Nätdejtning, del 7

Hösten 2002 fick jag ett erbjudande från min dåvarande arbetsgivare Regeringskansliet att delta i livs- och karriärplanering. Det var väldigt spännande och gav bra energi. Jag kom då fram till att privatlivet skulle få mer fokus än tidigare. Nu var det viktigare för mig att försöka skaffa man och barn snarare än att gå vidare i karriären.

Sagt och gjort. Jag försökte ta mig an uppgiften på ett nyfiket och utforskande sätt. Jag lyssnade, diskuterade, läste och prövade. I en serie blogginlägg kommer jag att berätta om min resa. Detta inlägget är mitt sjunde. Mitt första hittar du här.

Nätdejtning
Naturligtvis ligger det nära till hands att pröva på nätdejtning om man är singel och vill hitta en partner. Själv började jag med Spraydate, men det var en hemsk gratissajt. Många nakna bilder på manstorson, vilket inte passar mig i införsäljningssyfte.

Nästa steg blev att satsa på betalsajter. Mötesplatsen blev en första anhalt. En rolig sajt, men mappade inte riktigt den typ av män som jag sökte.

I ett tredje steg satsade jag på Lovesearch, som sedan köptes upp av Match.com. Här fanns större möjligheter att skapa riktiga matchningar utifrån kunskaper, egenskaper och ambitioner. Dessutom visade deltagarna bilder på sitt ansikte. Via dessa sajter gick jag nog på mellan 30-40 dejter. En kille, som jobbade på mansjour, blev jag förtjust i, men han ville inte gå vidare med mig. Knivskarpt intellekt, rörlig i tanken, relationsintresserad och modig. Min sista dejt blev jag tillsammans med och vi hängde ihop i ett par månader. Det var himmel och helvete i en stundtals romantisk, ofta utmattande blandning. En omtänksam, ömsint och tänkande person, men det gick inte ändå.

Vid det här laget hade jag lagt 10-20 timmar i veckan på dejtning, krogen och dansgolven (som jag glömt att skriva om), singelaktiviteter etc. under närmare sju år. Jag hade nu blivit för gammal för att skaffa barn (44 år), så jag lade ner projektet och började satsa på karriären igen.

Jag fortsätter i nästa blogginlägg.