Gynnar populärkulturen demokratin?
Under det senaste decenniet har en rad svenska såpoperor och "nykändisprogram" dykt upp i tv. I tidningarna förfasar sig journalister och insändare över det ytliga och skandalbetonade innehållet. Överallt möts vi av rubriker som: "Skandalerna du inte fick se i Idol" och "Robinson-Robban hånglar öppet med Big Brother-Linda."
Man skulle kunna tro att Sverige är ett land i kulturell förflackning. Tidigare tittade vi på pålitliga program från de två statliga tevekanalerna. Nu masskonsumerar vi mentalt skräp från en rad kommersiella kanaler.
Ändå kan jag inte låta bli att fascineras över utvecklingen. Vilka människor fick tidigare uppmärksamhet i svensk media? Det var ett fåtal toppolitiker och skådespelare, som dominerade scenen. Nu börjar den breda allmänheten bli kändisar, oavsett bakgrund och uppväxtmiljö. Hur kommer det att påverka det allmänna tänkandet och handlandet?
Personligen tror jag att utvecklingen leder till att fler känner egenmakt. Kan grannen bli känd, kan jag. Att synas och höras blir inte längre något för "de andra", utan för "alla". När det sedan visar sig att en 15-åring - genom ett personligt upprop på Facebook - kan samla 12 000 ungdomar i Kungsträdgården för att kämpa mot våldet, syns egenmakten ännu tydligare. Den som ser att hon eller han påverka i sin närmiljö borde också känna möjligheten att föra hela samhällets utveckling framåt.
Kan man dra slutsatsen att våra utskällda såpoperor och populärprogram har sått ett frö till den demokratiska utvecklingen i landet?
Man skulle kunna tro att Sverige är ett land i kulturell förflackning. Tidigare tittade vi på pålitliga program från de två statliga tevekanalerna. Nu masskonsumerar vi mentalt skräp från en rad kommersiella kanaler.
Ändå kan jag inte låta bli att fascineras över utvecklingen. Vilka människor fick tidigare uppmärksamhet i svensk media? Det var ett fåtal toppolitiker och skådespelare, som dominerade scenen. Nu börjar den breda allmänheten bli kändisar, oavsett bakgrund och uppväxtmiljö. Hur kommer det att påverka det allmänna tänkandet och handlandet?
Personligen tror jag att utvecklingen leder till att fler känner egenmakt. Kan grannen bli känd, kan jag. Att synas och höras blir inte längre något för "de andra", utan för "alla". När det sedan visar sig att en 15-åring - genom ett personligt upprop på Facebook - kan samla 12 000 ungdomar i Kungsträdgården för att kämpa mot våldet, syns egenmakten ännu tydligare. Den som ser att hon eller han påverka i sin närmiljö borde också känna möjligheten att föra hela samhällets utveckling framåt.
Kan man dra slutsatsen att våra utskällda såpoperor och populärprogram har sått ett frö till den demokratiska utvecklingen i landet?
Kommentarer
1. Vem som helst kan med lämplig exponering bli s.k. kändis. Ju mer man beter sig dessto större intresse. Ger tyvärr snarast en viss stimuli till de som tror att lyckan ligger i att vara kändis och ser att man inte behöver kunna något för att bli det.
2. Upprop som det mot våldet är ju vällovliga men betyder som jag ser det absolut ingenting i "kampen" mot detsamma. Tvärtom blir manifestationer som dessa bara en ursäkt för att ta tag i verkliga problem - jag skrev ju på, jag var med i kungsan. Lika verkningsfullt som Aftonbladet namninsamlingar.
Det faktum att människor däremot som i t.ex. bloggform kan dela med sig av sina tankar har mycket större betydelse. När alla dessa 12 000 ungdomar börjar nyttja det då kan det tänkas hända saker.
Manifestationer tror jag påverkar folks tänkande, även om de inte gör något mer ytligt sätt. Att bli medveten är ett första steg till att förändra sina tankar, vilket påverkar hur man talar om ett ämne med andra. Samtalet vänner emellan tror jag påverkar samhällsutvecklingen i mycket högre grad än vad man tror. En - eller ett par - av dessa kommer att agera, vilket i sin tur förändrar samhällets utveckling.