God man: En krånglig process att inreda
Jag skriver om min tid som god man för en person med autism och utvecklingsstörning. Mina blogginlägg, varav detta är mitt tionde, handlar om hur systemet fungerar och hur jag skulle vilja att det fungerade. Upplevelsen är personlig.
Dags att inreda
Sommaren 2017 diskuterade min huvudmans gruppboende och jag om vi skulle kunna inreda hans lägenhet lite trevligare. Den har sett påver ut under ett par år och nu skulle föräldrahemmet avvecklas. Kanske kunde vi passa på att inreda med "lite gammalt, lite nytt"?
En diskussion följde vem som skulle ta ansvaret för projektet. Jag som god man, jag som anhörig eller huvudmannens boende? Enligt godmansexperterna låg det inte på gode mannens ansvar utan på boendets. Som anhörig kände jag lite dåligt samvete. Borde jag inte fixa detta ändå?
I januari 2018 kom ett förslag från boendet, som var framtagna under en rad veckovisa husmöten. Alla tilltänkta inköp var avstämda med huvudmannen med hjälp av alternativ och kompletterande kommunikation. Några få grejer skulle jag ordna till bara. Huvuddelen skulle vi köpa från ett stort möbelföretag, men det blev också några övriga köp. Då huvudmannen inte är särskilt intresserad av att gå i möbelbutiker, valde jag att göra inköpen. Som god man kan jag handla på nätet - ibland - åt huvudmannen. Allt beror på företagens betalsystem.
Större möbelföretaget
Jag började med att kontakta det större möbelföretaget. "Nej, vi kan inte ta betalningar på nätet för gode män. Du får handla i butik." (Som god man behöver man handla på faktura.) Jag skrev ut alla prylar som skulle köpas in från företagets webbsida och gick till butiken i Stockholm, där jag bor. Trots att det rörde sig om typ sju föremål, tog det 35-40 minuter att lägga ordern. Jag förstod också att de skulle packa och köra från Stockholm, trots att de har butik i Södertälje. (Huvudmannens boende ligger söder om Södertälje.) Så fick jag - eller snarare huvudmannen - betala 895 kronor i frakt.
Väl hemma började jag undra. 895 kronor, är inte det lite väl mycket? Nyligen hade jag köpt en fåtölj åt honom på ett annat möbelföretag och betalat 395 kronor i frakt. Dessutom hade jag fått funderingar om en lampa inte var felköpt och en tv-bänk borde köpas till. Det skulle ju kräva minst två veckors handläggningstid hos överförmyndarnämnden, ett besök av mig hos banken samt huvudmannens personal måste schemalägga och boka in gruppboendets buss för att åka till butiken i Södertälje för att byta och köpa till. Det stora möbelföretaget hade bara 30 dagars öppet köp och vi skulle inte hinna. För detta borde jag, som god man, ha blivit medlem i det stora möbelföretagets kundklubb, då jag skulle fått äran att få 60 dagars öppet köp. Nej, själv handlar jag sällan på detta möbelföretag och vill inte bli klubbmedlem. Jag vill ha mina ekonomiska förehavanden separerade från min huvudmans.
Jag hörde av mig till möbelföretagets huvudkontor, som menade på att jag fick åka till deras butik i Södertälje om jag ville ha lägre fraktkostnader. Jag borde också vara medlem i deras kundklubb för att få längre bytestid. Att jag var missnöjd för att jag inte kunde handla på nätet eller hinna byta möblerna - nej, de kunde inte tillfredsställa alla kunder i olika livssituationer. Då var det bättre att jag inte handlade hos dem, fick jag veta av deras chef för kundrelationer.
När möblerna var packade och klara i Stockholm efter två veckor, ringer möbelföretaget till huvudmannens boende i Mölnbo och ber dem hämta sakerna i Stockholm. "Nej", svarar föreståndaren, "vi har betalat för frakt". Säljaren hade inte förstått att Mölnbo ligger tio mil bort. Hon ville nu ha 2 000 kronor till i fraktkostnader eftersom möbelföretaget var tvungna att beställa en särskild körning dit. Efter att ha kastat telefonluren i örat på huvudmannens föreståndare, verkade säljaren ha kommit på bättre tankar. Möbelföretaget valde till sist att köra ut möblerna utan extra kostnad, annat än de 895 kronorna som vi redan betalt.
När jag kontaktade butiken i Södertälje efteråt, visade det sig att huvudmannen kunde ha fått en utkörning för 395 kronor. Jag pratade också med säljchefen på butiken i Stockholm. Det hade gått alldeles utmärkt att lägga ordern i Stockholm och fått den expedierad i Södertälje.
Huvudmannen har drygt 7 000 kronor/månad efter skatt i sjukersättning, så för en person med de inkomsterna är det extra viktigt att tänka på ekonomin. Pengarna ska täcka mat, boende och buss, vilket inte ger många kronor över.
Mindre möbelföretaget
Jag beställer ett sängbord hos ett mindre möbelföretag på nätet. Fakturan skickar företaget till huvudmannen. Jag får därför kontakta dem och be dem skicka fakturan till mig i stället. Då ber de mig att skicka godmansintyget, vilket jag också gör.
Jag hör sedan av mig till Svea Ekonomi, som företaget använder som betaltjänst, för att be att få mitt godmansintyg inskannat hos dem. Precis som jag har hos betaltjänsten Klarna, där jag i dag kan handla enkelt som god man. Svea Ekonomi har lovat återkomma, men jag har inte hört av dem. Över en månad har gått. De verkade i alla fall ta min förfrågan på allvar.
Mattor
Gruppboendet i Mölnbo hade hittat vackra ullmattor hos ett mattföretag på nätet. Huvudmannen bor hos antroposoferna, som gärna använder sig av naturmaterial. Så gick jag in på mattföretagets webbsida och skulle beställa. Nej, där gick det bara att beställa varorna hem till sig själv. Jag kunde inte tänka mig att hyra en skåpbil och köra från Stockholms innerstad till Mölnbo bara för att huvudmannen skulle få nya mattor.
Jag ringer företaget, som har en enda anställd i kundtjänsten. Hon är tysk och talar engelska. Kvinnan är mycket vänlig, men vet inte hur man som kund lägger en order till annan leveransadress än sin egen.
På kvällen ligger jag och funderar. Mattorna är valda efter en rad husmöten på gruppboendet. Jag måste få till köpet. Plötsligen slår det mig att jag skulle kunna låtsas att min huvudman har enskild firma och beställa som företagare. Nu går det utmärkt att kunna göra beställningen - med leverans till Mölnbo.
Fel folkbokföringsadress
Huvudmannen flyttade inom Mölnbo för ett par år sedan och jag har inte orkat ta tag i frågan om ny folkbokföring. Eftersom mattföretaget hämtar adressen från Skatteverket, måste jag först ändra i folkbokföringen.
Jag kontaktar huvudmannens boende. Nej, de vet inte vem som ska ansvara för detta. Därefter kontaktar jag överförmyndarnämndens kansli, som mästrande förkunnar att jag är den ansvariga. Pust!
Jag surfar in på Skatteverkets webbsida och söker efter "adressändring" och "god man". Ingen träff. Ändringen kan jag tyvärr inte göra på nätet eftersom huvudmän inte har bank-id. Jag får heller inte sköta ärenden åt huvudmannen via bank-id, som jag kan göra på Internetbanken. Då försöker jag kontakta Skatteverket via e-post, men rubriken "Folkbokföring" saknas i myndighetens förteckning för e-postmeddelanden, så jag kan inte skicka iväg meddelandet. Jag sätter mig i en 25 minuter lång telefonkö och får därefter hänvisning till rätt pappersblankett. Efter fjorton dagar har huvudmannen ny folkbokföringsadress.
Voila, nu kan jag lägga ordern för att beställa nya mattor.
Gardiner
Linnegardinerna hittar jag till ett bra pris på Ikea. De har Klarna som betaltjänst, så jag kan beställa gardinerna på nätet. Hans gruppboende kunde hämta ut på närmaste matbutik. Dessutom har de 365 dagars öppet köp och bytesrätt. Här borde vi ha handlat allt, men det får bli en lärdom framöver.
Huvudmannen hade fått egen möbelkatalog till möbelvaruhuset där vi gjorde de flesta inköpen. Ikea hade inte skickat någon till honom. Så enkelt var det.
Fint resultat
Häromdagen hälsade jag på huvudmannen. Det har blivit så fint i hans lägenhet på gruppboendet. Vackert och harmoniskt. Föreståndaren säger att han har blivit så lugn. Glädjer mig att höra. Livet känns så mycket lättare när han har det bra. Läs mer om mina erfarenheter i nästa inlägg.
Dags att inreda
En diskussion följde vem som skulle ta ansvaret för projektet. Jag som god man, jag som anhörig eller huvudmannens boende? Enligt godmansexperterna låg det inte på gode mannens ansvar utan på boendets. Som anhörig kände jag lite dåligt samvete. Borde jag inte fixa detta ändå?
I januari 2018 kom ett förslag från boendet, som var framtagna under en rad veckovisa husmöten. Alla tilltänkta inköp var avstämda med huvudmannen med hjälp av alternativ och kompletterande kommunikation. Några få grejer skulle jag ordna till bara. Huvuddelen skulle vi köpa från ett stort möbelföretag, men det blev också några övriga köp. Då huvudmannen inte är särskilt intresserad av att gå i möbelbutiker, valde jag att göra inköpen. Som god man kan jag handla på nätet - ibland - åt huvudmannen. Allt beror på företagens betalsystem.
Större möbelföretaget
Jag började med att kontakta det större möbelföretaget. "Nej, vi kan inte ta betalningar på nätet för gode män. Du får handla i butik." (Som god man behöver man handla på faktura.) Jag skrev ut alla prylar som skulle köpas in från företagets webbsida och gick till butiken i Stockholm, där jag bor. Trots att det rörde sig om typ sju föremål, tog det 35-40 minuter att lägga ordern. Jag förstod också att de skulle packa och köra från Stockholm, trots att de har butik i Södertälje. (Huvudmannens boende ligger söder om Södertälje.) Så fick jag - eller snarare huvudmannen - betala 895 kronor i frakt.
Väl hemma började jag undra. 895 kronor, är inte det lite väl mycket? Nyligen hade jag köpt en fåtölj åt honom på ett annat möbelföretag och betalat 395 kronor i frakt. Dessutom hade jag fått funderingar om en lampa inte var felköpt och en tv-bänk borde köpas till. Det skulle ju kräva minst två veckors handläggningstid hos överförmyndarnämnden, ett besök av mig hos banken samt huvudmannens personal måste schemalägga och boka in gruppboendets buss för att åka till butiken i Södertälje för att byta och köpa till. Det stora möbelföretaget hade bara 30 dagars öppet köp och vi skulle inte hinna. För detta borde jag, som god man, ha blivit medlem i det stora möbelföretagets kundklubb, då jag skulle fått äran att få 60 dagars öppet köp. Nej, själv handlar jag sällan på detta möbelföretag och vill inte bli klubbmedlem. Jag vill ha mina ekonomiska förehavanden separerade från min huvudmans.
Jag hörde av mig till möbelföretagets huvudkontor, som menade på att jag fick åka till deras butik i Södertälje om jag ville ha lägre fraktkostnader. Jag borde också vara medlem i deras kundklubb för att få längre bytestid. Att jag var missnöjd för att jag inte kunde handla på nätet eller hinna byta möblerna - nej, de kunde inte tillfredsställa alla kunder i olika livssituationer. Då var det bättre att jag inte handlade hos dem, fick jag veta av deras chef för kundrelationer.
När möblerna var packade och klara i Stockholm efter två veckor, ringer möbelföretaget till huvudmannens boende i Mölnbo och ber dem hämta sakerna i Stockholm. "Nej", svarar föreståndaren, "vi har betalat för frakt". Säljaren hade inte förstått att Mölnbo ligger tio mil bort. Hon ville nu ha 2 000 kronor till i fraktkostnader eftersom möbelföretaget var tvungna att beställa en särskild körning dit. Efter att ha kastat telefonluren i örat på huvudmannens föreståndare, verkade säljaren ha kommit på bättre tankar. Möbelföretaget valde till sist att köra ut möblerna utan extra kostnad, annat än de 895 kronorna som vi redan betalt.
När jag kontaktade butiken i Södertälje efteråt, visade det sig att huvudmannen kunde ha fått en utkörning för 395 kronor. Jag pratade också med säljchefen på butiken i Stockholm. Det hade gått alldeles utmärkt att lägga ordern i Stockholm och fått den expedierad i Södertälje.
Huvudmannen har drygt 7 000 kronor/månad efter skatt i sjukersättning, så för en person med de inkomsterna är det extra viktigt att tänka på ekonomin. Pengarna ska täcka mat, boende och buss, vilket inte ger många kronor över.
Mindre möbelföretaget
Jag beställer ett sängbord hos ett mindre möbelföretag på nätet. Fakturan skickar företaget till huvudmannen. Jag får därför kontakta dem och be dem skicka fakturan till mig i stället. Då ber de mig att skicka godmansintyget, vilket jag också gör.
Jag hör sedan av mig till Svea Ekonomi, som företaget använder som betaltjänst, för att be att få mitt godmansintyg inskannat hos dem. Precis som jag har hos betaltjänsten Klarna, där jag i dag kan handla enkelt som god man. Svea Ekonomi har lovat återkomma, men jag har inte hört av dem. Över en månad har gått. De verkade i alla fall ta min förfrågan på allvar.
Mattor
Jag ringer företaget, som har en enda anställd i kundtjänsten. Hon är tysk och talar engelska. Kvinnan är mycket vänlig, men vet inte hur man som kund lägger en order till annan leveransadress än sin egen.
På kvällen ligger jag och funderar. Mattorna är valda efter en rad husmöten på gruppboendet. Jag måste få till köpet. Plötsligen slår det mig att jag skulle kunna låtsas att min huvudman har enskild firma och beställa som företagare. Nu går det utmärkt att kunna göra beställningen - med leverans till Mölnbo.
Fel folkbokföringsadress
Huvudmannen flyttade inom Mölnbo för ett par år sedan och jag har inte orkat ta tag i frågan om ny folkbokföring. Eftersom mattföretaget hämtar adressen från Skatteverket, måste jag först ändra i folkbokföringen.
Jag kontaktar huvudmannens boende. Nej, de vet inte vem som ska ansvara för detta. Därefter kontaktar jag överförmyndarnämndens kansli, som mästrande förkunnar att jag är den ansvariga. Pust!
Jag surfar in på Skatteverkets webbsida och söker efter "adressändring" och "god man". Ingen träff. Ändringen kan jag tyvärr inte göra på nätet eftersom huvudmän inte har bank-id. Jag får heller inte sköta ärenden åt huvudmannen via bank-id, som jag kan göra på Internetbanken. Då försöker jag kontakta Skatteverket via e-post, men rubriken "Folkbokföring" saknas i myndighetens förteckning för e-postmeddelanden, så jag kan inte skicka iväg meddelandet. Jag sätter mig i en 25 minuter lång telefonkö och får därefter hänvisning till rätt pappersblankett. Efter fjorton dagar har huvudmannen ny folkbokföringsadress.
Voila, nu kan jag lägga ordern för att beställa nya mattor.
Gardiner
Linnegardinerna hittar jag till ett bra pris på Ikea. De har Klarna som betaltjänst, så jag kan beställa gardinerna på nätet. Hans gruppboende kunde hämta ut på närmaste matbutik. Dessutom har de 365 dagars öppet köp och bytesrätt. Här borde vi ha handlat allt, men det får bli en lärdom framöver.
Huvudmannen hade fått egen möbelkatalog till möbelvaruhuset där vi gjorde de flesta inköpen. Ikea hade inte skickat någon till honom. Så enkelt var det.
Fint resultat
Häromdagen hälsade jag på huvudmannen. Det har blivit så fint i hans lägenhet på gruppboendet. Vackert och harmoniskt. Föreståndaren säger att han har blivit så lugn. Glädjer mig att höra. Livet känns så mycket lättare när han har det bra. Läs mer om mina erfarenheter i nästa inlägg.
Kommentarer