Ljuset visar hur vi mår
På kvällarna fascineras jag sedan någon månad tillbaka över ljuset på fasaderna på Hötorgsskraporna, alldeles i centrala Stockholm. Ofta lyser fasaderna i gult. Vid middagstid i dag och skulle träna var de emellertid blå. När jag var färdig och skulle hem igen, hade ljuset tonat över till grönt.
Ljuset avspeglar stockholmarnas kollektiva sinnesstämning. Det gula ljuset betyder att genomsnittsinvånaren är ganska nöjd med livet. Blått ljus innebär att livet är trist. Ett grönt sken visar på känslomässigt neutrala stadsbor.
Att färgen oftast är gul känns ju rimlig. För det mesta är livet rätt så okej. Dessutom bor vi i Landet Lagom, där allting är så där i mitten. Därför blev det blå ljuset så spännande i dag. Var det för att många kände sig ganska trötta efter första riktiga arbetsdagen efter julledigheten? I vilket fall som helst verkade deppigheten ha lagt sig efter middagen för att ge en aningen nöjdare stadsbo.
Ljuset i sig väcker också andra tankar. Här sitter folk hemma på sin kammare och delar med sig av sitt känsloliv, som avspeglar sig i färgtoner för oss andra. Färgerna och deras skiftningar får mig att känna mig mera hemma och tillhörande staden. Tack alla som röstar! Och tack till arkitekten som kom på idén.
http://www.emotionalcities.com/
P.S. Själv förstår jag inte hur jag ska få igång programmet Flash efter att jag har laddat ner det, vilket krävs, så jag har ännu inte kunnat rösta.
Ljuset avspeglar stockholmarnas kollektiva sinnesstämning. Det gula ljuset betyder att genomsnittsinvånaren är ganska nöjd med livet. Blått ljus innebär att livet är trist. Ett grönt sken visar på känslomässigt neutrala stadsbor.
Att färgen oftast är gul känns ju rimlig. För det mesta är livet rätt så okej. Dessutom bor vi i Landet Lagom, där allting är så där i mitten. Därför blev det blå ljuset så spännande i dag. Var det för att många kände sig ganska trötta efter första riktiga arbetsdagen efter julledigheten? I vilket fall som helst verkade deppigheten ha lagt sig efter middagen för att ge en aningen nöjdare stadsbo.
Ljuset i sig väcker också andra tankar. Här sitter folk hemma på sin kammare och delar med sig av sitt känsloliv, som avspeglar sig i färgtoner för oss andra. Färgerna och deras skiftningar får mig att känna mig mera hemma och tillhörande staden. Tack alla som röstar! Och tack till arkitekten som kom på idén.
http://www.emotionalcities.com/
P.S. Själv förstår jag inte hur jag ska få igång programmet Flash efter att jag har laddat ner det, vilket krävs, så jag har ännu inte kunnat rösta.
Kommentarer