Ulrika Ehrensvärd

I min vardag som konsument undrar jag ofta om företagen tillverkar varorna på ett miljövänligt sätt. Ett ansvarsfullt agerande är lättast att känna sig trygg i genom en märkning, som Krav eller Fairtrade. Fazer hörde av sig till mig om sitt miljöarbete med anledning av mitt blogginlägg om jämställda styrelser . Jag har nu svårt att bedöma om deras insatser är tillräckligt bra. Jag ser en massa ord och säkrade leverantörskedjor, men förstår inte vilken effekt de ger för miljön. Kanske är deras måluppfyllelse om "år 2013 uppfyllde 40 procent av all kakao vi köpte kriterierna för hållbar kakaoodling" tillräcklig, men vilka mått ska jag jämföra siffrorna mot? När företagen sysslar med välgörenhet i byar, brukar jag dra öronen åt mig. Då misstänker jag att de skänker en slant för att döva samvetet för större problem, som de borde åtgärda. Eller är jag onödigt kritisk mot något som ändå är "en god handling". Vad tycker ni? Se Fazers två svar nedan. Respons på Twitte...

Diskussionen om jämställda styrelser fortlöper. Senast har Jens Spendrup , ordförande i Svenskt Näringsliv, uttryckt sig tveksam till kvinnors kompetens i bolagsstyrelser. (Kanske mediedrevet har påverkat tonen i hans uttalande, men problemet kring bolagsstyrelser kvarstår.) Personligen har jag stärkts i min övertygelse att kvinnor har kompetens efter AllBrights stiftelse med 25 000 kvinnor som kandidater i sin kompetensbank. Därför vill jag använda min plånbok för att konsumera mig till det samhälle som jag vill se. Jag vände mig därför till några företag vars produkter jag ofta köper när jag handlar på jämställda Hemköp - för att höra hur jämställda deras bolagsstyrelser är. Abba, Felix, Ekströms - får tummen ner Orkla Foods , som står bakom Abbas sill, Frödinge ostkaka, Jokks goda bärdrycker, Bobs saft med flera, svarade så här: "Orkla Foods har 2 kvinnor och 7 män i sin styrelse." Ett rakt och koncist svar. Toppen att få snabba och ärliga svar, men ur jämställdhets...

Att åka med kollektivtrafik har flera goda aspekter. Miljö, trafiksäkerhet och ekonomi är några av dem. På Almedalen 2012 fick jag - till min glädje - se att trafikaktörerna har satt ett mål att fördubbla kollektivtrafiken . Nu följer jag - med intresse - hur vi alla kan bidra till fler vill åka kollektivt. I går kväll tog jag - efter en musikkväll med goda vänner - Spårväg City från Berwaldhallen till Gallerian i Stockholm. När konduktören skulle ta betalt, tog han fram en ny grå kortläsare. "Äntligen", tänkte jag. "Nu kan SL ta betalt av dem som använder reskassan på lokalbanorna". Döm om min förvåning när den nya kortläsaren inte kunde ta betalt via reskassan. "När ska den börja fungera", undrar jag. "Det vet jag inte. Fråga SL." Svårt att ta betalt Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting, som har SL som en av sina varumärken, har haft en rad utmaningar att ta betalt av sina kunder senaste året. En krånglande ny sms-biljett ihop...

Minst en gång i veckan packar jag ryggsäcken och ger mig av till Friskis & Svettis. Även om träningen ibland tar emot, mår min kropp och mitt psyke bra av att röra på sig. Friskis känns också bra av många andra skäl, inte minst därför att det verkar för billig och bra träning för alla, oavsett bakgrund. Därför känns det glädjande att "min" nya Friskis i Hagastan har börjat avfallssortera. Anläggningen i den nya stadsdelen i Stockholm är först ut i landet. Sedan i våras finns röda och designade kärl för både "brännbart" och "kompost" i träningsutrymmena. I duschrummet finns ytterligare kärl för plast. Brännbart är nu fullt med fuktabsorberande papper från svettiga motionärer. Kärlen rymmer säkert också urdruckna plastflaskor. I kompostkärlet ligger äppelskrutt. Trots ambitioner kvarstår ett viktigt problem. Sättet att sortera skiljer sig från min bostadsrättsförening, som ligger några kvarter bort. Där lär vi oss att papper ska läggas i tidningsåter...

I Stockholms innerstad kunde man tidigare slänga utslitna kläder - så kallade textilsopor - i Vanadisberget, som tog emot en rad fraktioner (avfallssorter, exv. glas och papper) från hushållen. Vanadisberget är - efter en konflikt - stängt sedan 2011. Efter stängningen, har grovavfallet blivit ett problem att hantera. Nu får vänta in ett sms , som kommer ungefär en gång i månaden, och ta med sig grovavfallet en viss tid till en viss plats. Återvinna textilier Textilier har blivit ett annat problem att hantera. Problemet gäller inte vara för stockholmarna, utan också för riket. Hälften av alla kläder som slängs går till förbränning . En femtedel lämnas till välgörenhetsorganisationer. Någon textilåtervinning förekommer inte. Att återvinna textilier borde vara naturligt ur miljösynpunkt. Vår textilkonsumtion har ökat med 40 procent sedan 2000, enligt Naturvårdsverket. Vi slänger årligen 145 000 ton textilier i Sverige, Danmark och Finland, vilket motsvarar hälften av alla textili...

Välj miljömärkta produkter för att sköta om både dig och ditt hem, så minskar mängden kemikalier som cirkulerar i vattnet. Så uppmanar branschorganisationen Svenskt Vatten sina vattenanvändare i den nylanserade kampanjen Mitt Vatten att bidra till ett rent vatten. I detta blogginlägg fokuserar jag på kemikalier i hygienprodukter, som schampo, balsam, tvål och krämer. När jag går till Hemköp, Åhléns eller Apoteket Hjärtat i närheten av där jag bor i Stockholm finns det ont om miljömärkta hygienprodukter. På Hemköp Odenplan hittar jag två miljömärkta schampon och balsam, som har tråkiga förpackningar och står längst ner i hyllan. Dessutom hittar jag Bliws Svanen-märkta tvål. På Åhléns Odenplan hittar jag inget miljömärkt schampo eller balsam. Ett olivschampo säger sig värna om miljön, men saknar märkning. Hos Apoteket Hjärtat noterade jag att varken Acos eller Apoteket Hjärtats egna hygienprodukter är miljömärkta. Tydligen finns det några miljömärkta produkter hos Aco . Jag hittar äv...

Som nyårslöfte 2007/2008 bestämde jag mig för att börja klimatbanta. Jag hade fått allt för dåliga resultat i DN:s test om personlig klimatpåverkan som avslutade tidningens följetong om klimatfrågor hösten 2007. Nu skulle jag sätta upp ett personligt mål för att minska min klimatbelastning. Målet blev tre ton koldioxid per år, exklusive offentlig konsumtion. Kändes lagom tufft. Klart under Medelsvenssons snitt på 8 ton, men som ändå ger utrymme för en livskvalitet. Inspiration fick jag från projektet " One ton life ", som familjen Lindell genomfört för Vattenfalls räkning. Min förbrukning mäter jag genom Klimatkontot , som IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram. I början gick det trögt att klimatbanta. Jag hade börjat lägga mig till med en allt schysstare livsstil med karriären och åren, men tyckte att det kändes okej eftersom jag lämnade in gamla kläder till Myrorna och regelbundet gick till återvinningsstationen. Frågorna i klimatkontot kändes också ovana, vilket gjor...