Telekområdgivarna svarar Telia
Jag har i ett tidigare blogginlägg berättat hur jag tecknat ett företagsabonnemang för Telia via deras återförsäljare Dialect. Avtalet verkade dyrt, tyckte jag, och ville i stället ha ett privat abonnemang, då jag dessutom har lagt ner företaget. Dialect stod på sig om det förmånliga priset, som sedan visade sig vara ett falskt påstående. Köpet kunde då inte hävas eftersom avtalet var ett företagsabonnemang. Telia menade sig inte kunna göra något, då jag avtalat med Dialect.
Efter att jag skrivit blogginlägget, kontaktade jag Telekområdgivarna. Som jag förstår deras resonemang, se inlaga nedan, är avtalet att betrakta som privat då jag inte använder det i företagssyfte. Dialect har inte uppgivit några villkor för ångerrätt, vilket innebär att min ångerrätt kvarstår.
Jag har nu kontaktat Telia via deras webbsida, men inte fått någon bekräftelse på min anmälan. Det är heller inte möjligt att kontakta Telia via deras kontaktformulär igen. Vidare har jag kontaktat Dialect, som inte heller har bekräftat min anmälan. En vän har tipsat mig om Sveriges Radios program Plånboken, som berättar om de klagomål som Konsumentverket fått in som rör Telias telefonförsäljning av abonnemang. Att ett halvstatligt bolag vågar, förvånar mig. Att de statliga ägarna (Näringsdepartementet) accepterar, förvånar mig ännu mer.
Jag hoppas nu på att Telia häver mitt avtal med Dialect, vilket Telekområdgivarna verkar framhålla att de kan göra.
Inlagan från Telekområdgivarna
"Vad jag förstår det som har du tecknat ett företagsabonnemang trots att du inte använder telefonen i någon näringsverksamhet. Det kan vara så att du ska ses som privatperson i denna avtalsrelation. Då är de konsumenträttsliga reglerna tillämpliga. ARN har i flera fall avgjort huruvida det är i egenskap av privatperson eller företagare som en person har ingått ett avtal. Omständigheter som vid dessa beslut har varit avgörande är bl.a. hur tjänsten används. Om tjänsten används huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet har ARN beslutat att det är i egenskap av privatperson som avtalet har ingåtts. Om konsumenten vidare inte fått korrekt information om ångerrätten har denne fortfarande rätt att ångra avtalet.
ARN 2014-06820 Operatören har bevisbördan för att avtal ingåtts som företagare
Beslut: Konsumenten fick rätt
En konsument ingick avtal om telefoni- och bredbandsabonnemang över telefon. Efter några dagar meddelade konsumenten operatören att han ångrade sig. Operatören nekade ångerrätt eftersom de ansåg att det gällde företagsavtal.
ARN ansåg vid en sammantagen bedömning att utredningen i ärendet inte gav stöd för att konsumenten skulle ha ingått avtal i syfte som företagare. Tjänsterna kunde inte heller i sig anses vara mer avsedda åt att användas i egenskap som företagare än i egenskap som konsument. Eftersom det rådde en osäkerhet ansåg ARN att det var operatören som skulle bevisa om konsumenten ingått avtal i egenskap av företagare. Eftersom operatören inte bevisat detta skulle konsumenten anses ha ingått avtalen i egenskap av konsument och därmed ha ångerrätt.
ARN 2012-01334 Ångerrätt kan gälla för abonnemang som säljs som företagsabonnemang
Beslut: Konsumenten fick rätt
En person ingick ett avtal per telefon (ett så kallat distansavtal) och operatören hävdade att ett avtal om företagabonnemang hade träffats och nekade därför personen rätt att ångra avtalet. Frågan var om personen ingått avtalet som konsument eller som företagare? Denna fråga var viktig att reda ut eftersom konsumenter har laglig rätt att ångra distansavtal medan näringsidkare/företag däremot saknar sådan laglig ångerrätt.
Personen hävdade bland annat att telefonen var hans privata och eftersom han ansåg att avtalet inte motsvarade vad han hade beställt ville han ångra avtalet.
Operatören menade att det faktum att abonnemanget tidigare hade varit privat inte uteslöt att det kunde ändras till ett företagsabonnemang hos en annan operatör. Operatören bifogade också en skärmdump från Upplysningscentralen som visade att kunden är företagare. Vidare menade operatören att det bland annat framgick av det muntliga avtalet att det är företagspriser som gäller. Detta eftersom det talades om priser exklusive moms samt om personnummer som organisationsnummer.
ARN uttalade att för att betraktas som konsument måste två krav vara uppfyllda. För det första ska man vara ”en fysisk person” (till skillnad från juridisk person). ARN menade att personen i ärendet fått brev av operatören i sitt namn och att det därmed var personen, och inte någon juridisk person, som ingått avtalet med operatören.
För att betraktas som konsument krävs, för det andra, att personen har ingått avtalet med operatören ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Vid denna bedömning tog ARN särskild hänsyn till att personen i fråga var 75 år gammal, att hans tidigare abonnemang alltid hade varit ett privatabonnemang samt att telefonen fanns i hans bostad.
Frågan var då om det faktum att personen var lantbrukare (och i den egenskapen drev jordbruksnäring och möjligen då och då ringde samtal med koppling till denna) hade någon betydelse för bedömningen om personen ingått avtalet som konsument? Här menade ARN att det inte hade visats att telefonabonnemanget hade använts i någon nämnvärd omfattning i näringsverksamheten och att avtalet därför hade ingåtts ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Kraven för att anses vara konsument ansågs därför vara uppfyllda även i denna del.
ARN menade att eftersom personen inte fått någon information om sin ångerrätt enligt de regler som finns, hade ångerfristen ännu inte gått ut. Personen hade därför rätt att frånträda avtalet med hänvisning till ångerrätten.
Vi på Telekområdgivarna vill gärna se om vi kan bidra till att du och Telia hittar en lösning på problemet."
Läs hur det går i nästa inlägg
Efter att jag skrivit blogginlägget, kontaktade jag Telekområdgivarna. Som jag förstår deras resonemang, se inlaga nedan, är avtalet att betrakta som privat då jag inte använder det i företagssyfte. Dialect har inte uppgivit några villkor för ångerrätt, vilket innebär att min ångerrätt kvarstår.
Jag har nu kontaktat Telia via deras webbsida, men inte fått någon bekräftelse på min anmälan. Det är heller inte möjligt att kontakta Telia via deras kontaktformulär igen. Vidare har jag kontaktat Dialect, som inte heller har bekräftat min anmälan. En vän har tipsat mig om Sveriges Radios program Plånboken, som berättar om de klagomål som Konsumentverket fått in som rör Telias telefonförsäljning av abonnemang. Att ett halvstatligt bolag vågar, förvånar mig. Att de statliga ägarna (Näringsdepartementet) accepterar, förvånar mig ännu mer.
Jag hoppas nu på att Telia häver mitt avtal med Dialect, vilket Telekområdgivarna verkar framhålla att de kan göra.
Inlagan från Telekområdgivarna
"Vad jag förstår det som har du tecknat ett företagsabonnemang trots att du inte använder telefonen i någon näringsverksamhet. Det kan vara så att du ska ses som privatperson i denna avtalsrelation. Då är de konsumenträttsliga reglerna tillämpliga. ARN har i flera fall avgjort huruvida det är i egenskap av privatperson eller företagare som en person har ingått ett avtal. Omständigheter som vid dessa beslut har varit avgörande är bl.a. hur tjänsten används. Om tjänsten används huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet har ARN beslutat att det är i egenskap av privatperson som avtalet har ingåtts. Om konsumenten vidare inte fått korrekt information om ångerrätten har denne fortfarande rätt att ångra avtalet.
ARN 2014-06820 Operatören har bevisbördan för att avtal ingåtts som företagare
Beslut: Konsumenten fick rätt
En konsument ingick avtal om telefoni- och bredbandsabonnemang över telefon. Efter några dagar meddelade konsumenten operatören att han ångrade sig. Operatören nekade ångerrätt eftersom de ansåg att det gällde företagsavtal.
ARN ansåg vid en sammantagen bedömning att utredningen i ärendet inte gav stöd för att konsumenten skulle ha ingått avtal i syfte som företagare. Tjänsterna kunde inte heller i sig anses vara mer avsedda åt att användas i egenskap som företagare än i egenskap som konsument. Eftersom det rådde en osäkerhet ansåg ARN att det var operatören som skulle bevisa om konsumenten ingått avtal i egenskap av företagare. Eftersom operatören inte bevisat detta skulle konsumenten anses ha ingått avtalen i egenskap av konsument och därmed ha ångerrätt.
ARN 2012-01334 Ångerrätt kan gälla för abonnemang som säljs som företagsabonnemang
Beslut: Konsumenten fick rätt
En person ingick ett avtal per telefon (ett så kallat distansavtal) och operatören hävdade att ett avtal om företagabonnemang hade träffats och nekade därför personen rätt att ångra avtalet. Frågan var om personen ingått avtalet som konsument eller som företagare? Denna fråga var viktig att reda ut eftersom konsumenter har laglig rätt att ångra distansavtal medan näringsidkare/företag däremot saknar sådan laglig ångerrätt.
Personen hävdade bland annat att telefonen var hans privata och eftersom han ansåg att avtalet inte motsvarade vad han hade beställt ville han ångra avtalet.
Operatören menade att det faktum att abonnemanget tidigare hade varit privat inte uteslöt att det kunde ändras till ett företagsabonnemang hos en annan operatör. Operatören bifogade också en skärmdump från Upplysningscentralen som visade att kunden är företagare. Vidare menade operatören att det bland annat framgick av det muntliga avtalet att det är företagspriser som gäller. Detta eftersom det talades om priser exklusive moms samt om personnummer som organisationsnummer.
ARN uttalade att för att betraktas som konsument måste två krav vara uppfyllda. För det första ska man vara ”en fysisk person” (till skillnad från juridisk person). ARN menade att personen i ärendet fått brev av operatören i sitt namn och att det därmed var personen, och inte någon juridisk person, som ingått avtalet med operatören.
För att betraktas som konsument krävs, för det andra, att personen har ingått avtalet med operatören ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Vid denna bedömning tog ARN särskild hänsyn till att personen i fråga var 75 år gammal, att hans tidigare abonnemang alltid hade varit ett privatabonnemang samt att telefonen fanns i hans bostad.
Frågan var då om det faktum att personen var lantbrukare (och i den egenskapen drev jordbruksnäring och möjligen då och då ringde samtal med koppling till denna) hade någon betydelse för bedömningen om personen ingått avtalet som konsument? Här menade ARN att det inte hade visats att telefonabonnemanget hade använts i någon nämnvärd omfattning i näringsverksamheten och att avtalet därför hade ingåtts ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Kraven för att anses vara konsument ansågs därför vara uppfyllda även i denna del.
ARN menade att eftersom personen inte fått någon information om sin ångerrätt enligt de regler som finns, hade ångerfristen ännu inte gått ut. Personen hade därför rätt att frånträda avtalet med hänvisning till ångerrätten.
Vi på Telekområdgivarna vill gärna se om vi kan bidra till att du och Telia hittar en lösning på problemet."
Läs hur det går i nästa inlägg
Kommentarer