Hur värnar vi friheter inom integrationen?
Förra helgen var jag på utbildning för språkstödjare i Internationella Bekantskapers regi. Vi fick två heldagar för en mycket rutinerad person inom utbildningsformen Sfi, svenska för invandrare.
Det roligaste under utbildningen var att träffa alla andra som engagerar sig i språkfrågor. Flera hade varit aktiva under många år och hade mycket att berätta. Några var tidigare språklärare, som hade nytta av sina kunskaper i mötet med våra nya invandrare.
Jag har hittills varit imponerad av de elever som jag träffar på Medelhavsmuseet. Flertalet är motiverade och nyfiken på att lära mer om Sverige och det svenska språket. De flesta är kärleks- eller arbetsimmigranter, vilket säkert också påverkar deras motivation att möta en ny kultur. Den är frivilligt i Sverige. Under utbildningen fick jag dock upp ögonen för ett par hinder, som jag tycker är besvärliga. Jag ska nämna några exempel.
Vilka utmaningar ställs vi inför?
1. En kvinna från Mellanöstern hade anmält sig till en tvådagarskurs. När hon kom till klassrummet, var hennes make med. Han var inte anmäld, så det saknades plats och lunchbokning för honom. Han meddelade att han kommer att vara där. Passar det inte, skulle såväl han och hans fru gå därifrån.
Hur löser man den utmaningen? I detta fall fick maken sitta i ett hörn i klassrummet under dagen. Han fick ingen mat. Dagen efter fick frun komma ensam. Lösningen blev bra, tycker jag, men det är knepigt om fler män ska övervaka sina kvinnor i olika sammanhang.
2. En kvinna från Ryssland, uppvuxen i auktoritetsbundna Sovjetunionen, hade anmält sig till en kurs. Hon var nöjd med lärarundervisningen, men ville inte delta i grupparbetet. "Jag är här för att lyssna på vad du som lärare och expert har att säga."
Trots lärarens idoga försök att förklara att grupparbete är ett naturligt inslag i svensk undervisning, ville hon inte delta i grupparbetet. Några år senare kom hon på lärarens utbildning igen. Denna gång hade hon accepterat grupparbete som samarbetsform.
3. En svensk kvinna hade engagerat sig i livet för en kvinna från Mellanöstern. De gjorde saker tillsammans som man gör i svenskt vardagsliv. Exempelvis åt de på restauranger från olika kulturer. Med åren blev dock kvinnan från Mellanöstern radikaliserad. Till sist ville hon bara äta på halalkök. Ett avgörande skäl till hennes radikalisering berodde på att hon regelbundet besökte moskén på Södermalm. Moskéns verksamhet finansieras av det konservativa Saudiarabien.
Kämpa för fri- och rättigheter
Hur ska vi ta oss an de möjligheter och utmaningar som ökad invandring innebär för Sverige? Jag ser ingen anledning att svartmåla, men heller inte att skönmåla. För min del berikas jag av mina regelbundna möten med invandrare. Jag hoppas att fler möten mellan svenskar och invandrare ska öka integrationen. Men jag tänker heller inte vara så naiv att tro att alla vill integreras i svensk kultur.
Helst skulle jag se att de som accepterar viss form av integration har större chanser att få stanna i vårt land. De fri- och rättigheter som svenska kvinnor och män har verkat för under lång tid är något som jag vill fortsätta värna. Jag vet också att många invandrare uppskattar dessa möjligheter till ett aktivt och fritt liv som människa. Låt oss jobba vidare på det spåret!
Jag har hittills varit imponerad av de elever som jag träffar på Medelhavsmuseet. Flertalet är motiverade och nyfiken på att lära mer om Sverige och det svenska språket. De flesta är kärleks- eller arbetsimmigranter, vilket säkert också påverkar deras motivation att möta en ny kultur. Den är frivilligt i Sverige. Under utbildningen fick jag dock upp ögonen för ett par hinder, som jag tycker är besvärliga. Jag ska nämna några exempel.
Vilka utmaningar ställs vi inför?
1. En kvinna från Mellanöstern hade anmält sig till en tvådagarskurs. När hon kom till klassrummet, var hennes make med. Han var inte anmäld, så det saknades plats och lunchbokning för honom. Han meddelade att han kommer att vara där. Passar det inte, skulle såväl han och hans fru gå därifrån.
Hur löser man den utmaningen? I detta fall fick maken sitta i ett hörn i klassrummet under dagen. Han fick ingen mat. Dagen efter fick frun komma ensam. Lösningen blev bra, tycker jag, men det är knepigt om fler män ska övervaka sina kvinnor i olika sammanhang.
2. En kvinna från Ryssland, uppvuxen i auktoritetsbundna Sovjetunionen, hade anmält sig till en kurs. Hon var nöjd med lärarundervisningen, men ville inte delta i grupparbetet. "Jag är här för att lyssna på vad du som lärare och expert har att säga."
Trots lärarens idoga försök att förklara att grupparbete är ett naturligt inslag i svensk undervisning, ville hon inte delta i grupparbetet. Några år senare kom hon på lärarens utbildning igen. Denna gång hade hon accepterat grupparbete som samarbetsform.
Kämpa för fri- och rättigheter
Hur ska vi ta oss an de möjligheter och utmaningar som ökad invandring innebär för Sverige? Jag ser ingen anledning att svartmåla, men heller inte att skönmåla. För min del berikas jag av mina regelbundna möten med invandrare. Jag hoppas att fler möten mellan svenskar och invandrare ska öka integrationen. Men jag tänker heller inte vara så naiv att tro att alla vill integreras i svensk kultur.
Helst skulle jag se att de som accepterar viss form av integration har större chanser att få stanna i vårt land. De fri- och rättigheter som svenska kvinnor och män har verkat för under lång tid är något som jag vill fortsätta värna. Jag vet också att många invandrare uppskattar dessa möjligheter till ett aktivt och fritt liv som människa. Låt oss jobba vidare på det spåret!
Kommentarer