Känslokompromissa för miljövänlig shoppning
Nu närmar sig vintern och jag har för få långärmade tröjor och koftor. Jag är frusen av mig och försöker hålla 20 grader inomhus för att spara pengar och miljö. Det ställer också särskilda krav på kläderna, framför allt eftersom kontoret på jobbet är varmare än hemma hos mig själv. Försöker därför hålla mig till lager på lager-principen.
Jag sitter nu i en yllekofta som jag köpt på Camillas Second Hand på Kungsholmen. Den är snygg, men jättevarm. Blir nästan outhärdligt hett under vinterjackan. Samtidigt får man kompromissa lite mer när man handlar på second hand. Det "blir lite som det blir". I går lyckades jag hitta en helt okej, långärmad tröja på Stadsmissionen vid Liljeholmen. Hoppas att jag blir nöjd med den när jag tvättat och börjat använda den. Fnissar mest åt att jag tidigare aldrig köpt Lindex och H&M, vilket jag relativt ofta gör nu på andrahandsmarknaden. Tänkte på att det luktade helt okej på Stadsmissionen i går, annars brukar alltid den lätt dävna lukten i second-hand-butiker vara jobbig. Tycker också att provrummen har blivit bättre.
I dag var jag och lämnade tillbaka en festtopp, som jag köpt på Fair Trade Shop på Tegnérgatan i Vasastan. Skulle ha känts bra att ha kunnat kombinera mode och hållbarhet, men någonstans måste det kännas bra i magen också. Bytte den mot en snygg, långärmad bomullskofta i lila. Tyvärr stämmer inte storlekarna än riktigt med våra svenska mått, upplever jag. Nu var ärmen okej lång, men den är lite bred övertill. Jag ska försöka sy in den kring bysten och hoppas att det fungerar. Hade jag varit i en vanlig butik, hade jag givit upp tidigare. Ska man handla hållbart, kräver det mer tålamod av en som konsument. Utbudet är mindre och ibland också produktutvecklingen, tyvärr! Samtidigt känner jag starkt för butiken. Trevlig och tillmötesgående personal. Det känns som att de verkligen försöker göra sitt bästa för att lyfta fram hållbar konsumtion.
Tänker på mitt besök på Earth N More på Stora Nygatan i Stockholm i måndags. Fick tipset av en följare på twitter, vilket var jättekul! Butiken kändes verkligen ljus och fräsch med många roliga kläder. En jätteduktig försäljare dessutom. Jag behöver fundera lite ändå eftersom jag känner mig som en "In Wear"-tjej (typ Svennebanan fast tjej), men eko- och fairtrade-utbudet kräver alltid något lite extra av en. Man ska kunna hantera vissa mönster, lite udda knappar, udda ränder och annat. Det går säkert, men kräver bara lite mer mod. Earth N More har engelska kläder, precis som Fair Trade-butiken. Engelsmännen verkar ha andra mått än vi svenskar, som exempelvis kortare ärmar. Grejerna är inte gratis heller, så då vill man ju gärna veta att man kommer att använda dem. Ska man köpa hållbart, ska man väl även vilja använda plagget under en längre tid också.
Slutade min lördagspromenad på Jackpot på Biblioteksgatan på Östermalm. Kedjan satsar på "sustainable fashion". Där köpte jag en snygg, rödblommig omlottröja med en hyfsat matchande sjal för någon vecka sedan. Väl hemma åkte ena sidan av tröjan upp över bysten, så jag fick lämna tillbaka den. Bytte den mot en röd viskosjumper, som hemma visade sig vara svinkall, så den skulle jag nu lämna tillbaka. (Viskos är ett lite knepigt material ur den aspekten.) Tänkte även på kedjans utbud av ekoprodukter, som just nu framför allt består av t-shirts. Vilken miljövänlig person vill köpa t-shirts på vintern? Då måste man vara bra varmblodig för att kunna matcha det med en lägre inomhustemperatur, som miljömedvetna ofta har. Köpte i stället en vit långärmad t-shirt och en sjal. Känner mig så där nöjd. Jackpot är rätt mycket min klädstil, men samtidigt ser man lätt ut som en okysst skolfröken i många av plaggen. Sjalen var i lite halvdeppiga färger med små färgstänk, men de matchade till min lila fair trade-kofta.
Gick hem från butiken med skamkänslor. Uppenbarligen hade jag lyckats irritera en kvinna i personalen genom att fråga för mycket om fair trade - och kanske genom mina byten och synpunkter på butikens stil. Vill man känna sig både modern och medveten, är det tufft som konsument, tycker jag. Ställer jag krav, uppfattas jag som jobbig. Försöker jag släta över, uppfatttas jag som för pratsam och omständig. Butiken verkade förvånad över att jag inte läst in mig på deras "sustainable fashion"-koncept på deras webbplats. Där går min gräns någonstans. Butiken får informera mig om att de tänker hållbart, jag ska som kund inte behöva gå hem och läsa min mig på deras grejer. Är ändå glad över att det finns ett par butiker som försöker tänka i nya banor, så jag ska försöka fortsätta ge dem mitt stöd.
P.S. Hade gärna köpt In Wear-kläder, men de hamnade i bottenplats i Råd & Röns utvärdering av kläder och miljö för något år sedan. Såg att flera andra bloggare haft synpunkter på deras miljöhantering också.
Jag sitter nu i en yllekofta som jag köpt på Camillas Second Hand på Kungsholmen. Den är snygg, men jättevarm. Blir nästan outhärdligt hett under vinterjackan. Samtidigt får man kompromissa lite mer när man handlar på second hand. Det "blir lite som det blir". I går lyckades jag hitta en helt okej, långärmad tröja på Stadsmissionen vid Liljeholmen. Hoppas att jag blir nöjd med den när jag tvättat och börjat använda den. Fnissar mest åt att jag tidigare aldrig köpt Lindex och H&M, vilket jag relativt ofta gör nu på andrahandsmarknaden. Tänkte på att det luktade helt okej på Stadsmissionen i går, annars brukar alltid den lätt dävna lukten i second-hand-butiker vara jobbig. Tycker också att provrummen har blivit bättre.
I dag var jag och lämnade tillbaka en festtopp, som jag köpt på Fair Trade Shop på Tegnérgatan i Vasastan. Skulle ha känts bra att ha kunnat kombinera mode och hållbarhet, men någonstans måste det kännas bra i magen också. Bytte den mot en snygg, långärmad bomullskofta i lila. Tyvärr stämmer inte storlekarna än riktigt med våra svenska mått, upplever jag. Nu var ärmen okej lång, men den är lite bred övertill. Jag ska försöka sy in den kring bysten och hoppas att det fungerar. Hade jag varit i en vanlig butik, hade jag givit upp tidigare. Ska man handla hållbart, kräver det mer tålamod av en som konsument. Utbudet är mindre och ibland också produktutvecklingen, tyvärr! Samtidigt känner jag starkt för butiken. Trevlig och tillmötesgående personal. Det känns som att de verkligen försöker göra sitt bästa för att lyfta fram hållbar konsumtion.
Tänker på mitt besök på Earth N More på Stora Nygatan i Stockholm i måndags. Fick tipset av en följare på twitter, vilket var jättekul! Butiken kändes verkligen ljus och fräsch med många roliga kläder. En jätteduktig försäljare dessutom. Jag behöver fundera lite ändå eftersom jag känner mig som en "In Wear"-tjej (typ Svennebanan fast tjej), men eko- och fairtrade-utbudet kräver alltid något lite extra av en. Man ska kunna hantera vissa mönster, lite udda knappar, udda ränder och annat. Det går säkert, men kräver bara lite mer mod. Earth N More har engelska kläder, precis som Fair Trade-butiken. Engelsmännen verkar ha andra mått än vi svenskar, som exempelvis kortare ärmar. Grejerna är inte gratis heller, så då vill man ju gärna veta att man kommer att använda dem. Ska man köpa hållbart, ska man väl även vilja använda plagget under en längre tid också.
Slutade min lördagspromenad på Jackpot på Biblioteksgatan på Östermalm. Kedjan satsar på "sustainable fashion". Där köpte jag en snygg, rödblommig omlottröja med en hyfsat matchande sjal för någon vecka sedan. Väl hemma åkte ena sidan av tröjan upp över bysten, så jag fick lämna tillbaka den. Bytte den mot en röd viskosjumper, som hemma visade sig vara svinkall, så den skulle jag nu lämna tillbaka. (Viskos är ett lite knepigt material ur den aspekten.) Tänkte även på kedjans utbud av ekoprodukter, som just nu framför allt består av t-shirts. Vilken miljövänlig person vill köpa t-shirts på vintern? Då måste man vara bra varmblodig för att kunna matcha det med en lägre inomhustemperatur, som miljömedvetna ofta har. Köpte i stället en vit långärmad t-shirt och en sjal. Känner mig så där nöjd. Jackpot är rätt mycket min klädstil, men samtidigt ser man lätt ut som en okysst skolfröken i många av plaggen. Sjalen var i lite halvdeppiga färger med små färgstänk, men de matchade till min lila fair trade-kofta.
Gick hem från butiken med skamkänslor. Uppenbarligen hade jag lyckats irritera en kvinna i personalen genom att fråga för mycket om fair trade - och kanske genom mina byten och synpunkter på butikens stil. Vill man känna sig både modern och medveten, är det tufft som konsument, tycker jag. Ställer jag krav, uppfattas jag som jobbig. Försöker jag släta över, uppfatttas jag som för pratsam och omständig. Butiken verkade förvånad över att jag inte läst in mig på deras "sustainable fashion"-koncept på deras webbplats. Där går min gräns någonstans. Butiken får informera mig om att de tänker hållbart, jag ska som kund inte behöva gå hem och läsa min mig på deras grejer. Är ändå glad över att det finns ett par butiker som försöker tänka i nya banor, så jag ska försöka fortsätta ge dem mitt stöd.
P.S. Hade gärna köpt In Wear-kläder, men de hamnade i bottenplats i Råd & Röns utvärdering av kläder och miljö för något år sedan. Såg att flera andra bloggare haft synpunkter på deras miljöhantering också.
Kommentarer