Testosteron som ursäkt?

Män gasar mer, bromsar senare och orsakar flest dödsolyckor. Om männen körde mer kvinnligt skulle antalet döda i trafiken minska med 40 procent. Och värst av alla bilförare är unga män. Det kunde jag i går läsa i artikeln "Varning för män" i Mitt i Vasastan nr 2/08. (Artikeln har ännu inte kommit ut på nätet, men du hittar den här snart: http://www.mitti.se/tidning/miiv/index_vasastan.html)

Ämnet är intressant. Männen står för 40 procent fler hastighetsöverträdelser än kvinnor. Även om fler män dör i trafiken, blir kvinnor som förolyckas ofta ihjälkörda av män. Av artikeln framgår också att den främre pannloben är utvecklad vid 22-23 års ålder för kvinnor och 26-27 års ålder för män. Det är den delen av hjärnan som styr attityder, konsekvenser av beteenden, riskbedömning och förmågan att visa hänsyn. Ändå får både kvinnor och män ta körkort när de är 18 år. Övningsköra får de göra redan vid 16.

Många män som jag har åkt med kör alltid för fort, oavsett ålder. De ligger gärna så där 29 kilometer över tillåten hastighet för att slippa bli av med körkortet om polisen eller hastighetskamerorna skulle ta dem. Jag har försökt förstå varför. Den förklaringsmodell som jag har uppfattat är att den manliga naturen med höga testosteronhalter gör honom sådan. Han kan liksom inte rå för att foten alltid är för hårt tryckt mot gaspedalen och att han ständigt måste ligga närmare framförvarande bil än tresekundersregeln tillåter.

Det kan så vara, men att samhället inte reagerar kraftigare mot beteendet har jag svårt att förstå. Till exempel skulle man kunna höja körkortsåldern för män med fyra år, till 22 års ålder, för att ta hänsyn till deras senare fysiska utveckling. Då skulle man i alla fall komma undan de olyckor som somliga unga män orsakar i trafiken. Eller så skulle man kunna ge tyngre straff för fortkörare redan vid 10-15 kilometers för höga hastigheter. För det känns märkligt att kvinnor, som kör mer försiktigt än män, också är de som drabbas av mäns högre risktagande i trafiken.

Om man tog motsvarande parallell för kvinnor, skulle man kunna säga att pms-värk är en del av kvinnans natur. Hon kan bara inte rå för det. Ändå finns ingen eller liten acceptans mot hennes hormoner. En extra ledig dag med betalning i månaden för att klara värken skulle kunna vara en hint att samhället har accepterat hennes natur också. Samma ingångslöner och löneökningstakt för kvinnor som för män skulle kunna vara en annan.

Utgångsläget är förstås att omvårdnad och moderskap ligger i kvinnans natur på samma sätt som ett högre generellt risktagande ligger i mannens. Skulle detta inte stämma, kommer debatten om kvinnans större ansvar för det obetalda arbete i hemmet i ett helt annat läge!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Komma in i godmansuppdraget

Checklista för renovering av bostaden

Norrland som vinterturist, del II: Abisko och Katterjåkk