Nya konstigheter i Knutby

Straffet för att kritisera metoderna i Knutby är att man aldrig mer får träffa sina barn. Så säger Ewa Westman, som är mor till två vuxna barn i Knutbyförsamlingen. Hon undrar om kristna församlingar i Sverige ska tillåta att Åsa Waldau, församlingens andliga ledare, får fortsätta att föra hennes barn vilse med sitt manipulerande ledarskap.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=727276

Ärkebiskopen lovade därefter att ta upp ärendet i Sveriges kristna råd. Han påpekade samtidigt att filadelfiaförsamlingen i Knutby är helt fristående från Svenska kyrkan. Församlingen är heller inte med i Sveriges kristna råd.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=727276

Häromdagen svarade de vuxna barnen på sin mammas upprop i DN:s papperstidning. (Svaret saknas på nätet.) Barnen menade på att de trivs i Knutby och känner stor tilltro till Åsa Waldau. De kunde absolut inte förstå moderns inlägg i tidningen och menade att de lever ett fritt och gott liv (min tolkning). Visserligen kan det vara så att mamma och barn har kommit på kant med varandra tidigare, men att modern inte accepterar de myndiga barnens val. Samtidigt är det något i magsäcken som drar ihop sig.

För något år sedan sändes ett tv-program, där Stina Dabrowsky intervjuade Åsa Waldau i sitt hem. Vid rundvisningen i bostaden, när Åsa visade upp ett rum där hennes mördade syster Alexandra varit, lät samtalet så här. Åsa: "-Här är hammarrummet!", Stina: "-Hammarrummet??", Åsa: "-Ja, (ler) det var här som min syrra blev slagen med en hammare i huvudet!" (ler som om hon sagt nåt riktigt roligt). Efter programmet talade jag med en psykolog och med en man, vars sambo är psykolog. Båda hade sett programmet och konstaterade att Åsa Waldau är en klockren psykopat.

Barnens svar till DN var i stora delar begripligt, men texten var inte helt sammanhängande och vissa ordval var märkliga, tyckte jag. Som läsare kastades man till exempel rakt in i "morden 2004", utan att man som läsare presenteras för fakta. De kunde ha nämnt att pastor Helge Fossmo anklagades för att ha förmått "barnflickan" Sara Svensson att mörda den förstnämndes fru Alexandra samt mördat sin första hustru Helene.

I somras såg jag en film om pastor Jim Jones, som var amerikansk grundare av och ledare för sekten Peoples Temple. Han förgiftade hela sin församling på 900 medlemmar i den sydamerikanska djungeln i slutet av 1970-talet för att läran var på väg att ifrågasättas. Från början var han en karismatisk person som drog många nya medlemmar till sig, som öppet vittnade om ett bättre liv. Med tiden kom att missbruka sin ledarställning och vissa av medlemmarna uttryckte att de ville lämna församlingen till en besökande kongressledamot i deras hemvist Jonestown i Guyana. Dagen efter beslutade pastorn att samtliga församlingsmedlemmar skulle ta sitt liv, vilket de flesta gjorde med cyanid. De som vägrade, sköts eller ströps.

Kanske behöver man inte oroa sig för att Åsa Waldau skulle missbruka sin ställning på samma sätt, men jag känner mig ändå misstänksam att församlingens utveckling kan gå fel utifrån mina vänners bedömning av henne som psykopat.

Ewa Westman måste därför stå inför en svår situation. Åsa Waldau lär ju knappast ändra sitt sätt att leda församlingen och dess medlemmar. Ärkebiskopen kommer sannolikt inte ha möjlighet att agera eftersom Knutbyförsamlingen inte är med i det kristna rådet. Om Waldau skulle missbruka sin ställning, riskerar barnen - trots att de är vuxna - att psykologiskt hamna i ett beroendeförhållande, som också påverkar relationen till deras mamma. Jag tycker synd om Ewa Westman, även om möjligheten också finns att barnen har gjort ett klokt och vuxet val till sin mamma!