Lära andra lära svenska
En vän och jag går nu på språkkafé med Internationella Bekantskaper på Medelhavsmuseet i Stockholm på tisdagar. Där får vi möjlighet att träffa människor från andra länder och som vill lära sig svenska.
Det är spännande att möta människor från andra kulturer, vilket jag inte så ofta gör i min vardag. Många av dem som är där har kommit till Sverige för att de fått jobb här eller förälskat sig i en svensk. Jag har bara träffat några enstaka flyktingar. Hittills har jag träffat människor från bland annat Ukraina, Kina, Filippinerna, El Salvador och Iran.
Vad har jag lärt mig?
Jag börjar bättre förstå hur svår svenskan är. Hur böjer man ord? Vilka prepositioner använder man? Hur betonar man ord? Jag försöker rätta genom att säga om meningen med korrekt svenska. Innan frågar jag om personen vill att jag rättar - eller om han eller hon snarare vill "prata på".
Jag lär mig se världen ur nya perspektiv. När en iranier diskuterar Kurdistan med en turk, upplever jag något nytt. Jag ser Kurdistan inifrån regionen snarare än ur ett svenskt perspektiv. Världen byter fokus.
Vi diskuterar också seder och bruk. I Indien bor man tillsammans med sin ursprungsfamilj. I Sverige anses det självständigt att flytta hemifrån. Den svenska kulturen har så tydligt fokus på individen snarare än på familjen. Mår vi bra av det?
I Indien arbetar allt fler kvinnor, även heltid, men familjerna har en eller två personer som hjälper till i hushållet. Det var nytt för mig, som trodde att indiska kvinnor fortfarande var hemma. Och vad säger att det svenska systemet är bättre än det indiska? Har indierna kanske lättare att få ihop sitt livspussel? Lönerna för dem som arbetar i hemmet är säkert låga, men de ger arbetstillfällen.
Jag siktar på att fortsätta - och hoppas att det ska fortsätta berika mig och - förhoppningsvis också - de som jag träffar.
Kommentarer