Lämnar som god man

Jag skriver om min tid som god man för en person med autism och utvecklingsstörning. Mina blogginlägg, varav jag har skrivit flera tidigare, handlar om hur systemet fungerar och hur jag skulle vilja att det fungerade. Upplevelsen är personlig.

Sista årsräkningen

Söndagen den 17 januari 2021 skickade jag in årsräkningen för min huvudman. Jag hade då arbetat med den varje ledig dag sedan den 4 januari, dvs. under nio dagar. Trots att Södertälje kommun har bytt till en e-tjänst för digital redovisning, krävs klassiskt redovisningsarbete. Posterna måste stämma mot verifikat och månadsutdrag från banken, vara rätt konterade, budgeten vara i balans. Många timmar gick åt till felsökning, trots att jag bokfört och stämt av löpande i systemet under året. Till sist fick kommunen hjälpa mig under en timme på telefon.

Som vanligt bifogade jag en mängd bilagor till årsräkningen. Denna gång slapp jag skriva ut dem och skicka per post. Det gick dock inte snabbare att skanna in och ladda upp i e-tjänstens system, ett och ett. Allt från bankbesked, Försäkringskassans utdrag för sjukersättning, Försäkringskassans sammanställning av verkställda betalningar till huvudmannen, Skatteverkets kontoutdrag, kopior på inbetalningar till Skatteverket, utlägg för hyra, omvårdnadskostnader, mobilt bredband, handikappridning till inköp av dator och kläder. Då frågan om bank-id för huvudmän inte är löst, går inga myndighetsärenden att lösa digitalt. Mina kontakter med Skatteverket och Försäkringskassan behöver därför ske per telefon och post. Som lök på laxen, hade jag också missat att skicka in förenklade arbetsgivardeklarationer för mitt arvode 2017-2019, vilket krävde någon timme plus flera missnöjda samtal från Skatteverket. (Skatt och arbetsgivaravgifter fanns redan inbetalda på skattekontot, men jag hade inte noterat att jag också måste fylla i och skicka in separata blanketter till myndigheten.) De sista eftersläpande ärendena från arvskiftet 2018 gjorde sig också påminda, som arvode till tillfällig god man.

Vidare kan jag inte längre delegera arbetet med årsräkningen till en extern redovisningsbyrå, då jag behöver logga in i kommunens e-tjänst med mitt bank-id. Därtill finns kommunens och godmansföreningens hjälp med årsräkningen tillgänglig på plats i Södertälje eller på telefon vissa vardagar. Själv bor och arbetar jag i Stockholm. Jag mäktar tyvärr bara arbeta med mitt godmansuppdrag på helger. Från jobbet är jag också van att arbeta med delad skärm och fjärrstyrning, vilket underlättar det dagliga arbetet mycket. Framför allt i Corona-tider. Dessa tjänster kan tyvärr inte kommunen och godmansföreningen bidra med.

Blandade och otillräckliga känslor

En vecka av min julledighet gick åt till årsräkningen, då jag i stället hade behövt ta igen mig. Jag mäktar inte sköta detta uppdrag längre. Kan samhället inte skapa ett mer attraktivt system för gode män, har jag gjort mitt. Jag klandrar varken myndigheter eller kommuner, även om jag kan ha synpunkter. De sköter sitt arbete enligt uppdrag, vilket de också ska. Ansvaret ligger framför allt på regering och riksdag att agera, även om de säkert tvekar eftersom en förändring kommer att kosta.

Dessutom är det skönt att inte alltid ha dåligt samvete eller oroa sig för anmärkningar vid granskning. Mina år som god man har fått mig att känna mig så otillräcklig. Hade jag bara varit mer tålmodig, läst in stödlitteraturen om gode män mer noggrant, inte varit så känslig, hade jag kanske lyckats. Många gode män verkar klara detta, men tydligen inte jag.

Trots att jag har så många års yrkesmässig erfarenhet av att styra, utveckla och kommunicera i offentlig sektor, har jag inte lyckats rå på eller hantera detta system. Mina kontakter med ideell sektor, som Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare och Anhörigas riksförbund har heller inte - trots uppskattande kommentarer - gett resultat. Då kommer mina klandrande tankar in: Hade jag bara orkat stanna kvar ett år till, hade kommunens e-tjänst kanske hunnit bli ännu bättre. Min huvudmans ekonomi hade säkert också blivit lättare att hantera, då arbetet och efterdyningarna från arvskiftet 2018 äntligen är över. Samarbetsavtalet med min huvudmans gruppboende, vilket vi upprättade i början av 2020, har ju ändå underlättat uppdraget mycket. Hade jag bara varit snabbare, hade jag kanske kunnat klara uppdraget på 14 dagar, vilket arvodet motsvarar. Jag hade kanske klarat uppdraget om jag haft tålamod att lära känna godmansföreningen i Södertörn, dit Södertälje hör, om jag tidigare bytt från motsvarande förening i Stockholm, vars service ligger närmare mig. Regeringen hade kanske hunnit tillsätta en utredning som ser över systemet, vilket Riksrevisionens rapport från 2017 föreslagit. Och så fortsätter det.

Som handikappsyskon har jag också svårt att klara den skarpa rågången mellan att vara god man och anhörig. Själva anhörigskapet tar också mycket tid. Hittills har jag lagt cirka 4-6 veckor per år på uppdraget som god man och mitt anhörigskap.

Slutet

Överförmyndarnämnden var väldigt hjälpsam och hanterade mitt entledigande på studs. Den 1 februari tar en ny god man över. Själv tänker jag njuta av att äntligen kunna återgå till en mer normal vardag.

Kommentarer

Samhället är sårbart och speciellt när olika system - manuella och digitala - icke är synkade med varandra och överlappar varandra. Lägg därtill en mänskliga faktorn och man hamnar i ett träsk där den ena handen inte vet var den andra gör.

Men trist att DU inte längre mäktar med att vara God Man

MvH B (fattar fortfarande INTE varför min signatur anges som "Hasse Beg Bil"..)

Populära inlägg i den här bloggen

Komma in i godmansuppdraget

God man: En krånglig process att inreda