Samverkan för bättre vattenlösningar

Staden Hallsberg under vatten läser jag i DN den 6 september 2015. Ett ungt par tar sig mellan husen i kanot. En vanlig översvämning, hade jag tänkt för fem år sedan. I dag ser jag en komplex och systematisk fråga som kräver samverkan för att lösas. Vatten som svämmar över blir inte bara blött under fötterna, utan drabbar även gator, fastigheter och järnvägar för att nämna några.

Under 2011-2012 fick jag ett uppdrag att projektleda Vattenstämman, en ny politisk mötesplats för vatten-, miljö- och samhällsplanering åt branschorganisationen Svenskt Vatten. Klimatförändringarna, med häftigare regn och varmare temperaturer, ställer nya krav på de kommunala VA-aktörerna. Felplanerade städer och områden där avrinningen inte fungerar svämmar över när vattnet inte hinner rinna undan. Varmare vatten skapar brunare och grumligare vatten, som kan ge upphov till bakterier och magsjukdomar utan rätt rening. För att lösa problemen krävdes en nationell kraftsamling, där de berörda parterna kunde träffas regelbundet och diskutera utmaningarna.

Nya former för samverkan
Under flera månader planerade vi - Svenskt Vatten och jag - det nya arrangemanget med ett spännande program för politiker och tjänstemän på olika beslutsnivåer. Många aktörer visade sig berörda. Vatten är ett livsmedel, som regleras under Näringsdepartementet och Livsmedelsverket. Klimatfrågorna hör hemma under Miljödepartementet och Socialdepartementet, Naturvårdsverket, SMHI och Lantmäteriet. Smittskyddet går in under Socialdepartementet och Folkhälsomyndigheten. Sötvattenfrågorna ryms under Miljödepartementet och Havs- och vattenmyndigheten. Risk- och sårbarhetsfrågorna hanteras av Försvarsdepartementet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap osv. För att besluten slutligen ska kunna tas, behöver även motsvarande utskott i riksdagen vara övertygade. Länsstyrelserna och kommunerna måste samverka såväl internt som mellan varandra, där förvaltnings- och bolagsgränser ibland ligger ivägen. Privata aktörer, som vattenplanerar, bygger VA-utrustning och hanterar vattenkemikalier, måste vara med på tåget.

Att hitta gemensamma former för samverkan blev en utmaning. Svenskt Vatten var då en organisation där ämnesansvaret tydligt var delegerat till respektive handläggare - och fokus främst inriktat på det tekniska och kommunala perspektivet. För mig, som tidigare tjänsteman i Regeringskansliet, var nationell politik och bred samverkan det naturliga sättet att lösa samhällsproblem. Att skapa en förståelse för politikens betydelse och ökad samverkan, både internt och externt, krävde sin tid. Jag behövde lära mig att se frågan ur det kommunala perspektivet och förstå dess logik. Arbetet gick inte smärtfritt, men i takt med att vi samarbetade närmade vi oss varandra. Resan att förflytta sig mot ett nytt perspektiv blev den största upplevelsen.

Bygga en ny mötesplats
Att skapa intresse för den nya mötesplatsen var ett stort arbete. På uppdrag ringde jag mängder av säljsamtal, skrev e-brev, artiklar till branschtidningen Svenskt Vatten, nätverkade och startade ett gemensamt Twitter-konto, @vattenstamman, för dem som ville samlas. Ett intresset fanns redan från början, men först efter flera månader började anmälningarna rulla in på allvar.

I maj 2012 ägde den första Vattenstämman rum. Den fick 800 deltagare från 75 samverkande organisationer. Nittio talare på 30 seminarier gav sin syn på vatten-, klimat- och samhällsbyggnadsfrågorna. Det var en mäktig upplevelse. Aktörer som tidigare inte träffats hittade gemensamma beröringspunkter och såg möjligheter att hjälpa varandra. Nya vinklar på vatten diskuterades och gav upphov till nya tankar och idéer. Den absoluta majoriteten var nöjda med det nya sättet att gemensamt diskutera och tackla utmaningarna.

Fortsatta möten
Aktörerna har fortsatt träffas årligen - och sågs senast i Sundsvall i maj. Nästa år träffas de i Göteborg. Jag blir glad över att Svenskt Vatten vågade ta ett nytt och tvärsektoriellt tag kring sina komplexa frågeställningar. Som projektledare var uppdraget spännande och meningsfullt. I dag diskuteras deras frågeställningar nationellt i en helt annan omfattning än tidigare. Branschorganisationen har fått upp frågorna på bordet helt enkelt.

Projektledarjobbet med Vattenstämman lärde mig följande.
1. Vikten av att samla aktörerna. Hur lockar du aktörer som kanske inte tidigare har träffats att avsätta tid och resurser för att diskutera delvis gemensamma frågeställningar?
2. Behovet att målgruppsanpassa informationen. Hur får du varje aktör att känna sig delaktig i en frågeställning som är större än deras eget uppdrag?
3. Nyttan av att skapa gemensamma kommunikationskanaler. Hur håller du aktörer inom olika områden uppdaterade med samma information, så att de ser varandras perspektiv och vill hitta gemensamma lösningar?
4. Vikten av att ta hjälp av politiken. Svenskt Vatten var van att lösa vattenutmaningarna främst med teknik och kommunala beslut. Nu valde de att ta hjälp av nationell politik och samhällsperspektiv, vilket krävde nya budskap, argumentation och logik.

Kanske din organisation också har gemensamma frågeställningar som behöver lösas gemensamt? Hur hittar ni möjligheter för att få parterna att mötas och förstå varandra? Hör gärna av dig, @ulrikacsr på Twitter, så tar vi en kopp kaffe.