En vindkraftsbransch i långsam mognad
Att vara två dagar på Vind vid Stockholmsmässan var tuffare än vad jag trott. Nu har jag sett delar från vindkraftverk i vinklar åt höger och vänster, uppifrån och nedifrån. Fokus låg på teknik så kallkokta siffror var vad som gällde. Kapacitet, vindbladens längd, vikt, avisningsfunktioner och stolphöjder diskuterades i all oändlighet. Snacket kändes nästan som jakt, vilken älg väger mest och har flest taggar på hornen. Många av säljbolagen hade gått på säljkurs, men ingen visste hur man gjorde en power point. Fascinerande att lyssna på elva vindkraftsföretag som presenterar sina styrkor utan att en enda hade ett visuellt underlag som man ville titta på.
I går kände jag mig mycket optimistisk på mässan, i dag var känslan den omvända. En vänlig försäljare, som också hade en bakgrund inom humaniora, tittade medlidande på mig i dag och erkände att han tyckte lika illa om den ansiktslösa och sterila tyska industrimiljön som jag.
I vindkraften finns en enorm utvecklingspotential. Energikällarn producerar i dag 5 TWh i Sverige och planerar för ytterligare 25 TWh fram till 2020. Om nio år strävar sektorn efter att ha ökat sin kapacitet med 500 procent. Vind, som betraktades som flumel för linje 3 och Malterörelsen i kärnkraftsomröstningen 1980, har nu stora, internationella investeringsbolag bakom sig. Ylle- och polotröjor har åkt ut och ersatts av vita män med grå kostymer och tonlösa skjortor som antingen är finansanalytiker eller ingenjörer på scen. Ingen vågar dock sticka ut, ingen vågar göra intryck. Hur ska man förnya en bransch och gå i bräschen för en ny utveckling med ett traditionellt och konservativt snitt? Dagens ledord var "stabilitet" och "robusthet". Självklart förstår jag att vindkraftverken inte får knäckas för hårt väder, men varför pratar ingen ny design eller djärva idéer? Kanske får man glädjas åt tråkiga, men bra ledord som kostnadsbesparingar och effektivitetshöjningar.
Fyra företag och en myndighet skapade lust i mässhallen. O2 har sitt gröna, varma och glada formspråk och färg. E.ON Vind har sitt någorlunda glada och livfulla formspråk, som främst syns på konsumentsidan på E.ON. Jämtkraft gav något slags känsla av fart, fläkt och mänsklighet. Vattenfalls och Jordbruksverkets samarbete kring kreotoper, dvs. ett seriöst försök kring biologisk mångfald kring vindkraftverken, piggade upp. Resterande företag signalerade något slags zoombie mode, "gå in i mentalt viloläge, roligare än så här blir det inte".
Gårdagen var kanske roligare. Då fick vi lyssna på förvaltningsdirektören Karin Pelin i Malmö, som berättade om stadens vision att nå ett fossilfritt samhälle 2020. Hon var kristallklar, målen skulle nås. Många aktörer, bland annat inom bygg och energi, var med på noterna. Christina Lindbäck från NCC målade visioner om energiproducerande hus, som kan bli framtidens energikällor. Horisonella vindkraftverk och material i vägarna som samlar solenergi och laddar elbilarna medan de kör. Coops miljöchef berättade om deras mål att bli klimatneutralt 2020. Nu har till och med vissa stormarknader börjat med egna vindkraftsverk och Coop ska sälja vindkraftsel till sina medlemmar. Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen spred sin optimistiska stämma kring grön utveckling och att "vi kan inte säga nej till allt", som han har helt rätt i. Lena Ek (C) gav en mycket proffsig presentation från Bryssel via videolänk.
Jag blev imponerad av den avgående Angelica Pullens presentation av den globala vindkraftsutvecklingen. Där fick man verkligen en känsla av att vindkraften är på "upcoming" globalt. Hon går nu över som VD för Windmade, som är ett slags rättvisemärkning för vindkraftsmärkt el. Idén med märkning är inte dum. Däremot hade jag hellre sett märkningen Renewmade för att marknadsföra hela förnybarhetsbranschen.
I går lade jag en halvtimme på att förstå hur delägarskap i vindkraftverk fungerar. PR-mannen Henrik Westander berättade om vikten av delägarskap för att öka acceptansen för vindkraft, vilket fungerat i Danmark. Styrmedlet var dock när på omöjligt att förstå. När jag till sist förstått att andelen, som för min lägenhet skulle uppgå till ca 33 000 kronor, stiger med ca 7 procent per år i värde blir den i så fall klart jämförbar med att i stället investera i fonder. I så fall kan jag helt ta bort investeringskostnaden från kalkylen. Ett energipris på 66 öre/kWh blir då plötsligt mycket lönsamt mot de ca 106 öre/kWh som jag betalar Skellefteå Kraft för förnybar energi. I morse sänkte ett annat energibolag den argumentationen på pendeltåget på väg till mässan. Andrahandsmarknaden för andelsägd vindkraft är visst Blocket. Värdestegringen högst osäker. Kanske är de arga konkurrenter, men det kan också röra viktiga invändningar. Andelsföretaget kunde inte tala om vad totalpriset för elen skulle bli om jag räknade in investeringen i vindkraftverket också. Tänk dig en mäklare som inte vill diskutera driftskostnader för bostadsrätter. Hon eller han skulle inte bli långlivad. Antagligen synd, för produkten kan vara bra bara den förklaras bättre!
Väl hemma igen känner jag mig fortfarande positiv till vindkraften. Jag är imponerad över att den bytt fokus från idealistbransch till ett industriellt tänkande. Visserligen känner jag mig exkluderad som kvinna med det ingenjörsfokus och de mätetal som branschen triggas av, men kanske är det priset jag får betala. Tycker bara att den stänger ute minst halva befolkningen eftersom jag heller inte såg några icke-svenskar där heller, förutom några inresta svensktalande finländare som företrädde finska företag och spansktalande spanjorer, som företrädde ett spanskt energiföretag och knappt fick delta i diskussionerna. Innan jag gick, frågade jag en rutinerad branschföreträdare om jag var välkommen om fem år då branschen kanske mognat lite till. Stackar'n skruvade försiktigt på sig. Vid denna mässa var det i alla fall 12 bolag som presenterade sig, för två år sedan var det fem. Om fem år står säkert minst 30 försäljningsbolag där och mässan hålls på engelska.
I går kände jag mig mycket optimistisk på mässan, i dag var känslan den omvända. En vänlig försäljare, som också hade en bakgrund inom humaniora, tittade medlidande på mig i dag och erkände att han tyckte lika illa om den ansiktslösa och sterila tyska industrimiljön som jag.
I vindkraften finns en enorm utvecklingspotential. Energikällarn producerar i dag 5 TWh i Sverige och planerar för ytterligare 25 TWh fram till 2020. Om nio år strävar sektorn efter att ha ökat sin kapacitet med 500 procent. Vind, som betraktades som flumel för linje 3 och Malterörelsen i kärnkraftsomröstningen 1980, har nu stora, internationella investeringsbolag bakom sig. Ylle- och polotröjor har åkt ut och ersatts av vita män med grå kostymer och tonlösa skjortor som antingen är finansanalytiker eller ingenjörer på scen. Ingen vågar dock sticka ut, ingen vågar göra intryck. Hur ska man förnya en bransch och gå i bräschen för en ny utveckling med ett traditionellt och konservativt snitt? Dagens ledord var "stabilitet" och "robusthet". Självklart förstår jag att vindkraftverken inte får knäckas för hårt väder, men varför pratar ingen ny design eller djärva idéer? Kanske får man glädjas åt tråkiga, men bra ledord som kostnadsbesparingar och effektivitetshöjningar.
Fyra företag och en myndighet skapade lust i mässhallen. O2 har sitt gröna, varma och glada formspråk och färg. E.ON Vind har sitt någorlunda glada och livfulla formspråk, som främst syns på konsumentsidan på E.ON. Jämtkraft gav något slags känsla av fart, fläkt och mänsklighet. Vattenfalls och Jordbruksverkets samarbete kring kreotoper, dvs. ett seriöst försök kring biologisk mångfald kring vindkraftverken, piggade upp. Resterande företag signalerade något slags zoombie mode, "gå in i mentalt viloläge, roligare än så här blir det inte".
Gårdagen var kanske roligare. Då fick vi lyssna på förvaltningsdirektören Karin Pelin i Malmö, som berättade om stadens vision att nå ett fossilfritt samhälle 2020. Hon var kristallklar, målen skulle nås. Många aktörer, bland annat inom bygg och energi, var med på noterna. Christina Lindbäck från NCC målade visioner om energiproducerande hus, som kan bli framtidens energikällor. Horisonella vindkraftverk och material i vägarna som samlar solenergi och laddar elbilarna medan de kör. Coops miljöchef berättade om deras mål att bli klimatneutralt 2020. Nu har till och med vissa stormarknader börjat med egna vindkraftsverk och Coop ska sälja vindkraftsel till sina medlemmar. Svante Axelsson från Naturskyddsföreningen spred sin optimistiska stämma kring grön utveckling och att "vi kan inte säga nej till allt", som han har helt rätt i. Lena Ek (C) gav en mycket proffsig presentation från Bryssel via videolänk.
Jag blev imponerad av den avgående Angelica Pullens presentation av den globala vindkraftsutvecklingen. Där fick man verkligen en känsla av att vindkraften är på "upcoming" globalt. Hon går nu över som VD för Windmade, som är ett slags rättvisemärkning för vindkraftsmärkt el. Idén med märkning är inte dum. Däremot hade jag hellre sett märkningen Renewmade för att marknadsföra hela förnybarhetsbranschen.
I går lade jag en halvtimme på att förstå hur delägarskap i vindkraftverk fungerar. PR-mannen Henrik Westander berättade om vikten av delägarskap för att öka acceptansen för vindkraft, vilket fungerat i Danmark. Styrmedlet var dock när på omöjligt att förstå. När jag till sist förstått att andelen, som för min lägenhet skulle uppgå till ca 33 000 kronor, stiger med ca 7 procent per år i värde blir den i så fall klart jämförbar med att i stället investera i fonder. I så fall kan jag helt ta bort investeringskostnaden från kalkylen. Ett energipris på 66 öre/kWh blir då plötsligt mycket lönsamt mot de ca 106 öre/kWh som jag betalar Skellefteå Kraft för förnybar energi. I morse sänkte ett annat energibolag den argumentationen på pendeltåget på väg till mässan. Andrahandsmarknaden för andelsägd vindkraft är visst Blocket. Värdestegringen högst osäker. Kanske är de arga konkurrenter, men det kan också röra viktiga invändningar. Andelsföretaget kunde inte tala om vad totalpriset för elen skulle bli om jag räknade in investeringen i vindkraftverket också. Tänk dig en mäklare som inte vill diskutera driftskostnader för bostadsrätter. Hon eller han skulle inte bli långlivad. Antagligen synd, för produkten kan vara bra bara den förklaras bättre!
Väl hemma igen känner jag mig fortfarande positiv till vindkraften. Jag är imponerad över att den bytt fokus från idealistbransch till ett industriellt tänkande. Visserligen känner jag mig exkluderad som kvinna med det ingenjörsfokus och de mätetal som branschen triggas av, men kanske är det priset jag får betala. Tycker bara att den stänger ute minst halva befolkningen eftersom jag heller inte såg några icke-svenskar där heller, förutom några inresta svensktalande finländare som företrädde finska företag och spansktalande spanjorer, som företrädde ett spanskt energiföretag och knappt fick delta i diskussionerna. Innan jag gick, frågade jag en rutinerad branschföreträdare om jag var välkommen om fem år då branschen kanske mognat lite till. Stackar'n skruvade försiktigt på sig. Vid denna mässa var det i alla fall 12 bolag som presenterade sig, för två år sedan var det fem. Om fem år står säkert minst 30 försäljningsbolag där och mässan hålls på engelska.
Kommentarer