Hur kan vi rikta konsumtionen mot ökad demokrati?
Bakgrund
Vi lever i dag i en mer globaliserad värld än tidigare. För företag har det blivit lättare att styra lönsamma investeringar i länder med lägre löner, sämre arbetsvillkor, lägre grad av demokrati och färre miljöregler. På så sätt får företagen högre vinst och västvärlden billigare varor. Västvärlden behöver heller inte se den lönedumpning, de tuffa arbetstider och de omfattande arbetsskador som den utländska produktionen åstadkommit och som våra svenska myndigheter annars hade rapporterat. Vi slipper också räkna in den utländska miljöbelastningen i våra egna klimat- och miljömål.
Under senare år har också länder med odemokratiska värderingar, som Kina och Ryssland, fått ett allt större inflytande över världsekonomin och politiken. Samtidigt har USA, som tidigare betraktat sig – och många sett – som demokratins förespråkare i världen, blivit en allt svagare aktör. Inom de närmaste decennierna väntas 40 procent av världens befolkning finnas i Asien. Västeuropa och USA väntas stå för en tiondel av befolkningen. Vad kommer då att hända med de demokratiska ideal och värderingar som många av oss i västvärlden har vuxit upp med och tagit för givna? Och hur många i västvärlden funderar på dessa samband när vi fattar beslut eller köper de varor och tjänster som produceras – och i sin tur påverkar världsekonomin?
Diskussion
En möjlighet att uppmärksamma effekterna av de odemokratiska spelregler som råder i en stor del av världen är att öka kunskapen. Blir vi medvetna om tillstånden och sambanden, ökar möjligheterna att vi som konsumenter väljer att agera.
Ett sätt att öka kunskapen är att använda sig av informationskampanjer. På så sätt kan man snabbt och brett nå ut till människor med ett budskap. Sådana kampanjer är dock kostsamma och bör kombineras med någon form av verktyg för att ge effekt. Politiken och konsumenterna behöver inte bara kunskapen. De måste också känna att de kan påverka utvecklingen genom ny politik eller konsumenternas egna val.
Ett verktyg för att göra problematiken känd är riktmärkning (benchmarking). WWF:s och Naturskyddsföreningens arbete med att lista fiskarter för att skapa ett mer hållbart fiske skapar regelbundna diskussioner i media och påverkar också utbudet i affärer och på restauranger. Fördelen med listningar är frivilligheten och möjligheten att hålla fram de goda exemplen. Nackdelen är man i första hand vädjar till människors och företags etiska ansvar snarare än till deras plånböcker, vilket antagligen leder till en lägre grad av förändring.
När konsumenterna har kunskap, kan man använda sig av ekonomiska styrmedel som verktyg. Vill du handla av diktaturer, får du också betala. Systemet med handeln med utsläppsrätter för klimatet är ett bra exempel. Fördelen är att ekonomin, snarare än etiska värderingar, blir styrande. Det är ett språk som företagen förstår och respekterar. Nackdelen är att det blir mer komplicerat att genomföra, att det skapar större spänningar mellan leverantör och detaljhandel samt blir mer tvingande. Frågan uppstår också om man ska kunna köpa sig fri genom att handla med diktaturer.
Förslag
1. En lämplig aktör, förslagsvis Amnesty, kan genomföra en informationskampanj om hur ett lands demokratiska status påverkar människors liv och arbetsvillkor. Syftet med kampanjen är att skapa mer medvetna konsumenter.
2. En lämplig aktör, förslagsvis Amnesty, kan lista ländernas demokratiska status. Genom en app i mobiltelefonen skulle kunna konsumenterna leta fram röd-, gul- och rödlistade länder när man handlar. Som förebild finns Naturskyddsföreningens app Grön guide, som listar fisk, frukt och grönsaker. Ett land som blivit mer demokratiska, som exempelvis Burma, skulle därmed kunna ändra status från röd till gul. Listningen skulle kunna uppdateras en gång i halvåret och då skapa mediedebatt.
3. Lämpliga aktörer, förslagsvis Göteborgs universitet i samarbete med Svensk Handel, kan skapa ekonomiska styrmedel för ökad demokrati. Förslagsvis kan konsumenterna och företagen betala in en frivillig avgift när leverantörer köper in respektive konsumenterna handlar från odemokratiska länder. Avgiften går till en demokratifond, som verkar för mer demokratiska villkor i världen.
Vi lever i dag i en mer globaliserad värld än tidigare. För företag har det blivit lättare att styra lönsamma investeringar i länder med lägre löner, sämre arbetsvillkor, lägre grad av demokrati och färre miljöregler. På så sätt får företagen högre vinst och västvärlden billigare varor. Västvärlden behöver heller inte se den lönedumpning, de tuffa arbetstider och de omfattande arbetsskador som den utländska produktionen åstadkommit och som våra svenska myndigheter annars hade rapporterat. Vi slipper också räkna in den utländska miljöbelastningen i våra egna klimat- och miljömål.
Under senare år har också länder med odemokratiska värderingar, som Kina och Ryssland, fått ett allt större inflytande över världsekonomin och politiken. Samtidigt har USA, som tidigare betraktat sig – och många sett – som demokratins förespråkare i världen, blivit en allt svagare aktör. Inom de närmaste decennierna väntas 40 procent av världens befolkning finnas i Asien. Västeuropa och USA väntas stå för en tiondel av befolkningen. Vad kommer då att hända med de demokratiska ideal och värderingar som många av oss i västvärlden har vuxit upp med och tagit för givna? Och hur många i västvärlden funderar på dessa samband när vi fattar beslut eller köper de varor och tjänster som produceras – och i sin tur påverkar världsekonomin?
Diskussion
En möjlighet att uppmärksamma effekterna av de odemokratiska spelregler som råder i en stor del av världen är att öka kunskapen. Blir vi medvetna om tillstånden och sambanden, ökar möjligheterna att vi som konsumenter väljer att agera.
Ett sätt att öka kunskapen är att använda sig av informationskampanjer. På så sätt kan man snabbt och brett nå ut till människor med ett budskap. Sådana kampanjer är dock kostsamma och bör kombineras med någon form av verktyg för att ge effekt. Politiken och konsumenterna behöver inte bara kunskapen. De måste också känna att de kan påverka utvecklingen genom ny politik eller konsumenternas egna val.
Ett verktyg för att göra problematiken känd är riktmärkning (benchmarking). WWF:s och Naturskyddsföreningens arbete med att lista fiskarter för att skapa ett mer hållbart fiske skapar regelbundna diskussioner i media och påverkar också utbudet i affärer och på restauranger. Fördelen med listningar är frivilligheten och möjligheten att hålla fram de goda exemplen. Nackdelen är man i första hand vädjar till människors och företags etiska ansvar snarare än till deras plånböcker, vilket antagligen leder till en lägre grad av förändring.
När konsumenterna har kunskap, kan man använda sig av ekonomiska styrmedel som verktyg. Vill du handla av diktaturer, får du också betala. Systemet med handeln med utsläppsrätter för klimatet är ett bra exempel. Fördelen är att ekonomin, snarare än etiska värderingar, blir styrande. Det är ett språk som företagen förstår och respekterar. Nackdelen är att det blir mer komplicerat att genomföra, att det skapar större spänningar mellan leverantör och detaljhandel samt blir mer tvingande. Frågan uppstår också om man ska kunna köpa sig fri genom att handla med diktaturer.
Förslag
1. En lämplig aktör, förslagsvis Amnesty, kan genomföra en informationskampanj om hur ett lands demokratiska status påverkar människors liv och arbetsvillkor. Syftet med kampanjen är att skapa mer medvetna konsumenter.
2. En lämplig aktör, förslagsvis Amnesty, kan lista ländernas demokratiska status. Genom en app i mobiltelefonen skulle kunna konsumenterna leta fram röd-, gul- och rödlistade länder när man handlar. Som förebild finns Naturskyddsföreningens app Grön guide, som listar fisk, frukt och grönsaker. Ett land som blivit mer demokratiska, som exempelvis Burma, skulle därmed kunna ändra status från röd till gul. Listningen skulle kunna uppdateras en gång i halvåret och då skapa mediedebatt.
3. Lämpliga aktörer, förslagsvis Göteborgs universitet i samarbete med Svensk Handel, kan skapa ekonomiska styrmedel för ökad demokrati. Förslagsvis kan konsumenterna och företagen betala in en frivillig avgift när leverantörer köper in respektive konsumenterna handlar från odemokratiska länder. Avgiften går till en demokratifond, som verkar för mer demokratiska villkor i världen.
Kommentarer
Vad tror du att vanliga människor utanför Stockholms innerstad diskuterar hemma vid köksbordet?
Det är i.a.f INTE "postkoloniala genusstrukturer", "könsmaktsordning", det positiva med utsättning av vargar, feminsim, "sustainable development", "hållbar utveckling", hur de skall kunna minska sin konsumtion från materiella ting till imateriella upplevelser etc. nej, det är snarare mer jordnära saker som hur skatter etc. bestäms 8och skrivs dem på näsan) av människor med ett perspektiv med 500 m radie runt Stureplan ..