Hur hanterar kollektivtrafiken sina arbetsskador?

I går kväll var det lugnt på Roslagsbanan, när jag och några vänner tog tåget in till station Stockholms östra. När Arrivas konduktör läste av SL Access-kortet, passade jag på att fråga hur den nya biljettläsaren på lokaltågen fungerar. Jag har sedan tidigare intresserat mig för hur landstingets trafikförvaltning i Stockholms län hanterar sina biljettläsare.

Den nya, lättare - som provades ut på lokaltåg och spårvagnar i Stockholm hösten 2013 - är nu i fullt bruk. Den ser ut som en liten grå klump, mer teknisk än ergonomisk, med gula detaljer (se bild nedan). Den nya läsaren skulle kunna läsa av periodkorten, ta betalt för reskassa och minska arbetsskadorna, som den tidigare tyngre läsaren - kallad smörklumpen (se bild bredvid) - åsamkat konduktörerna.

Långa viseringstider och nya beteenden
Konduktören berättade att även den nya, mindre läsaren har gett upphov till arbetsskador. Från början var viseringstiden - tiden det tar att läsa av kortet - lång, cirka 11 sekunder. Nu har den dragits ner till cirka 4 sekunder. Eftersom tåget skakar och kränger, blir det ändå ergonomiskt ansträngande för konduktörerna att ta betalt. Varje dag viserar varje konduktör tusentals kort på lokalbanorna.

Resenärerna har - med mobiler och Access-kortet - fått nya beteenden. De vill inte längre sträcka fram kortet mot konduktören - utan väntar sig att konduktören ska sträcka sig fram mot resenären för att ta betalt. Vissa resenärer vill inte ens på uppmaning sträcka fram kortet, utan insisterar att hålla kortet på avstånd. För konduktörerna att sträcka sig över säten och mot resenärers handväskor, sliter på axlar och rygg. Vissa kvinnor vill att konduktörerna ska läsa av SL-kortet mot deras bröstficka, vilket kan kännas olustigt. Häromdagen bad en man att få bli viserad direkt mot bakfickan, där han hade kortet. Han satt i mobilen, på inre sätet, och svängde nonchalant fram rumpan mot konduktören.

Jag frågade hur konduktörerna och Arriva har tagit upp arbetsmiljöproblemen med trafikförvaltningen. Konduktören såg generad ut. Jag uppfattade det som att aktörerna inte gärna klagar inom kollektivtrafiken. Som upphandlad aktör, vilket Arriva är, vill man fortsätta att få kontrakt med landstinget.

Hur utvecklar landstinget produkter?
Än en gång blir jag nyfiken på hur landstinget har gått till väga när den har tagit fram en ny läsare. Den tidigare läsaren som kallades blåbäret (se bild) var lätt, hade ett långsmalt fäste och korta viseringstider. Varför har landstinget inte dragit nytta av exempelvis dess form när den har tagit fram den nya läsaren? Hur arbetar landstinget för att få ner viseringstiderna för den nya läsaren för att öka effektiviteten i kollektivtrafiken och minska arbetsskadorna? Varför informerar inte SL och Arriva på lokalbanorna hur resenärerna förväntas visa sin biljett?

Trafikförvaltningen ligger i Stadshagen, snett mittemot Arbetsmiljöverket. Ibland undrar jag hur ofta de två aktörerna har med varandra att göra.

Framtidens läsare - ett helhetsgrepp
Jag hoppas att trafikförvaltningen hanterar nästa version av biljettläsare utifrån ett helhetsgrepp i kollektivtrafiken, där även båttrafiken ryms. Som jag har uppfattat det av landstingets regionala trafikförsörjningsprogram, ska kollektivtrafiken - oavsett tåg, buss eller båt - handlas upp på samma sätt. Biljettsystemen diskuteras att bli enhetliga - eller mer likartade - för varumärkena SL, Waxholmsbolaget och Färdtjänsten, vilket troligtvis borde påverka även utformningen av framtidens läsare.

P.S. SL och Waxholmsbolaget avbolagiserades under 2012-2013 och ingår i dag som produktvarumärken - tillsammans med Färdtjänsten - i landstingets trafikförvaltning.

Kommentarer

Här i Göteborg (Västtrafik) så använder sig kontrollanterna av just "blåbäret".
Tidigare hade man en stor och klumpig grå "dosa" men den var det längesedan jag såg nu

Populära inlägg i den här bloggen

Komma in i godmansuppdraget

God man: En krånglig process att inreda

Lämnar som god man