Diktaturkompensera handeln i Saudiarabien
Sveriges relationer till Saudiarabien har blivit kraftigt ansträngda under 2015. Sedan utrikesminister Margot Wallströms uttalade sig om saudiska kvinnors rättigheter och spöstraffet mot människorättsaktivisten Rafi Badawi har relationerna mellan Sverige och Saudiarabien blivit allt sämre. Bland annat har Saudiarabien kallat hem sin ambassadör från Stockholm och beslutat att tills vidare inte utfärda nya arbetsvisa för svenska medborgare. Näringslivet har uttryckt sin starka oro för de försämrade relationerna. Även kungen är bekymrad och erbjuder nu sin hjälp för att vända utvecklingen.
Kompensera för diktatur
Som de flesta bekymmer i tillvaron kan handel med diktaturer behöva lösas genom en kompromiss. Konflikten mellan näringslivets behov och skyddet av mänskliga rättigheter kommer annars att fortgå.
Mitt förslag är att lösa handeln med diktaturer genom ekonomiska styrmedel. En diktaturkompensation bör därför upprättas i form av skatt eller avgift på handel med diktaturer, som utsläppsrätter på klimatområdet. Avgiferna finansierar sedan demokratiinsatser för mänskliga rättigheter. Göteborgs universitet har redan tagit initiativ till en demokratifond, så staten har redan en lämplig grundplåt.
Så här kan en diktaturkompenserad handel se ut:
1. Regeringen fattar beslut att industrin får sälja vapen till Saudiarabien för 2 miljarder kronor. (Möjligtvis kan handeln ske utan regeringens inblandning. FMV och Försvarsexportmyndigheten torde dock ha ett finger med i spelet.)
2. Ett regelverk för diktaturkompensation och diktaturavgifter upprättas.
3. Regeringen fattar beslut om att upprätta en demokratifond. Förslagsvis ställs uppdraget till Göteborgs universitet.
4. Regeringen fattar beslut om en särskild diktaturavgift för aktuell vapenförsäljning, som uppgår till förslagsvis 10 % av köpeskillingen.
5. Regeringen bemyndigar FMV att besluta avsätta 200 miljoner kronor i diktaturavgifter.
6. Demokratifonden, som är mottagare för kompensationen, får nu möjlighet att vidta demokratiåtgärder om 200 miljoner kronor.
Överväganden
Systemet med diktaturkompensation har vissa bekymmer som måste hanteras. Att sätta ett tak för diktatoriska åtgärder, ungefär som taket för utsläppsrätter, låter sig inte göras lika lätt. Jorden tål liksom ingen diktatur alls, vilket kan jämföras med klimatutsläppen som kan sättas på en viss nivå. Ur moraliska perspektiv behöver man även resonera om en regeringen eller ett företag kan köpa sig fri från mänskliga rättigheter genom ekonomiskt kompensatoriska åtgärder.
Frågan är också om handeln med lättare diktaturer bör behäftas med samma ekonomiska pålagor som tyngre diktaturer. Ska till exempel försäljning till Ryssland få samma avgiftsnivåer som till Nordkorea? Problemet bör kunna lösas genom att nivåsätta avgiften i relation till landets demokratiindex.
Risken finns även att mottagarlandet kan uppleva viss belägenhet att handeln är förknippad med ett ekonomiskt incitamentssystem för ökad demokrati. Samtidigt kan inköpande land känna sig trygg i långsiktigheten i handeln eftersom samtliga parter i försäljande land har hittat en rimlig kompromiss kring förutsättningarna för hållbar tillväxt.
Kompensera för diktatur
Mitt förslag är att lösa handeln med diktaturer genom ekonomiska styrmedel. En diktaturkompensation bör därför upprättas i form av skatt eller avgift på handel med diktaturer, som utsläppsrätter på klimatområdet. Avgiferna finansierar sedan demokratiinsatser för mänskliga rättigheter. Göteborgs universitet har redan tagit initiativ till en demokratifond, så staten har redan en lämplig grundplåt.
Så här kan en diktaturkompenserad handel se ut:
1. Regeringen fattar beslut att industrin får sälja vapen till Saudiarabien för 2 miljarder kronor. (Möjligtvis kan handeln ske utan regeringens inblandning. FMV och Försvarsexportmyndigheten torde dock ha ett finger med i spelet.)
2. Ett regelverk för diktaturkompensation och diktaturavgifter upprättas.
3. Regeringen fattar beslut om att upprätta en demokratifond. Förslagsvis ställs uppdraget till Göteborgs universitet.
4. Regeringen fattar beslut om en särskild diktaturavgift för aktuell vapenförsäljning, som uppgår till förslagsvis 10 % av köpeskillingen.
5. Regeringen bemyndigar FMV att besluta avsätta 200 miljoner kronor i diktaturavgifter.
6. Demokratifonden, som är mottagare för kompensationen, får nu möjlighet att vidta demokratiåtgärder om 200 miljoner kronor.
Överväganden
Systemet med diktaturkompensation har vissa bekymmer som måste hanteras. Att sätta ett tak för diktatoriska åtgärder, ungefär som taket för utsläppsrätter, låter sig inte göras lika lätt. Jorden tål liksom ingen diktatur alls, vilket kan jämföras med klimatutsläppen som kan sättas på en viss nivå. Ur moraliska perspektiv behöver man även resonera om en regeringen eller ett företag kan köpa sig fri från mänskliga rättigheter genom ekonomiskt kompensatoriska åtgärder.
Frågan är också om handeln med lättare diktaturer bör behäftas med samma ekonomiska pålagor som tyngre diktaturer. Ska till exempel försäljning till Ryssland få samma avgiftsnivåer som till Nordkorea? Problemet bör kunna lösas genom att nivåsätta avgiften i relation till landets demokratiindex.
Risken finns även att mottagarlandet kan uppleva viss belägenhet att handeln är förknippad med ett ekonomiskt incitamentssystem för ökad demokrati. Samtidigt kan inköpande land känna sig trygg i långsiktigheten i handeln eftersom samtliga parter i försäljande land har hittat en rimlig kompromiss kring förutsättningarna för hållbar tillväxt.
Kommentarer