Hur fungerar öppna kontorslandskap?
I mitt tidigare jobb var jag myndighetshandläggare (= opolitisk samordnare för Regeringskansliets styrning av en viss myndighet) för en myndighet som hade flyttat från vanliga kontorsrum till öppet kontorslandskap. Ett av syftena var - förutom minskade lokalkostnader - att den skulle få en öppnare arbetsmiljö. Vid ett tillfälle kom jag att tala med en av de anställda. Hon tyckte att de anställda hade börjat prata mindre med varandra i den nya miljön än tidigare. Det samspel mellan avdelningar, som tidigare dessutom hade haltat, fungerade nu ännu sämre.
Hennes uttalande gjorde mig brydd. Här hade myndigheten ett öppet landskap - med möjlighet att enkelt tala med kollegor, dessutom från olika avdelningar. Ändå blev effekten den motsatta, enligt henne.
Kräver öppet arbetsklimat
Sedan dess har jag själv hunnit sitta i landskap, stora landskap. T.o.m. på arbetsplatser där alla ytor är öppna, även mellan fikarum och själva landskapen.
Som jag upplever situationen, känner jag att jag lättare stör människor än när var och en hade egna rum. Jag sätter mig på huk och viskar. Visst kan man gå in i ett tyst rum med en kollega, men det blir mer av ett projekt. Det känns också lite obekvämt.
Jag har i många år arbetat med förändringsprocesser. När organisationer och verksamheter förändras, uppstår lätt nya frågor, oklarheter kring roller och ansvar, frustration och även sorg. Hur hanterar du dessa känslor i ett öppet landskap? Kanske är du rädd att andra ska höra dina funderingar och få ta del av negativa känslor, om du inte gått in i ett tyst rum och stängt om dig med en kollega. Kanske vill du inte fika i det gränslösa pausutrymmet om du känner dig arg och frustrerad - och varken vill eller orkar prata om vanliga kafferumsfrågor, som landställen och tv-program. Kanske upplever du att det inte är okej att fika, vilket tydligt syns i öppna ytor, i en downsizad organisation, där samma mängd arbetsuppgifter ska göras inom ramen för minskade resurser?
Hur hantera störningar?
Även om landskapet också har sina fördelar, i alla fall om man inte behöver vara koncentrerad och kan överhöra de allmänna diskussionerna på avdelningen, finns det också nackdelar med den ökade ljudnivån och sorlet. Visst kan du igen gå in på ett tyst rum om du behöver arbeta koncentrerat. Men om du 80 procent av tiden behöver vara koncentrerad, kan du knappast lägga beslag på ett tyst rum på egen hand. Dessutom är den tekniska utrustningen ofta sämre där, som separata arbetsskärmar för den bärbara datorn, och du kan ha saker och ting på ditt skrivbord som du måste hämta. Till företagens lista för grundbeställningar brukar sällan ordentliga hörselskydd, typ röjsågskåpor, ingå. Köper man egna kåpor för hembyggarbete, exempelvis på Clas Olsson, släpper de ändå igenom tillräckligt med ljud för att man ska bli fortsatt störd.
Jag kommer att fortsätta följa debatten om de öppna kontorslandskapen. Jag är övertygad att den inte är över.
Hennes uttalande gjorde mig brydd. Här hade myndigheten ett öppet landskap - med möjlighet att enkelt tala med kollegor, dessutom från olika avdelningar. Ändå blev effekten den motsatta, enligt henne.
Kräver öppet arbetsklimat
Sedan dess har jag själv hunnit sitta i landskap, stora landskap. T.o.m. på arbetsplatser där alla ytor är öppna, även mellan fikarum och själva landskapen.
Som jag upplever situationen, känner jag att jag lättare stör människor än när var och en hade egna rum. Jag sätter mig på huk och viskar. Visst kan man gå in i ett tyst rum med en kollega, men det blir mer av ett projekt. Det känns också lite obekvämt.
Jag har i många år arbetat med förändringsprocesser. När organisationer och verksamheter förändras, uppstår lätt nya frågor, oklarheter kring roller och ansvar, frustration och även sorg. Hur hanterar du dessa känslor i ett öppet landskap? Kanske är du rädd att andra ska höra dina funderingar och få ta del av negativa känslor, om du inte gått in i ett tyst rum och stängt om dig med en kollega. Kanske vill du inte fika i det gränslösa pausutrymmet om du känner dig arg och frustrerad - och varken vill eller orkar prata om vanliga kafferumsfrågor, som landställen och tv-program. Kanske upplever du att det inte är okej att fika, vilket tydligt syns i öppna ytor, i en downsizad organisation, där samma mängd arbetsuppgifter ska göras inom ramen för minskade resurser?
Hur hantera störningar?
Även om landskapet också har sina fördelar, i alla fall om man inte behöver vara koncentrerad och kan överhöra de allmänna diskussionerna på avdelningen, finns det också nackdelar med den ökade ljudnivån och sorlet. Visst kan du igen gå in på ett tyst rum om du behöver arbeta koncentrerat. Men om du 80 procent av tiden behöver vara koncentrerad, kan du knappast lägga beslag på ett tyst rum på egen hand. Dessutom är den tekniska utrustningen ofta sämre där, som separata arbetsskärmar för den bärbara datorn, och du kan ha saker och ting på ditt skrivbord som du måste hämta. Till företagens lista för grundbeställningar brukar sällan ordentliga hörselskydd, typ röjsågskåpor, ingå. Köper man egna kåpor för hembyggarbete, exempelvis på Clas Olsson, släpper de ändå igenom tillräckligt med ljud för att man ska bli fortsatt störd.
Jag kommer att fortsätta följa debatten om de öppna kontorslandskapen. Jag är övertygad att den inte är över.
Kommentarer