Jämställd kollektivtrafik?

Kvinnor åker kollektivt - män åker bil, konstaterar Statistiska centralbyrån. I det regionala trafikförsörjningsprogrammet slår Stockholms läns landsting fast att kolllektivtrafikens andel av de motoriserade resorna ska öka med 5 procentenheter till 2030. Dubbelt så många ska åka kollektivt är målet, enligt branschorganisationen Svensk kollektivtrafik.

Vilka ska man nå?
Hur ska man åstadkomma fler kollektivtrafikresenärer? Man behöver förstå kvinnornas behov, de som är trogna resenärer i trafiken. Att kunna fånga in ungdomarnas önskemål, som är flitiga resenärer, måste också vara en framgångsfaktor. Jag antar även att många invandrare är hänvisade till kollektivtrafiken, men har svårt att hitta statistik. Kollektivtrafiken ska utformas för att passa alla, vilket kräver genomtänkta handikappanpassningar, vilket är trafikförvaltningens uppdrag, och enkelt utformade betalningar och möjligheter att komma på och av kollektivtrafiken, där trafikentreprenörerna också är med och påverkar. Dessutom bör de som åker i kollektivtrafiken också vara med och utforma den. Kollektivtrafiken är också till för alla, vilket bör avspegla en jämn och bred sammansättning av personer som arbetar inom sektorn.

Landstinget har mångfaldstänk
På trafikförvaltningen är det relativt jämställt och mångfalden är god, vilket landstinget också eftersträvar. Hur ser det däremot ut hos trafikentreprenörerna, som med de nya incitamentsavtalen har huvudansvaret för att locka fler resenärer?

Hur tänker trafikentreprenörerna mångfald?
Hos Arriva finns varken kvinnor eller invandrare i ledningsgruppen. Huvuddelen av männen är i medelåldern eller äldre. Jag hittar tyvärr inga uppgifter på styrelsen på webbplatsen. På Keolis är 33 procent i ledningsgruppen kvinnor och 66 procent män. En fransman verkar ingå, men inga yngre förmågor. I styrelsen syns kvinnorna endast i rollen som arbetstagarrepresentanter. På Stockholmståg finns 25 procent kvinnor och 75 procent män i ledningsgruppen. Deras ålder liksom styrelsens sammansättning framgår tyvärr inte på hemsidan. På Nobina finns endast män och etniska svenskar i ledningsgruppen. Den yngsta är 50 år. En kvinna och tre män ingår i styrelsen. En av männen är född på 70-talet, de övriga äldre. Om någon i styrelsen eller ledningsgruppen har någon funktionsnedsättning framgår inte.

Hur är dessa styrelser och ledningsgrupper i kollektivtrafiken skickade att ta sig an utmaningarna att stärka kollektivtrafikens ställning i trafiken och öka andelen kollektivtrafikresenärer? Och vilka krav ställer - och kan politikerna i landstinget ställa - på jämställdhet och mångfald i hela leveransen av kollektivtrafik?

Kommentarer

Tja, efter att av AF (Arbets-Förnedringen) blivit tvingad att köra buss i Sthlm så kan jag med fog säga at tde som körde mest illa i trafiken var unga tjejer/kvinnor som kanske på alltför kort tid tjänat lite alltför mycket pengar...

Men det kanske är ett resultat av den s.k "jämställdheten"? Vad vet jag..
Kommer man upp sig oavsett kön så nog ser man till att ta för sig ity mycket vill ha mer.

Ett ställe där de brukade "utmärka" sig är buss-hpl vid St:Eriksplan där bara bussar får köra men likt förbannat var det ofta någon kvinnlig "kånnsullt" i ny BMW som försökte att använda denna smitväg. Då var det populärt att "stänga in" henne med en buss framför, en buss bakom och en i den andra filen och ta det väääldigt lugnt och inte jäkta..

Populära inlägg i den här bloggen

Komma in i godmansuppdraget

Checklista för renovering av bostaden

Norrland som vinterturist, del II: Abisko och Katterjåkk