 människor dör av den giftiga bomullsodlingen varje år. Totalt 29 000 liter vatten krävs för att framställa ett kilo bomull. I många av dessa områden är vatten redan en bristvara.

Hur tänker jag?
Hur kan man då hantera textilproblemet för egen del? Själv har jag valt att allt mer köpa second hand. Jag lämnar också alla kläder som går att återanvända till välgörenhet. Vissa textilier är för slitna för att sälja vidare. Däremot kan man eventuellt använda dem till annat, som exempelvis remake eller reyarning. Eftersom jag inte lyckats lista ut vad man gör av textilsoporna efter Vanadisberget stängde, växte de till en stor hög i garderoben.

Efter att ha läst på både Stockholms stads och Myrornas webbplats, drog jag slutsatsen att jag skulle lämna dem till Myrorna. Jag trodde att återbruk - som angetts om Myrorna på stadens informationssida - var detsamma som att använda textilierna för nya ändamål, exempelvis att sy nya plagg. Damen på Myrorna blev i alla fall inte alls glad. Moloken tog jag mig hem och mejlade Myrornas huvudkontor.

Myrorna
Snart fick jag ett tydligt och bra svar från Myrornas kommunikationschef Lotta Kökeritz. Hon säger så här: "Tyvärr finns det inget etablerat system för hantering av textilsopor i dag. Vi tar emot det som är helt och rent men arbetar för att det ska finnas möjlighet att bli av med textilsopor som sen skulle kunna återvinnas. Till exempel har vi testprojekt i Karlstad tillsammans med Ragnsells där vi har ställt två behållare i anslutning till bostadsområden; en för textil som kan återanvändas av andra och en för textil som inte kan återanvändas, men däremot återvinnas. Flera stora projekt pågår för att få bättre teknik för att återvinna textil pågår, bland annat på Borås Textilhögskola och på KTH. Vi letar även kunder utomlands som kan tänka sig köpa textilsopor.

Tyvärr finns det alltså i nuläget begränsade möjligheter att bli av med textilsopor som privatperson. Om vi tar dem får vi betala sopkostnader när vi tvingas kasta dem.

När det gäller remake så syr deltagare i olika sociala projekt hos Frälsningsarmén tygkassar av överblivna tyger, dukar med mera. Kassarna säljs i våra butiker."

Stockholms stad
Jag mejlade även Stockholms stad. Jag förstod då att textilsopor kan lämnas i den mobila sopstation som staden kör runt med. Tyvärr framgår inte den informationen av stadens webbplats.

Jag undrar dock om informationen i mejlet från Stockholms stad är korrekt eftersom det verkar saknas fungerande system för textilsopor. Det får visa sig när jag lämnar dem vid den mobila miljöstationen nästa gång. Kanske stämmer informationen ändå med tanke på att Stockholms stad driver ett återvinningsprojekt för textilier under 2012 och 2013.

Slutsats
Jag blev glad över Myrornas och Frälsningsarméns ambitiösa arbete och kretsloppstänkande kring kläder och textilier. Även stadens arbete känns positivt. Hittills verkar det dock som att jag måste åka till återvinningscentralen i Bromma, vilket är över en mil, och lämna textilsoporna. Eller så har jag tur och kan lämna dem till den mobila sopstationen några kvarter bort. I vilket fall håller en positiv förändring kring textilier att ske, både från välgörenhetsorganisationernas och stadens sida.

I ett nästa steg kanske vi människor också börjar agera för en mer hållbar klädkonsumtion. Kanske är vi redan på gång? Många unga vurmar för vintage. Myrorna höjde sitt överskott med 10 procent 2012 jämfört med året innan. Jag antar att kläderna har bidragit till en betydande del av vinstökningen.