Är syftet att straffa egenföretagare?
Relativt sent i livet har jag bytt bana i arbetslivet, från verksamhetsekonom till kommunikatör. Jag är utbildad till både företagsekonom och kommunikatör på högskolenivå, så utbildningsbakgrunden har jag. Självklart är det spännande att göra något nytt, men det är inte självklart lätt att få fäste på arbetsmarknaden i sin nya roll. Dessutom har jag med åren börjat se fler möjligheter och chanser i arbetslivet, vilket har gjort mig mer rörlig.
Bytt bransch, tagit initiativ till förändring
År 2006 tog jag tjänstledigt från Regeringskansliet (Näringsdepartementet), där jag varit anställd i många år, för att ta steget över att bli ekonom på Myndigheten för skolutveckling. Ett drygt halvår senare beslutade sig regeringen för att lägga ner myndigheten.
Vad gör man då? I mitt fall valde jag att starta eget som skribent. Egenföretagandet körde jag parallellt med arbetet i ett drygt år tills myndigheten lades ner. Därefter fick jag ett påhugg på tre månader att kommunicera nedläggningen av Verket för förvaltningsutveckling, Verva, som visstidsanställd. Nästa knäck blev ett konsultjobb som kommunikatör på Kammarkollegiet, där jag gick in i tre månader inför att myndigheten skulle rekrytera en kommunikationschef. Nästa uppdrag innebar att jag byggde upp ett nytt intranät på Riksrevisionen under ett halvår, igen som anställd.
Därefter löpte min treåriga tjänstledighet från Regeringskansliet ut. Jag fick en tjänst som myndighetshandläggare, en syssla jag ägnat mig åt tidigare, men nu på Miljödepartementet. Att gå tillbaka till att vara verksamhetsekonom var inte vad jag drömde om, men well - så kan det gå. Jag lade - på Skatteverkets anmodan - ner företaget och kavlade upp ärmarna för mitt nya uppdrag.
Efter två års hårt arbete var det dags igen att lämna Regeringskansliet. Nu fick jag ett uppdrag på branschorganisationen Svenskt Vatten för att organisera en ny mötesplats för dricksvatten. Kravet var att jag blev konsult. Jag startade upp företaget igen och hade en spännande konsulttid på nio månader tills uppdraget var slutfört.
I somras tröttnade Regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet) på min begäran att vara tjänstledig, vilket är begripligt. Jag köptes ut efter 22 års anställning.
Bytt anställningsformer
Nästa knäck - och då blev jag uppringd - var på landstinget. Denna gång som anställd. Uppdraget varar året ut. Företaget är därför just nu vilande.
Så är det dags igen att söka uppdrag eller anställd. Hoppas självklart att det går bra att hitta något nytt, men det kräver både vilja, aktivitet och viss tur. Jag ringer därför till AEA för att höra om möjlighet att få a-kassa om jag inte hinner få något nytt uppdrag eller jobb till årsskiftet.
Döm om min förvåning. AEA meddelar mig att om det blir aktuellt att få a-kassa då (första gången i mitt liv i så fall), vilket kräver att jag låter mitt företag vara vilande, så får jag inte starta upp mitt företag förrän om fem år. FEM ÅR!
Ny arbetsmarknad, nya arbetsvillkor
Var har arbetsmarknads- och näringsministrarna hållit hus under alla dessa år? Jag har arbetat med arbetsmarknadspolitik i stort sett hela 1990-talet och har under de senaste åren gjort mitt bästa för att själv tillämpa den arbetsmarknadspolitik jag har lärt mig i tjänsten. Inte väntat på jobb utan själv tagit initiativ till att skapa arbets- och uppdragstillfällen genom att ringa runt och nätverka. Jag har försökt vara så flexibel som möjligt för att försörja mig själv.
Dessutom har jag en kreativ och förändringsbenägen ådra - förenat med en rättframhet, ett civilcourage och en lång erfarenhet från flera politikområden i statlig sektor - som inte alltid är uppskattad i en ofta konservativ, försiktig och reaktiv offentlig sektor. Mina egenskaper är utmärkta som egenföretagare eftersom jag lätt ser möjligheter och lösningar i exempelvis låsta och stagnerade situationer.
Ska jag nu - av ekonomiska skäl - tvingas att gå som anställd i fem år för att jag inte ska straffas ut som egenföretagare? Hur vill finans-, arbetsmarknads- och näringsministrarna att människor ska ta ansvar för sin anställbarhet och sin anställningssituation? Vore tacksam för svar!
Bytt bransch, tagit initiativ till förändring
År 2006 tog jag tjänstledigt från Regeringskansliet (Näringsdepartementet), där jag varit anställd i många år, för att ta steget över att bli ekonom på Myndigheten för skolutveckling. Ett drygt halvår senare beslutade sig regeringen för att lägga ner myndigheten.
Vad gör man då? I mitt fall valde jag att starta eget som skribent. Egenföretagandet körde jag parallellt med arbetet i ett drygt år tills myndigheten lades ner. Därefter fick jag ett påhugg på tre månader att kommunicera nedläggningen av Verket för förvaltningsutveckling, Verva, som visstidsanställd. Nästa knäck blev ett konsultjobb som kommunikatör på Kammarkollegiet, där jag gick in i tre månader inför att myndigheten skulle rekrytera en kommunikationschef. Nästa uppdrag innebar att jag byggde upp ett nytt intranät på Riksrevisionen under ett halvår, igen som anställd.
Därefter löpte min treåriga tjänstledighet från Regeringskansliet ut. Jag fick en tjänst som myndighetshandläggare, en syssla jag ägnat mig åt tidigare, men nu på Miljödepartementet. Att gå tillbaka till att vara verksamhetsekonom var inte vad jag drömde om, men well - så kan det gå. Jag lade - på Skatteverkets anmodan - ner företaget och kavlade upp ärmarna för mitt nya uppdrag.
Efter två års hårt arbete var det dags igen att lämna Regeringskansliet. Nu fick jag ett uppdrag på branschorganisationen Svenskt Vatten för att organisera en ny mötesplats för dricksvatten. Kravet var att jag blev konsult. Jag startade upp företaget igen och hade en spännande konsulttid på nio månader tills uppdraget var slutfört.
I somras tröttnade Regeringskansliet (Arbetsmarknadsdepartementet) på min begäran att vara tjänstledig, vilket är begripligt. Jag köptes ut efter 22 års anställning.
Bytt anställningsformer
Nästa knäck - och då blev jag uppringd - var på landstinget. Denna gång som anställd. Uppdraget varar året ut. Företaget är därför just nu vilande.
Så är det dags igen att söka uppdrag eller anställd. Hoppas självklart att det går bra att hitta något nytt, men det kräver både vilja, aktivitet och viss tur. Jag ringer därför till AEA för att höra om möjlighet att få a-kassa om jag inte hinner få något nytt uppdrag eller jobb till årsskiftet.
Döm om min förvåning. AEA meddelar mig att om det blir aktuellt att få a-kassa då (första gången i mitt liv i så fall), vilket kräver att jag låter mitt företag vara vilande, så får jag inte starta upp mitt företag förrän om fem år. FEM ÅR!
Ny arbetsmarknad, nya arbetsvillkor
Var har arbetsmarknads- och näringsministrarna hållit hus under alla dessa år? Jag har arbetat med arbetsmarknadspolitik i stort sett hela 1990-talet och har under de senaste åren gjort mitt bästa för att själv tillämpa den arbetsmarknadspolitik jag har lärt mig i tjänsten. Inte väntat på jobb utan själv tagit initiativ till att skapa arbets- och uppdragstillfällen genom att ringa runt och nätverka. Jag har försökt vara så flexibel som möjligt för att försörja mig själv.
Dessutom har jag en kreativ och förändringsbenägen ådra - förenat med en rättframhet, ett civilcourage och en lång erfarenhet från flera politikområden i statlig sektor - som inte alltid är uppskattad i en ofta konservativ, försiktig och reaktiv offentlig sektor. Mina egenskaper är utmärkta som egenföretagare eftersom jag lätt ser möjligheter och lösningar i exempelvis låsta och stagnerade situationer.
Ska jag nu - av ekonomiska skäl - tvingas att gå som anställd i fem år för att jag inte ska straffas ut som egenföretagare? Hur vill finans-, arbetsmarknads- och näringsministrarna att människor ska ta ansvar för sin anställbarhet och sin anställningssituation? Vore tacksam för svar!
Kommentarer